Den må se liten ut invid dagens bro, men när man står under den gamla bron som snart har rivits halvvägs, inser man snabbt vilket gigantiskt arbete det måste ha varit att bygga bron 1959. Enligt platschefen för rivningen, Örjan Eriksson, blandades all betong till såväl balkar, brolock som mittstöd, på plats i små cementblandare.
– Man jobbade nog hårt då och betongen är fortfarande i verkligt bra skick, säger han.
 I mitten av januari påbörjades rivningsarbetet. Efter att ha grävt bort vägbanken på bägge sidor om bron påbörjade man konstruktionen av så kallade bockstöd – en säkerhetsanordning som bär upp bron under rivningsarbetet.
Stålpålar förankrade i botten som bär upp rejäla I-balkar har under hela arbetet fungerat som bas för projektet.
– Men innan allt det här var vi tvungna att upprätta en rivningsplan, berättar Örjan Eriksson.
När bockstöden väl fanns på plats, pikades brolocket bort. Nu har man plockat fram enorma diamantklingor för att bit för bit såga bort de massiva brobalkarna i betong.
Det sista arbetsmomentet kommer bestå av att riva mittstödet som totalt är 15 meter högt, nio av de metrarna ligger under vattenytan. Totalt består mittstödet av mer än 1.000 ton betong, eller nästan svindlande 600 kubikmeter.
Stödben i havsbotten
Bitar av brobalkarna kapas och lyfts i land, armeringsjärn separeras från betongen och går till återvinning. 
– Efter det är betongen inget problemavfall och kan i teorin användas som vägfyllnad med mera.
Örjan Eriksson ledsagar Ålandstidningen till de stora pråmarna direkt under bron. En cirka 10 meter lång balkbit håller som bäst på att kapas loss.
– Den väger ungefär 25 ton. De första bitarna lyfte vi direkt i land, men resten måste tas ner på en ponton och fraktas bort.
I snålblåsten nere vid vattenytan är det full fart som gäller, lyftkranen, grävmaskiner, diamantklingor och egna elgeneratorer tävlar om uppmärksamheten med skyliftar och annan utrustning.
Det har ju varit en mild, men blåsig vinter. Vid vilken vindstyrka blir det för farligt att lyfta dessa kolosser?
– Det beror lite på vindriktning, vid en ofördelaktig riktning måste vi stoppa arbetet någonstans i spannet 12 till 15 meter per sekund.
Stödbenspontonen som arbetslaget jobbar från har fyra stycken 30 meter långa ben nerkörda i havsbottnen, något som ger en absolut stadig plattform. I den plattformen har man sedan förankrat pontonen som den 160 ton tunga kranen står på.
Det är ett samspelt arbetslag som gör jobbet och så måste det vara. Om kranföraren sätter för stort tryck på balkbiten som ska tas ner, riskerar diamantklingan att klämmas fast.
Säkerheten kommer först
Inuti de platsgjutna balkarna löper 28 stycken vajerpaket spända till totalt 1.200 ton. När den spänningen släpper kan brytningar uppstå och balkarna tappar stor del av sin hållfasthet.
– Men prioritet nummer ett är säkerheten, så har det varit sedan vi började, säger arbetsledaren Mats Dahlblom.
Han tycker att arbetet har gått ungefär enligt planen.
– Men det blir nog en liten utmaning att ta ner mittstödet, gissar han.
Projektet röner stort intresse hos allmänheten, det märks också under den korta stund Ålandstidningen besöker platsen. Bilar saktar ner och tittar ut över ödeläggelsen.
– Det är också många äldre som stannar och berättar att deras släktingar jobbade med brobygget, säger Mats Dahlblom.
Innan den 30 april ska allt vara nedmonterat, detta eftersom lekperioden för många fiskar inleds då.
– Men det ska vi klara, säger Örjan Eriksson med stor övertygelse.

Peter Pussinen