Varje måndag och torsdag under våren erbjuder Folkhälsan öronakupunktur för äldre. Det går till så att man sätter fem nålar i vardera öra. Erika Borenius-Kankkonen är utbildad enligt NADA-modellen som är en standardiserad form som står för National Acupuncture Detoxification Association.
- I början gav man NADA mot abstinensbesvär. I efterhand har det utvecklats och man har märkt att det kan hjälpa mot sömnbesvär, stress och oro. Det kan även vara ångestdämpande samt ge lindring mot depressionssymtom.
Olika effekter
Erika Borenius-Kankkonen säger att hon är ödmjuk inför behandlingen och att det är möjligt att alla inte får samma effekt av den.
– Vissa får hjälp och andra får inte. Det är en väldigt skön, meditativ och rogivande stund med lugn musik i bakgrunden. Man sitter med nålarna i öronen i ungefär 35 till 40 minuter.
Hon rekommenderar att man testar öronakupunktur flera gånger.
– Man förespråkar att man ska testa tio gånger innan man utvärderar om det är något som passar en. Det är svårt att utvärdera efter en gång även om det ger direkt avslappning. Många säger att sömnen har blivit bättre efter ett par gånger, säger Erika Borenius-Kankkonen.
Utan bieffekter
En positiv aspekt, förutom hälsofördelarna, är att det inte verkar ge någon direkt bieffekt.
– Det värsta som kan hända är att inget händer, men inget kan försämras av öronakupunktur, säger Erika Borenius-Kankkonen.
Hon rekommenderar öronakupunktur för alla, även om grupperna på Folkhälsan riktar sig till äldre. NADA-modellen används i över 40 länder världen över och har även använts för personer som lider av posttraumatisk stress.
– Efter att World Trade Center föll i New York 2001 ordnade man flera center med öronakupunktur i stressreducerande syfte, så det kan hjälpa i många situationer, säger Erika Borenius-Kankkonen.
Intresset består
Erika Borenius-Kankkonen utbildade sig i öronakupunktur när hon jobbade inom psykiatrin. Efter det arbetade hon bland annat med ett projekt på Högskolan på Åland där man gav öronakupunktur. På Folkhälsan har man ordnat kurser i ungefär två år nu och intresset har hållit i sig.
– Vissa har gått med mig i tre eller fyra år, sedan projektet på Högskolan, så då tänker jag att det borde ge någon effekt, säger hon.
Att ge deltagarna en rogivande stund är också viktigt.
– Jag försöker att inte fråga så mycket om vad de tycker. Min lärare sa det så fint en gång att det här är något man ska ge, det kräver ingen motprestation, säger hon.