Få åländska projekt deltar i EU:s skärgårdsutvecklingsprogram. Tråkigt, anser näringsavdelningen, eftersom projekten är en god affär för Åland.
EU Ålandstidningen berättade förra veckan om att projektet "When we were one", som skulle lyfta fram skärgårdarnas gemensamma historia, nekades EU-pengar på grund av en teknikalitet. Projektet var ovanligt, under de år Central Baltics stödprogram funnits har bara ett projekt med åländsk huvudman tidigare fått stödpengar.
- Det är ett stort åtagande, speciellt att vara huvudpartner. Man måste lägga ut mycket pengar själv och vara en stark organisation med vana av projekt, säger Kenneth Åkergård som är vikarierande byråchef på näringsavdelningens allmänna byrå.
Central Baltics interregprogram är ett stödprogram som pågår mellan 2007 och 2013. Programmet inriktar sig mot organisationer, till skillnad från andra stödprogram som ofta ger stöd åt företag.
Totalbudgeten är 96 miljoner euro som i hittills sex omgångar delats ut till olika projekt som syftar till att utveckla Östersjöområdet. För att delta måste projektet ha deltagare från minst två länder i regionen. Men lyckas man med det och samtidigt att skramla ihop sin del av de pengar som behövs är projekten en bra affär. Då bistår nämligen EU med 75 procent av projektpengarna, en hög siffra i sammanhanget.
På plats i Tallin
I år låg fokus från åländskt håll som sagt på projektet "When we were one". På plats i Tallin för att övervaka händelserna fanns Kenneth Åkergård eftersom landskapet lovat att bistå med nästan 88.000 euro om projektet godkändes. Men det var då händelserna inträffade som ännu i efterhand är svåra att förstå för de inblandade. Projektet togs inte ens upp på dagordningen.
I vanliga fall brukar projektägaren själv, i det här fallet Föreningen skärgårdsmuséer med Christian Pleijel i spetsen, skicka in ansökningshandlingarna, men eftersom han var bortrest tog landskapet på sig uppgiften i stället. Handlingarna skickades enligt Kenneth Åkergård in i tid, men eftersom de kom in efter ansökningsdatumet gått ut och av någon anledning saknade poststämpel satte byråkratin i Tallin käppar i hjulet.
- På Central Baltic ville de se en stämpel. Vi försökte in i det sista men jag trodde inte realistiskt att projektet skulle dyka upp på dagordningen. Men vi ville få någon typ av förklaring, säger han.
Hur kan något postat sakna en poststämpel? Är det postens fel?
- Jag vet inte. Vi har intygat att vi sänt in det i tid, men vi kan ju inte trolla fram någon stämpel. Det var olyckligt, vi hade förordat det här och sett det som bra för landskapet.
Få åländska projekt
Åländska aktörer deltar i ett antal projekt i Central Baltic-programmet. Bland annat två miljöprojekt samt ett som handlar om att arbeta hemifrån i skärgården och ett där läkare kan kontakta patienter över internet. Men bara ett, fredsinstitutets kampanj "Motverka könsroller för att förhindra sexslaveri", har en åländsk huvudman.
- Jag skulle säga att vi relativt sett inte har så många med i Central Baltic. Estland och Lettland är mycket mer aktiva och har satt resurser på att fixa projekt. De har prioriterat det mer, säger Kenneth Åkergård.
Kunde Åland delta mer än vad man gör?
- Nog kunde Åland vara med mera. Det beror på hur många åländska projektdragare det finns. Men det är stora miljonprojekt.
Hur svår är ansökningsprocessen i jämförelse med andra EU-stöd som exempelvis Leader?
- De är nog bland de tuffaste. Om man jämför med företagsstöd är den här svårare.
Varför är det så, det borde ju vara tvärtom eftersom det här rör sig om ideella projekt?
- Det är stora projekt. Det är mer en regel än undantag att de går upp till en miljon.

Niklas Lampi