2012 tjänstgjorde ålänningen och advokaten Klaus Ilmonen med militära underrättelse- och säkerhetsuppgifter i Afghanistan. Han tillbringade ett halvår med de finska trupperna i Mazar-i-Sharif-regionen och besökte också Kabul.

Klaus Ilmonen gav 2014 ut boken ”Leaving Theatre – War, Politics and Intelligence on Campaign in Afganistan”, en redogörelse om uppdraget i Afghanistan som Finland varit en del av sedan 2002. Han har också analyserat insatserna i landet tillsammans med forskare från Utrikespolitiska institutet. 

Klaus Ilmonen följer utvecklingen i Afghanistan noga och är inte förvånad att talibanerna har lyckats ta makten efter USA:s reträtt.

– Men att det gick så här snabbt var en överraskning för alla, säger han.

Stormakternas misslyckande

Efter tjugo år av krig, stupade soldater och långt över tusen miljarder dollar i kostnader konstaterar Klaus Ilmonen att resultatet av den USA-ledda operationen i Afghanistan måste anses vara ett misslyckande. 

– Det gjordes strategiska fel från början. Man gjorde talibanerna till fiender för att de gav härbärge åt al-Qaida och Isis, men talibanerna har inte så stort intresse av internationell terrorism, säger han.

– Det strategiskt rätta hade varit att locka talibanerna till en politisk process. Det skulle ha inneburit att man hade gett södra delar av landet till dem. Det skulle förstås inte ha varit trevligt för kvinnor och barn att leva där, åtminstone enligt våra mått. Men det går inte att åka dit och bygga en modern demokrati, man ska låta dem leva enligt sina egna villkor.

Förstärkt Finlands säkerhet

För Finlands del har dock deltagandet i Afghanistan varit en försvarspolitisk framgång, något det talas alldeles för tyst om, menar Klaus Ilmonen.

– Att vara en samarbetspartner till USA har gett oss politiskt och materiellt stöd för våra egna försvarsintressen, det är så uppenbart. Inte får alla länder köpa sådana manicker som vi har fått från USA, och de skulle inte förhålla sig så positivt till oss om inte vi hade gett vårt stöd till dem, säger han.

– Det borde den finska regeringen vara mer öppen med. Retoriken i debatten blir konstgjord när det talas om ekonomiskt utvecklingsstöd eller att man har varit och befriat det afghanska folket. Det är inte rätt när man spelar med skattebetalarnas pengar, man måste förklara vad det egentligen gäller.

”Vi ska betala för oss”

Förra veckan evakuerade Finland 340 personer med afghansk bakgrund, människor som jobbar eller har jobbat åt Finland samt deras familjer. De finländska kommunerna, inklusive de åländska, har tillfrågats om möjligheterna att ta emot dessa flyktingar.

Finlands deltagande i Afghanistan har främjat våra egna intressen i utrikesrelationer och det är en självklarhet att ge skydd åt de som har jobbat åt oss, menar Klaus Ilmonen.

– Vi ska betala för oss. Deras liv hade svävat i livsfara om de blivit sedda med västerlänningar. Man kan inte bara ta russinen från kakan och lämna människor där åt sitt öde, säger han.

Evakueringen borde ha inletts ännu tidigare, anser Klaus Ilmonen.

– Fransmännen började skyffla människor från Kabul flera veckor tidigare. Varför skulle det vara så besvärligt att få folk till Finland? Vi har haft många år på oss att arbeta fram en ansvarsfull policy om vad vi ska göra med människor som jobbar för oss.

Överlevnadskamp

Att inte ge skydd åt afghaner är dessutom en säkerhetsrisk. De kan hamna i lägen där de känner sig hotade och säljer ut information. 

– Att leva i Afghanistan är en överlevnadskamp och afghanerna byter lätt allianser, säger Ilmonen.

Han tar den populära afghanska sporten buzkashi som exempel, eftersom det tydligt sätter fingret på hur deras samhälle fungerar. 

– Buzkashi är som hästpolo, man spelar det med en get man har huggit av halsen av. Det går ut på att plocka åt sig getkroppen och rida i väg med den till ett målområde. Man spelar i två lag – men man får byta lag, till slut finns bara en enda vinnare. Man behöver hela tiden fundera över vilket lag som håller på att vinna, det laget måste man gå över till. Det tankesättet förklarar afghanska armens snabba fall och beskriver även levnadsvillkoren i Afghanistan generellt.

Den talibanska politiska ledningen har sagt att ingen ska förföljas, att flickor och kvinnor ska fortsätta utbilda sig och arbeta. Hur troligt är det?

– Talibanerna söker legitimitet och vill visa en bild av att de är en seriös aktör. Men det är helt uppenbart att kvinnors och flickors möjligheter att arbeta och verka i samhället kommer att försämras. 

Vad är omvärldens viktigaste uppgift nu?

– Att försöka hitta en samarbetsmodell med talibanerna och få dit humanitärt stöd för att få levnadsförhållandena tolerabla. Det är också viktigt att dra lärdomar, det går inte att underskatta vikten av att hitta politiska lösningar för att få till stånd fred.