Debatten kring ejderstammens till synes kraftiga minskning och orsakerna bakom den har gått het på Åland de senaste månaderna. Starka röster har höjts för att den allt större havsörnsnärvaron i skärgården är den främsta anledningen. Senast ut är naturvännen Folke Husell, en av många som tagit upp saken på lokaltidningarnas debattsidor.
I inlägget, som också skickats till samtliga ledamöter i lagtinget, skriver Folke Husell om platser han besökt där sjöfågellivet för 20 år sedan blomstrade men i dag är nästintill tomt.
– Jag har väl närmast hoppats på att få i gång en diskussion. Ute i stugorna är väldigt många överens om vad det här problemet beror på men det förs ingen diskussion på beslutsnivå i landskapet. Får man i gång en diskussion börjar folk förhoppningsvis förstå att det här är en fråga som inte kan fortsätta tigas ihjäl.
– Responsen från lagtingsledamötern har varit försiktig men många andra har hört av sig och åtta av tio är av exakt samma åsikt som jag.
Större paket
Folke Husell säger att han håller med om att fågelsituationen inte är fullständigt utvärderad. Samtidigt frågar han sig varför man inte kan göra något åt ett uppenbart problem bara för att hela situationen inte är kartlagd.
– Forskaren Mikael Kilpi, som håller i inventering här på Åland, har sagt samma sak om havsörnens inverkan på sjöfågelstammen. Jag säger inte att havsörnen är den enda förklaringen men jag tycker att vi ska göra något åt det problem som alla ser, i stället för att vänta på en utredning om vilka andra potentiella delförklaringar som kan finnas.
Folke Husell tycker att åtgärderna mot havsörnen kunde lanseras som en del i ett större paket.
– Det är känsligt att göra ingrepp mot havsörnen och fågeldirektivet är ett stort problem, men om man skulle göra det i större paket där man vidtar åtgärder mot flera predatorer tror jag att det är lättare att marknadsföra.
Inte enda förklaringen
Men fortfarande finns det de som inte är beredda att svälja havsörnen som den främsta förklaringen till ejderns minskning. Landskapets förre naturvårdsintendent Håkan Kulves tycker att man glömmer bort flera viktiga saker när man skyller allt på havsörnen.
– I stort håller jag med om det Folke Husell skriver i sin insändare men många glömmer bort till exempel vattenmiljön när man diskuterar de här problemen. Grynnor, hällar och bottnar är i dag täckta av grågrönt algslem som gör att fåglarna inte längre hittar någon föda. Så mycket som sjöfågeln minskat under min tid kan inte örnen var den enda förklaringen.
Varför tror du att så många är överens om att havsörnen är den främsta orsaken?
– I den här typen av frågor är det lätt att folk faller för de lätta och känslomässiga förklaringarna. I många år har jakten kritiserats på samma sätt trots att den troligtvis bara påverkat stammen marginellt. De är lätt att falla för den här förklaringen när man är ute i skärgården och ser hur havsörnen tar fåglarna.
Skyddsvärd
I dag är havsörnen enligt landskapets naturvårdsförordning en art som är särskilt skyddsvärd.
– Det betyder till exempel att bebyggelse och annan mänsklig aktivitet inte får föras i närheten av havsörnens bon. Jag håller med om att någonting borde göras och då kunde man börja med att se till att örnen inte längre är särskilt skyddsvärd.
Hur ser du på förslag som skyddsjakt och äggprickning?
– Jag skulle vara väldigt försiktig och inte göra någonting förhastat.
I diskussionerna om havsörnen tycker också Håkan Kulves att man måste komma ihåg fågelns historia.
– Havsörnen har haft en väldigt positiv inverkan på vårt naturskydd och bidragit till att vi haft möjligheten att införa många fina naturreservat – reservat som gjort mycket också för andra arter.
– På 70-talet ville alla ha fler örnar, det var rentav en PR-fråga för Åland. Men i dag är det annat ljud i skällan.

Kevin Eriksson