Kring midsommar är det dags för enhetschef Lennart Axelsson att lämna sitt kontor på WHA och gå i pension.
– Egentligen känns det ganska bra. Jag är 66 år och har ändå jobbat lite över. För staden är det säkert också bra med någon ny på den här posten som kommer med fräscha idéer. Och då tycker jag ändå att jag själv har varit ganska förutseende när det gäller saker och ting. Det är viktigt att tänka framåt när man arbetar med besök och evenemang, säger han.
I början av 2000-talet steg IFK Mariehamn, på kort tid, först till division 1 och sedan till Tipsligan.
– Det blev en ganska stor sak när IFK Mariehamn steg till division 1. Redan då, när de började närma sig toppen, körde vi igång med planeringen för WHA, säger Lennart Axelsson.
WHA, Islandia, Baltichallen och Baltic friidrottsarena faller under hans ansvar. Det gör även stadens motionsbanor och utegym, Gnisten och discgolfbanan.
– Sedan är jag också lite involverad i ridklubben Sleipner och Bollhalla.
Personligt
Bild
• Namn: Lennart Axelsson
• Ålder: 66 år.
• Bor: I Sund.
• Familj: Sambo och son.
• Intressen: Friluftsliv.
• Aktuell: Går i pension till midsommar.
Enligt stadens inofficiella statistik genereras ungefär 32.000 övernattningar per år av anläggningarna. Då är inte Mariebad eller Idrottsgården medräknade.
– Mariehamns stad skulle inte kunna ha så här bra anläggningar om det inte var för idrottsturismen.
”Blev nästan slagsmål”
I Mariehamn har det ofta varit så att när det går bra för en idrottsförening väcks intresset för att bygga nya anläggningar, säger Lennart Axelsson.
– Det är några starka politiker som har fått igenom de här projekten. Lasse Wiklöf var en sådan drivande kraft. Han var involverad både när ishallen, Baltichallen och WHA byggdes. Han var lite av en ”pappa” för veterantennisen också.
Baltic friidrottsarena är det största projektet Lennart Axelsson själv varit involverad i.
– Det blev en bra anläggning men tyvärr för lite använd.
Har du några speciella anekdoter från de här åren?
– Vi hade ju svenska friidrottslandslaget här 2004. Det var under deras riktiga storhetstid. De ville egentligen vara ganska ensamma här inne. Men en fotograf ville inte lyda, så det blev nästan slagsmål mellan honom och Yannick Tregaro. Jag fick gå emellan.
Veterantennisen var speciell med alla kändisar, säger han. IFK Mariehamns ligaguld var också något alldeles extra.
– Och Paolo Robertos boxning kommer man nog ihåg. Jag trodde att taket skulle lätta i Baltichallen när han knockade motståndaren. Det var så mycket svenskar här och de var väl lite rustade också.
Grät av glädje
Evenemangen är viktiga för staden och man borde jobba mer för dem, tycker Lennart Axelsson.
– Fotbollen har över tusen personer på matcherna och när hockeyn steg till division två var det folk som satt och grät av glädje på läktaren.
Han tycker att det borde finnas en evenemangsstyrelse inom staden.
– Det behöver vara personer som är skickliga på att kläcka idéer och även på att genomföra dem. Men sådana finns det otroligt många av på Åland, egentligen.
