David Karlström är född och uppvuxen i Jomala och yngst i en syskonskara på fyra. På den klassiskt åländska frågan ”Vems barn är du då?” svarar han alltid lika stolt att han är Gerd och Tore Karlströms son.
Han är uppvuxen i en familj full av entreprenörer. Systern Maria Karlström, bröderna Fredrik ”Frille” Karlström och Johan Karlström.
– Jag hade precis börjat lära mig alfabetet, när mina syskon redan var entreprenörer, säger han.
Själv var David Karlström mestadels intresserad av att leka med lego, spela tv-spel, eller spela gitarr. Musiken blev hans tillflykt.
– På nätterna hade jag en radio som jag satte under kudden och lyssnade nyfiket. Det enda jag kunde få in var P4 och alltid när jag skulle sova spelades det tyvärr bara dansband från någon dansbana. Det var en oskyldig handling men jag kände mig som en rebell.
David Karlström berättar att när grannen, Tom Wiklund, startade Radio-93, var han som besatt.
– Det blev inte bättre att min bror Fredrik och hans kompis Donny Isaksson på något sätt fick sitt alldeles egna radioprogram. Jag var så avundsjuk, men imponerad.
När David Karlström var runt fjorton fick han möjligheten att komma in och spela in en jingel.
– Kanske för att pappa sagt åt honom eller för att han helt enkelt inte längre orkade med mitt tjat lovade Frille att jag skulle få komma in. Jag tog ett djupt andetag och sa ”Middagspasset mellan elva och ett.”
Ut i världen
När David Karlström studerade vid Ålands yrkesskola gjorde han ett inträdesprov vid Musikinstitutet på sång och kom in. Sångpedagog var Catherine Frisk-Grönberg och hon lärde honom mycket.
– Jag gillade att sjunga och uppträda men mindre att läsa teori. Jag spelade bas i institutets rockband och i jazzbandet ”Jazzvanten” eftersom jag var den enda som hade en bas. Jag kunde inte säga nej.
Samtidigt gick två åländska sångstjärnor, Sofie Asplund och Frida Österberg. David Karlström såg deras talang och driv.
– Jag kände att jag hade talang men kanske inte drivet som krävdes. Dessutom började det finnas så många andra saker som var intressanta så jag kunde inte hålla fokus.
Han tyckte att det var dags att riva ner rockstjärnedrömmarna från pojkrummet en gång för alla och flytta hemifrån.
Innan vuxenlivet började på allvar ville David Karlström resa och helst långt bort. Han valde Kina.
– Men att flyga dit kändes trist och båtvägen lite för långsam. Det fick bli transsibiriska järnvägen. Jag ville inte göra resan själv. Jag frågade om min kompis Jujje Eriksson ville följa med. Det ville han och han presenterade mig för Marcus Janzon, som också ville komma med. Det kändes som ett ojämnt tal. Därför frågade jag en ny bekant jag fått på radion, en ung journalist vid namn Ted Kudinoff om han ville komma med och det ville han.
De ordnade visum på Ryska konsulatet. Efter båtresan till Helsingfors och tåget till Moskva sov de på Hotel Rossiya i Moskva innan det bar av vidare.
– På Yaroslavski-stationen hoppade vi på tåget som skulle ta oss till Peking via Mongoliet. Det var häftigt och inte så obekvämt som man kanske kan tro att vara på tågresa i sex dagar och sex nätter.
Framme i Kina besökte gruppen bland annat Xi’an där Terrakotta-armén står, utan att se den.
– Vi träffade en hel del skumma personer. Bland dem en hostel-ägare i Kambodja som smorde in min navel med tigerbalsam och taxichauffören i Bangkok som slängde glasflaskor efter oss då vi förstod att han försökte lura oss på pengar.
Studier och musik
För David Karlström blev det sedan en ekonomiutbildning i Kalmar som kombinerades med musikindustristudier i Hultsfred. Han tänkte att om han inte skulle bli artist så kunde han i alla fall jobba i branschen.
– Där lärde jag känna en smålänning som hette Rikard Karlsson och tillsammans startade vi ett band. Vi kallade oss Seven Shells och spelade in några låtar.
Under sista läsåret var det dags att göra praktik. David Karlström kände en annan ålänning som gått samma utbildning några år tidigare, Jonas Witting, som även jobbat på Radio Väst.
