Åländska konstnären Kurt Simons fyller 80 år i mars, den 18 mars för att vara mer exakt. Själva födelsedagen kommer han att tillbringa i Nice i Frankrike, med på resan följer hans fru Inger Simons.
Valet av resmål kommer sig av de många fina konstmuseer som finns i staden. Paret planerar även ett besök vid Fondation Maeght, ett välkänt museum för modern och samtida konst 20 kilometer utanför Nice.
– Jag var på en bussresa till museet 1981, den gången tillsammans med den åländska konsteliten, om vi kallar dem så. Det var väldigt trevligt och det är något jag väldigt gärna vill uppleva igen, säger han.
Enligt sin egen utsago är han mer eller mindre ”född med pennan i handen”. Han föddes i Uppsala men har växt upp i Mariehamn där han gick småskola, folkskola och i Ålands lyceum.
1957 inledde han konststudierna vid Beckmans konstskola i Stockholm och arbetade efter det som illustratör och tecknare för diverse tidningar. Han har även hunnit med att göra tecknade barnprogram för finländsk tv på 1960-talet.
– Men jag slutade med tecknandet när datorerna gjorde entré i yrket, säger han.
Som ung gick han ofta på biblioteket som på den tiden höll till på  vinden i Mariehamns stadshus.
– Där fanns ett fint utbud av konstböcker, minns han med något nostalgiskt i blicken.
Prestigefyllt cv
I Kurt Simons hem i Mariehamn har konsten en central plats. Utöver tavlor på alla väggar och skulpturer vart man än vänder sig, är bokhyllan fylld av diverse konstböcker. Ur radion på bordet skvalar lugn musik, Kurt Simons ställer sig upp för att sänka ljudet på det han skämtsamt refererar till som ”pensionärsgnällprogrammet”.
Bakom honom, ovanför soffan i den smakfullt inredda lägenheten, hänger ett verk av en av de finländska föregångarna inom abstrakt konst, Lars-Gunnar Nordström.
Kurt Simons huvudsakliga inriktning har varit, och är fortfarande, geometrisk abstraktion. Men han säger sig ha trappat ner lite sedan 2017 då han senast ställde ut.
– Luften gick ur mig lite efter bland annat en knäoperation.
Listan över tidigare utställningar är dock diger – för att inte tala om prestigefylld.
Håller du dig ändå aktiv med konstskapande i någon mån?
– Jo, men det går sakta. Jag kan inte göra så stora saker längre men det kanske är lika bra, de kräver så mycket utrymme.
Strävar alltid framåt
Konsten han ändå fortfarande producerar, skapas främst i Stockholm där han har två lägenheter som fungerar som ateljéer. Dessutom har han ytterligare en ateljé i Hässelby utanför storstaden.
Genom åren har han skapat många stora och skrymmande verk, de förvaras numera till stor del i förrådsutrymmen runtom i Mariehamn.
– Jag försöker decimera antalet för tillfället.
Har din konststil sett likadan ut genom årtiondena?
– Det är klart att man varierar sig och försöker hitta nya vägar, det ligger lite i konstens natur att man alltid försöker sträva till att göra bättre saker.
Var hittar man inspirationen när man försöker uppgradera och utveckla sin stil?
– Den kommer till stora delar av sig själv, jag har alltid skissblock nära till hands, man vet nämligen aldrig när nya idéer ploppar upp.
Häftigt i Polen
Statens konstråd i Finland har köpt en del verk av Kurt Simons. Flera av dem kan beskådas i offentliga miljöer som sjukhus, tekniska högskolor och andra offentliga inrättningar.
– Offentliga miljöer med riktig konst blir så mycket trevligare att vistas i. Det är inte riktigt samma sak att rama in en plansch från en bokhandel.
Du har ju ställt ut i världens alla hörn, har du själv besökt alla dina utställningar?
– Nej, inte alla. Man får skicka konsten ibland, men många har jag besökt. Den kanske häftigaste utställningen var i Polen 2016. Där samlades konstnärer från hela världen till hundraårsminnet av ryske konstnären Kazimir Malevitjs tavla ”Svart kvadrat”. 
Där landade Kurt Simons, berättar han, i fint sällskap.
– Det var första gången jag möttes på flygplatsen av en chaufför med mitt namn på en skylt. Mina verk hängde också på samma vägg som den välkände konstnären Max Bill från Schweiz.
Aldrig fullärd
Efter sommaren ska Kurt Simons, trots allt, ställa ut vid Uppsala konstmuseum, det rör sig om en hyllning till den bortgångne konstnären Lars Erik Falk som gjorde sig känd genom ett antal skulpturer som alla lutar i en vinkel av 73 grader.
– Jag minns när han fyllde 73 år, då bjöd han oss vänner på mat och dryck på Sigtuna hotell. 73 var en viktig siffra i hans liv.
Känner du, din relativt vuxna ålder till trots, att du fortfarande lär dig nya saker i konstsammanhang?
– Ja, konst är svårt. Ordet konst kommer av att kunna, och när man kan något är det dags att lägga av. Men man blir alltmer självkritisk med åren och får nya perspektiv på gamla verk.
Innebär det att man inte borde ställa ut färska verk, att man kanske borde vänta och se om man ser sitt verk med andra ögon efter en viss tid?
– Ja, jag känner faktiskt konstnärer som gör så, som vill ha perspektiv på saker innan de ställer ut.
På sin fritid håller han gärna till vid sommarstället i Lemland.
– Apropå det måste jag köpa en ny motorsåg, säger han entusiastiskt.
”Något fladdrig”
Hans syn på konst har förändrats med åren, men en sak består – det är ingen lönsam bransch för de allra flesta.
– Jag känner till flera högt skolade konstnärer som efter tio års studier slutat som taxichaufförer.
Är bra konst alltid dyr? Eller vice versa, är dyr konst alltid bra?
– Bra konst är ibland dyr, men jag kan emellanåt ha lite svårt att förstå att man kan betala jättesummor för väldigt gammal konst.
Kurt Simons känner att den konst han har producerat genom åren har varit ”något fladdrig”, som han själv uttrycker saken.
– Och lusten att skapa avtar med åren, numera går den mesta tiden åt till att söka efter papper, söka efter glasögon eller nycklar, skrattar han.
Han avlutar ändå med att tillägga att nyfikenheten på konst fortfarande är stor.
– Jag kanske inte är så aktiv längre, men jag följer konstvärlden med stort intresse.
 
FAKTA
Namn: Kurt Simons.
Familj: Hustrun Inger Simons, två söner och fyra barnbarn.
Bor: I centrala Mariehamn.
Firar 80-årsdagen: I Nice, Frankrike tillsammans med hustrun.

Peter Pussinen