Väninnorna Åsa Mattsson och Lena Andersson träffades på möten då båda satt med i Folkhälsans luciakommitté.
– Vi sa väl hej och var artiga mot varandra men så mycket mer var det inte, säger Lena.
Men sedan råkade det sig att de var på samma fest på Sottunga.
– Jag och Anita Hildén var värdinnor och vi bestämde oss för att sätta oss sist och ta de platser som fanns kvar. Då hamnade jag mitt emot Åsa av en ren slump, säger Lena.
– Där och då tog vår vänskap fart, säger Åsa.
Det blev mycket skatt och prat under den natten och följande vecka åkte Lena till Åsa för att dricka kaffe.
– Sedan dess har vår vänskap bara fortsatt och blivit allt starkare, säger Åsa.
– Det är kul att man kan bli så här goda vänner när man blivit lite äldre. Jag tycker att det visar på vikten av föreningsliv och att man där träffar människor som man kanske aldrig annars skulle träffa, säger Lena.
På vilket sätt är det annorlunda att bli vänner när man är lite äldre?
– När man är ung är det viktigt med många vänner. När man blir äldre blir det viktigare att ha den där vännen som man vet att man kan anförtro sig till när som helst. Vännen som man kan ringa mitt i natten om det krisar utan att man behöver förklara sig, säger Åsa.
– Att finnas där för varandra i glädje och sorg. Ju äldre man blir desto viktigare tror jag att det är att man har en sådan vän, säger Lena.
Finns alltid där
Åsa och Lena kallar varandra för änglavänner.
Vad betyder det?
– Att vi alltid finns där, i tanken, runt i atmosfären. Om vi inte träffas på länge finns vi ändå med varandra på något sätt, säger Åsa.
– Alla behöver en sådan vän, det är viktigt. Har man en sådan vän känner man sig stark även då det stormar runt en, säger Lena.
Då Åsas man dog var det Lena som fanns där för Åsa.
– Samma sak var det då min mamma dog. Det är så skönt att ringa och säga att nu måste du komma och man vet att vännen kommer, säger Lena.
– Att veta att man i den stunden man behöver stöd finns det alltid en vän att ringa, säger Åsa.
Men det är inte bara att finnas ett telefonsamtal bort som är viktigt för väninnorna Åsa och Lena.
– Vi försöker också göra saker tillsammans. Vi går ut och äter, fikar och gör andra saker. Vi har varit på kryssning också. Då hade vi väldigt roligt, säger Åsa.
En dag är speciellt helig för dem och det är den 13 december, luciadagen.
– Då vi båda slutade i luciakommittén fick Lena uppdraget att sy luciaklänningen. Sedan dess har jag varit med när Lena klär lucian. Det är väldigt mysigt att få vara delaktig i det, säger Åsa.
– Den dagen bokar vi faktiskt inte in något annat. Det är en viktig tradition för oss, säger Lena.
Deras vänskap har blivit allt djupare med åren.
– Det jag inte vet om Åsa finns inte och det hon inte vet om mig finns inte heller, säger Lena.
– Då man har en så här nära vänskap är det också viktigt att man känner förtroende. Det man säger till sin vän ska stanna hos vännen, säger Åsa.
Delar varandras liv
Det som båda tycker är konstigt är att då de träffas kan de sitta i timmar och prata.
– Vi vet redan så mycket om varandra sedan tidigare så det borde inte finnas så mycket att prata om. Men det finns det, säger Lena.
Väninnorna deltar också i varandras familjeliv.
– Vi hör till varandras familjer, säger Åsa.
Förutom att dela varandras familjeliv så har Åsa och Lena också samma blodgrupp.
– Båda har vi O-. Det är tryggt att veta. Om någon av oss behöver blod är det bara att ringa väninnan så hjälper vi varandra, säger Lena och skrattar.
Ett exempel på deras vänskap är från när Lena bröt foten. Då åkte Åsa och hämtade upp Lena med en rullstol i bagageutrymmet.
– Sen skjutsade hon runt mig en hel dag. Det gör bara en riktig vän, säger Lena.
Väninnorna har också speciella vänskapsmuggar som de dricker kaffe ur.
– När man dricker kaffe ur den är Lena med i tanken. Det är meningen med muggen, säger Åsa.
Hur ser framtiden ut för er?
– Vi kommer att vara vänner tills vi dör. Det är jag säker på. Vi planerar inte så mycket utan tar dagen som den kommer, säger Åsa.
– Nu vill vi bara att pandemin försvinner så vi kan göra lite andra saker tillsammans. Men vi kommer att fortsätta vara vänner och vänskapen kommer att fortsätta fördjupas, det är jag säker på, säger Lena.