Ålands egen integrationslag från 2013 och ändringar i rikslagar 2014 har underlättat för det åländska flyktingmottagandet. Tack vare ändringarna får de åländska kommunerna söka ersättning från staten för att de tar emot kvotflyktingar. Tidigare har landskapet stått för kostnaderna.
Dessutom har man tagit lärdom av vad som fungerade bra och mindre bra 2008 då Mariehamn senast tog emot kvotflyktingar. Enligt Johanna Fogelström är ansvarsfördelningen i dag också tydligare.
– Vi har ett större nätverk och arbetar mer systematiskt. Vi började med samordningsmöten i september 2015, och ordnade ganska mycket fortbildningar inför uppstart. Det tror jag var värdefullt.
Hon ser också en styrka i att fler kommuner tar emot flyktingar, eftersom det innebär ett bredare ägarskap.
Behöver mer samordning
I de regelbundna samordningsmötena deltar bland andra kommunerna, Medis, ÅHS, Ams och tredje sektorn. Senaste mötet hölls förra veckan.
– Dilemmat när det är så många aktörer är att kommunerna har lite olika rutiner. Det är inte optimalt. Kommunerna behöver verkligen tänka till och avsätta resurser, gärna en handledare eller samordnare, säger Johanna Fogelström.
– Man kanske har underskattat det stöd som behövs. Det behövs under en lång period.
Mariehamn var den här omgången först ut med att ta emot kvotflyktingar i november 2015. Så sent som i mars i år kom två familjer till Kumlinge. Enligt Johanna Fogelström vore det bra om man framöver synkroniserade ankomsttiderna, bland annat för att kunna samordna språkkurserna.
Bra om kompetensen sprids
På samordningsmötet framkom att det bästa vore att upprätta ett integrationskontor – eller en inflyttarservice för alla som flyttar till Åland – för att samla kunskapen och erfarenheten. En tillfällig samordnare jobbar ofta deltid, och uppdraget varar inte så länge.
– Man tappar kunskapen när den personen måste göra något annat. Det är resursslöseri. Samtidigt är det roligt om kompetensen sprids bland flera.
Hur har integrationen funkat för de familjer som kommit de två senaste åren?
– I olika grad. För vissa har det gått jättebra och andra är på väg.
Bland annat är svenskundervisningen en svår nöt att knäcka, säger Johanna Fogelström. Dels för att de som kommer hit har så olika kunskaper, dels för att de ibland behöver vänta ganska länge på att en kurs ska starta. Landskapsregeringen köper kurserna av Medis, och för de familjer som kom till skärgården sker undervisning på plats ute i kommunerna.
– Vi tittar på digitala lösningar, men jag tror inte det är optimalt.
Utmaning hitta rätt nivå
Enligt Medis rektor Siv Ekström har så gott som alla vuxna flyktingar gått språkkurs på Medis. Kurserna är utformade enligt LR:s önskemål. Det handlar om två olika kursmodeller på 350 respektive 700 timmar. Kurserna vänder sig både till flyktingar och andra inflyttade.
Utmaningen är att sätta rätt nivå på kurserna eftersom förkunskaperna varierar.
– Åland är så litet så vi kan inte ha så finmaskiga nät när vi grupperar folk. Speciellt i den förberedande kursen är det verkligen stor skillnad på studievana vad gäller ålder, erfarenhet och skolgång och sådant. Vi försöker tillgodose varje individs behov.
Ofta är flyktingarna väldigt nytra på att lära sig språket, säger Siv Ekström, men tillägger att de behöver landa en eller två månader innan kurserna tar vid. Dessutom är det mycket praktiskt som ska ordnas vid ankomsten.
Vill ha skolundervisning
Tolkar finns det relativt gott om. De flesta köps in från Sverige, och kostnaderna kommer an på staten.
– Det har varit problem att få tolkar ut till skärgården, men på fasta Åland tror jag man har bra erfarenhet. Det är jätteviktigt att de gör ett korrekt jobb, säger Johanna Fogelström.
Åland har ingen modersmålsundervisning i skolorna, vilket hon tycker är synd.
– All forskning visar att du behöver ha ett starkt förstaspråk för att kunna tillgodose dig kunskap på ett annat språk. Men det är en politisk fråga.
Av de familjer som kommit till Åland sedan 2015 har två flyttat till Österbotten.
– Man ska inte ta det personligt. Vi visste från början  att alla inte kommer att stanna här.

Sandra Widing