Kontraktsprost och tillika kyrkoherde i Lemland-Lumparlands församling Benny Andersson, diakonitjänsteinnehavare Marianne Hägglund och husmor Christina Johansson tar emot gästerna och bjuder på ett glas alkoholfritt till alla som kommer.

Det är församlingsmedlemmar som under året fyllt 75 år och uppåt som blivit inbjudan till kalaset.

Totalt har 57 församlingsmedlemmar fått inbjudan varav 14 är på plats tillsammans med följeslagare.

Benny Andersson hälsade alla välkomna innan det var dags för kaffe och tårta. Christina Johansson och Marianne Hägglund serverade kaffe och de som var på plats lät sig väl smaka av Christina Johanssons hembakade kakor.

– Tårtorna har jag inte bakat. De är köpta, säger hon.

Benny Andersson tycker att det är roligt att se alla som kommit till Birgittagården.

– Det är alltid lika trevligt att träffa församlingsmedlemmar och ni ska alla känna att ni är i tryggt förvar här hos oss under kalaset.

Han berättar också att dagens gäst, Outi Laukkanen som är kaplan i Norra Ålands församling, ska berätta lite om sig själv och hur hon kom till Åland.

– Vi ska också sjunga några psalmer tillsammans med kantor Ádám Kiss och sedan ska födelsedagsfirarna uppmärksammas med rosor.

Barbro Eriksson och Margareta Mansén är på plats eftersom de båda fyllt år under året.

– Jag tycker att det är trevligt att församlingen ordnar kalas. Jag har varit hit tidigare med min man då han fyllt år, säger Barbro Eriksson.

– Jag har inte varit hit tidigare, säger Margareta Mansén.

Trevligt att träffas

Äldsta jubilaren på plats är Anita Karlsson som fyllt 96 år.

– Vi har också en som fyllt 97 i år men den personen kunde inte komma, säger Marianne Hägglund.

På plats är också Raija-Liisa Eklöw från Lumparland.

– Vi är tre här från Lumparland. Förutom jag är Karl-August Nylund och Bertil Sjöwall med. Vi har ett litet eget hörn här, säger hon och skrattar.

Raija-Liisa Eklöw tycker att det är mycket trevligt att församlingen bjuder in till födelsedagskalas. Hon har varit på plats tidigare men då tillsammans med maken då han fyllt år.

– Det är trevligt att komma hit och träffa människor. Det kunde komma flera tycker jag, säger hon.

Benny Andersson tror att det beror på pandemin och andra orsaker som gör att det nu är färre som kommer till församlingens kalas.

– Under några år har de flesta varit lite försiktiga. Sedan kan det bero på andra saker som väder och hur man mår, säger han.

– I fjol var det ungefär lika många som kom. Men innan coronan var det fler deltagare, säger Marianne Hägglund.

Raija-Liisa Eklöw tycker att församlingen gör mycket för sina medlemmar.

– Det ordnas julluncher och mycket annat. Julluncherna är väldigt populära eftersom de hålls på Lemböte och där är maten fantastiskt god, säger hon.

Rosutdelning och foto

Diskussionerna går varma runt borden och stämningen är gemytlig. Det bjuds påtår och tretår för den som vill. Sedan är det dags för Outi Laukkanen att berätta om sig själv och hur hon kom till Åland.

– Jag är född i Uleåborg men jag valde att studera teologi på svenska vid Åbo Akademi. Att jag valde teologi är min skriftskollärares förtjänst för hon berättade om möjligheterna att läsa både grekiska och latin. Eftersom jag var finskspråkig fick jag göra språkprov innan jag blev antagen. Men det var under studietiden jag lärde mig svenska på riktigt.

Outi Laukkanen berättar att hon under studietiden var sommarteolog i Mariehamns församling och det var då hon fick lära sig att vara på Lemböte lägergård.

– Jag började sedan fundera om det skulle finnas jobb till mig på Åland. Det visade sig att jag skulle komma att jobba i Mariehamns församling under en period innan jag åkte till Tyskland som utbytesstuderande.

Hon blev prästvigd 1991 i januari och fick arbete i Esbo. Men så blev en plats ledig i Sund-Vårdö församling.

– Jag ringde till Juanita Fagerholm-Urch och frågade vad det var för plats. Hon svarade att det var den bästa platsen på jorden. På den vägen är det. Jag har nu bott här i sex år och drömmer om att flytta till ett eget litet hus på landet.

När Outi Laukkanen är klar med sin berättelse är det dags för psalmsång och sedan rosutdelning innan födelsedagskalaset är över för denna gång.

– Vi ska också ta ett foto av årets jubilarer, säger Marianne Hägglund.