Kenneth Gustavsson är född på Kökar, vid gården Jippa i Karlby. Efter fjärde klass på Kökar flyttade han till sin syster i Mariehamn för att börja första klass i Ålands lyceum.
– Jag tyckte om att läsa men skolan kanske inte alltid var så intressant. Närheten till biblioteket gjorde att jag kunde låna böcker. Men första gången jag gick dit blev jag hänvisad till barnsidan men där fanns inte de faktaböcker jag ville läsa. På nåder fick jag sedan låna facklitteratur från vuxensidan.
Intresset för arkeologi började tidigt, liksom intresset för rymden och andra världskriget.
– Jag läste allt jag kom över. Att i framtiden arbeta som forskare var visserligen en dröm, men kändes ganska orealistiskt då.
Efter att Kenneth Gustavsson tagit studenten tänkte han slå sig in på den tekniska banan. Han sökte till Tekniska högskolan i Stockholm men eftersom han läst för lite kemi kom han inte in.
– Vintern 1975-76 jobbade jag vid ett elektrotekniskt företag i Stockholm som utvecklade kondensatorer. Men följande sommar träffade jag Bolle Högnäs som istället rekommenderade arkeologi. Samma höst sökte jag in till Arkeologiska institutionen vid Stockholms universitet. På den vägen blev jag.
Redan som 15-åring hade Kenneth Gustavsson upptäckt märkliga högar eller rösen av skörbrända stenar på bergen på Kalen på västra Kökar. Under de följande åren kartlade han drygt 150 sådana lämningar, några mer än 10 meter långa och halvmeter höga, och lade in dem på kartor med höjdkurvor. År 1974 kom dåvarande landskapsantikvarien Stig Dreijer ut för att titta på fynden, och konstaterade att det var fråga om fornlämningar, så kallade. ”skärvstensrösen”, men av en typ som tidigare inte var kända på Åland.
– Vilket naturligtvis ytterligare sporrade mig till att studera arkeologi.
Kenneth Gustavsson säger att han har haft tur och träffat rätt människor vid rätt tillfälle för att föra honom framåt.
– När jag skrev min C-uppsats om mina rösen träffade jag docent Jan-Peder Lamm vid Riksantikvarieämbetet som genast blev intresserad. Han kom själv ut till Kökar för att titta närmare på dem, samt såg till att jag fick lite forskningspengar från Berit Wallenbergs stiftelse för att gräva ut ett av de största. Efter tillstånd från Museibyrån genomfördes jag detta 1978-1979.
Resultaten visade att röset utgjordes av närmare 20 kubikmeter sönderbränd sten blandat med kol och fettblandat sot.
– Min tolkning blev att detta var en anläggning där man i stor skala använt upphettade sten för smälta sälspäck till den förr så viktiga tranoljan. Min teori bekräftades av analyser vid Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm, som kunde konstatera att fyllningen innehöll ända upp till fem procent fett, samt att man i elektronmikroskop kunde se skinnbitar av djur med fet hud. Kolbitar ur fyllningen daterades vid Geologiska forskningsanstalten i Helsingfors och visade att hanteringen pågått i omgångar från cirka 100 år före Kristus till cirka 100 efter Kristus. Min C-uppsats blev godkänd och lär senare ha ingått i kurslitteraturen vid Institutionen.
Arbetade, forskade och skrev avhandling
År 1979 blev Kenneth Gustavsson erbjuden av Stig Dreijer att börja som metallkonservator vid Ålands Museum.
– Han såg till att jag under ett läsår fick gå som lärling i konservering hos professor Birgit Arrhenius vid Arkeologiska forskningslaboratoriet. Därefter började jag våren 1980 vid Museibyrån, som kombinerad metallkonservator och arkeolog.
Samtidigt anmälde han sig till doktorandutbildningen i Stockholm och planerade att studera åländsk bronsålder. Jan-Peder Lamm tog med sig docent Birgitta Hulthén till Åland. Hon hade just då startat ett keramiskt forskningslaboratorium vid Lunds universitet.
– Hon rekommenderade att jag skulle koncentrera mig på keramikfynden från den kända bronsåldersboplatsen Otterböte på Kökar. Så blev det, och hon blev i fortsättningen min handledare vilket gav tillgång till avancerade naturvetenskapliga analysmetoder på fyndmaterialet. Doktorsavhandlingen lades fram i januari 1998 och väckte rätt stor uppmärksamhet, särskilt beträffande tolkningen av boplatsen daterade till runt 1.000 år före Kristus.
Till slut kändes det dock lite för mycket med utgrävningar och ständiga föreläsningar, guidningar och artiklar. Detta samtidigt som Kenneth Gustavsson upptäckt att det i krigsarkiven i Stockholm och Helsingfors fanns en outnyttjad guldgruva i form av stora mängder före detta hemliga dokument rörande Åland under första och andra världskriget.
– Från år 2000 har jag därför främst ägnat mig åt åländsk militärhistoria. Arkivforskningen har även kunnat utsträckas till ryska marinens arkiv i S:t Petersburg och senast till tyska Bundesarchiv i Freiburg, Tyskland. En del av resultaten har jag redovisat i några större böcker, vilket ledde till att jag 2013 utnämndes till docent i Nordisk historia vid Åbo Akademi, och samma år, som första ålänning någonsin, invaldes jag som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet i Stockholm – Sveriges marina vetenskapsakademi, grundad 1771.
Kenneth Gustavsson gick i pension hösten 2019, och tanken var att därefter fortsätta arkivforskandet och bokskrivandet, men då slog pandemin till. Därtill opererades han 2022 för tjocktarmscancer, vilket följdes av en långvarig cellgifts- och strålbehandling. Nu är alla provsvar bra igen och krafterna har återkommit. Därför är nya föreläsningar, artiklar och böcker är på gång.
– Fritid finns i teorin, men inte riktigt i praktiken, särskilt som hemmet och trädgården på Kökar kräver stora insatser.
Rent privat har Kenneth Gustavsson även ett stort intresse för svenskt 1700-tal, ett intresse som startade för ganska exakt 45 år sedan. Framförallt gäller det den dåtida elitens inredningsideal och tillhörande möbler, konst och konsthantverk, plus förstås byggnader, trädgårdar och parker.
Födelsedag 70 år
Kenneth Gustavsson
• Namn: Kenneth Volter Erland Gustavsson.
• Född: Den 31 augusti 1954 på Kökar.
• Bor: På Kökar.
• Yrke: Docent, fri forskare.
• Familj: Sambo.
• Intressen: Allt möjligt, svenskt 1700-tals antikviteter, forskning om första och andra världskriget som rör Åland.
• Firar: Bortrest.