Enligt domen hade gärningsmannen, som vid tillfället var äldre än 15 år men yngre än 18 år, samlag med en jämnårig flicka på sätt som hon inte ville. Även om samlaget började frivilligt försökte flickan efter ett tag visa att hon inte ville mera eller på det sätt som pojken ville. Men han ska ha tagit hårt i henne och tvingat henne. 

Tingsrätten anser att flickans berättelse är trovärdig, konsekvent och detaljerad. Hennes berättelse stöds av de anteckningar hon fört under tidsperioden efter det skedda, då hon beskriver sina känslor och sitt mående till följd av det hon beskriver som en våldtäkt. Berättelsen stöds även av att hon berättat på ett likadant sätt till samtliga vittnen, dock mer eller mindre detaljrikt. 

Avvikande åsikt

Tingsdomare Pia Jacobsson anmäler en avvikande åsikt i anslutning till domen och anser att åtalet borde förkastas. Hon skriver att flickans berättelse i sig är trovärdig och detaljrik, men att den ”belastas dock av det faktum att hon inte anmält det skedda förrän ca 2 år senare och således saknas naturligt även stödbevisning angående påstådda fysiska skador. Hon har heller inte berättat åt vittnena om det skedda förrän ca 1/2 år efter händelsen.” ”Rent fysiskt borde målsägande ha kunnat avlägsna sig i och med att det våld som utövats beskrivits som väldigt lindrigt.”

Bortom rimligt tvivel

Men tingsrätten anser det utrett bortom rimligt tvivel att svaranden gjort såsom målsäganden beskrivit och som framgår av gärningsbeskrivningen. Trots att det förekommit frivilliga sexuella handlingar har det ändå kunnat förekomma handlingar som varit mot målsägandes vilja därefter. Svaranden tillräknas våldtäkt begången som ung person, i straffmätningen har beaktats att det utövade våldet har varit lindrigt.