Jonas Witting jobbade på ett litet independentbolag som hette The Music Company och han gav David Karlström en chans och sålde in idén till den danska chefen.
– Jag lär mig av Jonas och känner att jag börjar ta mig fram i industrin. Jag lär känna personer på de olika tv- och radiostationerna i Sverige namn jag hört på radion eller sett i eftertexterna står plötsligt framför mig, Germund Stenhag, Tony Zoulias, Robert Jonsson. Jag var imponerad.
En dag när David Karlström kommer in får han höra att Jonas inte jobbar kvar längre.
– Chefen säger åt mig att komma in. Jag sätter mig ner och då frågar han mig om jag vill ha jobbet. Jag tog jobbet.
Senare fick han chansen att starta en egen label och signerade ett band han faktiskt tyckte om. De hette Dreamboy.
– När första-singeln åkte upp på P3:s högsta spellistor var jag i extas. Jag kände att jag hade fått spela mitt eget parti poker och hade fått Royal Flush.
Dreamboy hade i alla fall kritikerna med sig.
– Jag är glad att jag var en liten del av att få ut Dreamboy’s debutalbum. Men när ekonomin gick sämre och sämre kände jag att det var dags att göra något annat. Jag sa upp mig.
Arbete och familj
David Karlström valde att flytta hem till Åland men då ett arbete på TV4:s pressavdelning dök upp sökte David Karlström jobbet och fick ett pressassistentjobb.
Det jobbet gick snabbt över i normalt pressinformatörsarbete.
Jobbet gick ut på att få Sveriges tidningar att skriva om TV4:s tv-program.
– Jag ordnade pressträffar, skrev pressmeddelanden, samarbetade med producenter och inspelningsansvariga. Jag såg insidan av mediaindustrin och det var en rolig tid.
– En dag hörde Krista av sig, kompisen från Kanada som jag lärt känna tidigare. Hon sa att ”Kate och Juan ska gifta sig, minns du dem från er spelning i Paris”. Jag hade ett svagt minne av dem och jag hade aldrig varit till Irland, så jag sa självklart ja.
Resan tog dem från Dublin på östra sidan av ön hela vägen till Connemara längst västerut.
– Det var som om jag hade drömt. Gröna kullar, fjordar och små lamm på vägarna.
Vid bröllopsceremonin ser David Karlström en kvinna med eldrött, lockigt hår i en svart klänning.
– Jag minns hur jag tänkte, lyckliga han som är ihop med henne.
Vid den påföljande middagen har den nordiska blygheten försvunnit och David Karlström trivs.
– Då känner jag en klapp på axeln. När jag vänder mig om säger Krista ”David, har du träffat Sonya”. Det var hon, kvinnan jag sett tidigare. När vi sa god natt och gick till våra respektive rum var jag som förtrollad.
David Karlström höll kontakten med Sonya via Skype och de bestämde att hon skulle komma till Åland under midsommaren.
– På midsommarafton på Åland sitter vi på bryggan och jag frågar om hon vill bli min flickvän och det ville hon. Sedan började ett ännu mer spännande kapitel i mitt liv som kär och arbetslös i Dublin.
På en resa i Tyskland friar David Karlström till Sonya och får ett ja. De gifter sig och inte långt efter det blir David Karlström pappa. Men han behövde få ett ordinarie jobb och sökte flera.
– Dropbox var snabbast i processen, roligast att ha intervju med och de hade det minsta kontoret. Det kändes perfekt. Jag jobbade från april 2015 till augusti 2022 på Dropbox. Numera arbetar jag på Notion som ”Head of Sales Development” vilket betyder att jag är en typ av säljchef.
Karlström-familjen är nu en trio i Dublin. Familjen tar en dag i taget och tänker på allt de fått vara med om hittills. David Karlström har hittat hem.
– Jag försöker leva i nuet och planera för framtiden. Det enda jag kan göra är mitt bästa, säger han.
» Födelsedag 40 år
David Karlström
Namn: David Andreas Karlström.
Född: Den 11 maj 1983 i Mariehamn.
Bor: I Dublin, Irland. Har sommarstuga i Eckerö.
Yrke: SDR Manager på Notion.
Familj: Frun Sonya och dottern Bowie.
Intressen: För många, cykla, stugrenovering, dreja, musik, läsa böcker, sneakers, m.m.
Firar: Födelsedagsfest den 19 maj i Dublin samt på Åland i sommar med familjemiddag.