1953 grävde arkeolog Mats Dreijer ut en forntida huslämning i Tjudnäs i Sund. Han hittade bland annat keramik och vävtyngder men även ett tjugotal sällsynta linkakor. Kakorna bestod av runt 100.000 förkolnade linfröer som hade blivit tätt hoppressade. Linkakor är mycket sällsynta fynd. Tidigare har man bara hittat enstaka linfröer vid arkeologiska undersökningar i Finland, berättar arkeobotaniker Santeri Vanhanen för Ålandstidningen.
Fynden glömdes dock bort i samlingarna i över ett halvt sekel, tills intendent Rudolf Gustavsson från Ålands kulturhistoriska museum återupptäckte dem. Han föreslog att den doktorerande Santeri Vanhanen skulle studera dem. Nu har Vanhanen och Kristin Ilves, professor i maritim historia, undersökt fynden med nya metoder och fått fram ny kunskap om användning och odling av lin. Deras forskningsresultat presenteras i tidskriften Vegetation History and Archaeobotany.
Sent till Norden
Lin började odlas i Mellanöstern redan för 10.000 år sedan. Det kom till centraleuropa tillsammans med den första jordbrukskulturen för ungefär 7.000 år sedan. I Norden dröjde linodladet till slutet av bronsåldern för ungefär 2.500 år sedan. Finlands äldsta fynd av lin är 1.800 gammalt från Salo. Enligt kol14-datering är de åländska linfröerna från vikingatiden, cirka år 880–1020 enligt vår tideräkning.
Lin är en mångsidig nyttoväxt vars fröer kan pressas till olja och stjälkar processas till fiber. Men man vet inte så mycket om vad linet användes till och hur det odlades under forntiden. Med de åländska fynden av linfrökakor visar att man under 900-talet pressade olja av linet, att linåkrarna gödslades och att numera mycket sällsynta ogräs växte på åkrarna, berättar artikelförfattarna.
Teorin om oljeframställning stöds av att linfröerna var stora. Spånadslin har mindre fröer.
Ytbehandla trä
Kallpressad linolja används till mat medan varmpressad linolja används till hantverk. Troligen förkolnades linfröerna när de pressades samman under hög värme. Oljan kan ha använts exempelvis till att ytbehandla trä, spekulerar författarna.
I samband med linkakorna hittades även hundratals ogräsfröer. De vanligaste var linrepe och linsnärja, vars namn skvallrar om att de var ogräs knutna till just lin. Numera har båda arterna försvunnit från Finland på grund av minskad linodling och bättre metoder för ogräsbekämpning.
Det fanns även fröer av småsnärjmåra/linmåra, oljedådra/lindådra, våtarv och pilört/åkerpilört. Alla dessa ogräs trivs på linåkrar, vilket gör fyndet till ett utmärkt exempel på linets ogräsflora. Fyndet visar att alla dessa ogräs fanns i Norden senast på 900-talet. Det är ytterst sällsynt att hitta en samling ogräs kopplad till en enskild gröda, konstaterar för artikelförfattarna.
Artikeln finns att läsa gratis på sajten www.link.springer.com, där man söker efter: ”Flax use, weeds and manuring in Viking Age Åland: archaeobotanical and stable isotope analysis.”
