Rebecka Sjöblom är uppvuxen i Frebbenby i Hammarland. Hon studerar nu sista året vid Ålands yrkesgymnasium till närvårdare.
Varför blev det närvårdarstudier?
– Det var inte svårt att välja närvårdarstudier eftersom jag alltid tyckt om att hjälpa människor, säger hon.
Är studierna som du tänkt eller saknar du något?
– Det är som jag tänkt. Att vi dessutom har en hel del praktik gillar jag. Man har då möjlighet att se hur allt fungerar i verkligheten.
Var har du praktiserat?
– På dagis och inom äldreomsorgen på Trobergshemmet, Solgården i Eckerö och på Hammargården i Hammarland. Jag hoppar även in och jobbar extra på Trobergshemmet då det behövs.
Rebecka funderar på att komplettera sina studier senare.
– Jag skulle vilja jobba som helikopter- eller ambulanssjukskötare. Men jag kan också tänka mig att bli polis. Men studera vidare kommer jag att göra.
Efter närvårdarutbildningen kommer Rebecka att jobba ett år.
Var har du tänkt jobba?
– Här på Åland, i Sverige eller kanske i något annat land. Jag skulle också vilja resa men det vet man inte nu när pandemin tagit fart igen i världen. Det skulle vara kul och intressant att jobba med ”Läkare utan gränser”.
Spela och sjunga
På fritiden är det sång och musik som gäller för Rebecka. När hon gick i lågstadiet sökte hon in till Ålands musikinstitut för att spela piano men då kom hon inte in.
– Då jag gick i tvåan sökte jag till fiolspel i stället och då kom jag in. Det var kul att spela så jag har fortsatt.
Rebecka har också spelat med i kammarorkester där medlemmarna byts ut ganska ofta.
– På det sättet har jag också lärt känna nya människor. Jag spelar mest för att jag tycker att det är kul.
Hemma spelar Rebecka också piano och gitarr.
– Jag spelar på gehör. Jag har en keyboard hemma och jag laddar upp musik från Youtube som jag sedan lär mig att spela. Det är samma sak med gitarren. Jag lärde mig några ackord i skolan och sedan har jag fortsatt lära mig själv.
Hur ofta spelar du?
– Minst en gång i veckan. Mest sjunger jag så familjen tröttnar på mig ibland.
För fyra år sedan började Rebecka även ta sånglektioner vid musikinstitutet.
– Jag sjöng i kör innan dess. Först i Subito och sedan Singoalla. Men det var då jag gick i lågstadiet.
Hon tycker om att sjunga solo men i en kör där man sjunger stämsång går också bra.
– Det låter så fint.
Hur är det att sjunga med luciagruppen?
– Det är kul och alla är så duktiga. Det låter riktigt bra redan. Jag tror att vi alla var lite orolig först hur det skulle bli och om det skulle låta bra.
Ser fram emot luciatåget
Rebecka umgås också en hel del med både vänner och familj.
Vad gör du med vännerna?
– Kör bil. Jag gillar att köra bil sedan jag fick körkort i februari. Det är en sådan frihet att själv kunna ta sig till olika platser. Speciellt då jag bor på landet så går det inte så många bussar.
Att umgås med familjen är viktigt för Rebecka.
– Vi har försökt få lördagar till familjedagar men det har inte lyckats helt. Men vi umgås varje dag. Att titta på fotboll har också blivit lite av en familjegrej.
Vad ser du fram emot att göra med luciagruppen?
– Jag ser mest fram emot luciatåget på stan. Att jag får vara med och vinka åt publiken som samlats. Det har varit en liten dröm. Att få vara med de andra i gruppen och uppträda. Men vi vet ännu inte hur det blir på grund av coronan. Jag hoppas att vi får uppträda och sprida lite glädje till människorna i luciatid. Jag tror alla behöver få uppleva lite glädje nu.
Hur ser du på framtiden?
– Kanske jobbar jag på något sjukhus i Sverige en tid innan jag kommer tillbaka till Åland. Här är det så lugnt och tryggt och Åland är trots allt mitt hem.
» Personligt
Rebecka Sjöblom
Namn: Rebecka Sjöblom.
Ålder: 18 år.
Bor: I Frebbenby, Hammarland.
Familj: Mamma Petra, bonuspappa Peter, lillebror Teodor. Pappa Thord med sambo Ulrika och bonuslillasyster Melinda. Katten Strumpan.
Gör: Studerar sista året till närvårdare vid Ålands yrkesgymnasium samt hoppar in och jobbar på Trobergshemmet.
Intressen: Musik, sång, spela fiol, piano och gitarr. Umgås med vänner och familj. Köra bil.
Hur brukar du fira lucia?
– Då jag var liten åkte jag runt till släkten och lussade tillsammans med mina kusiner. Ofta bråkade vi om vem som skulle vara lucia så det blev alltid fler lucior. Sedan ville alla vara tomtar helt plötsligt. På senare år har vi åkt in till stan för att se på luciatåget om jag inte jobbat. Pepparkakor och glögg är också ett måste på lucia.
Nina Eriksson
