Nancy Nordberg är yngst i en syskonskara på tre. Hon är född och uppvuxen på Lövö i Vårdö medan hennes äldre bröder föddes utomlands.

– Min ena bror är född i Afrika och den andra i England, säger hon.

Hur kommer det sig?

– Min far var sjökapten och mamma var med till sjöss i tre år. Därför föddes mina bröder utomlands. Jag däremot har varit Vårdö trogen i hela mitt liv, säger Nancy Nordberg.

Det var mycket folk i huset då Nancy Nordberg växte upp. Förutom hennes mamma och pappa fanns även mormor och morfar där.

– Det var mycket trevligt. Man hade alltid folk runt sig, säger hon.

Hon jobbade sedan i butik under några år innan hon gifte sig med simskälabon Karl Bror Nordberg.

Paret övertog hemmet i Lövö av Nancy Nordbergs föräldrar där familjen hade fem-sex kor och höll på med specialodlingar.

– Vi hade till en början sju hektar men när vi lade av jordbruket hade vi tio hektar. Vi odlade morötter, lök och sockerbetor. Jag hjälpte till med odlingarna och skötte hemmet.

Hennes man valde efter en tid att börja arbeta på Simskälafärjan. Meningen var att han skulle vikariera i två veckor.

– De två veckorna blev till 15 år och tre månader, säger Nancy Nordberg.

Ett otroligt bra liv

När korna var sålda fick Nancy Nordberg mera tid till annat. Hon handarbetade, vävde mattor och gjorde det som behövdes i hemmet.

– Jag kände mig som en riktig lyxhustru, säger hon och skrattar.

Men då orken avtog och Nancy Nordberg kände att hon inte riktigt orkade med städning och annat bestämde hon sig för att flytta till en lägenhet i Strömsgården.

– Jag tyckte att det var bäst. Men sonen sa att om jag inte trivdes skulle jag flytta hem igen.

Men hon bestämde sig för att hon skulle trivas från första stund.

– Det har jag gjort också. Jag har det så bra som man kan ha det. Jag tycker att jag har haft ett otroligt bra liv.

Vad gör du på dagarna?

– Jag kan inte handarbeta längre på grund av mina händer. Men jag löser korsord, läser tidningar och ser på tv. När jag kom hit lagade jag mat och bakade. Det gör jag inte längre. Lunchen äter jag i matsalen men middagen får jag hit till lägenheten.

Hur känns det att fylla 100 år?

– Varken det ena eller det andra. Men jag har aldrig kunnat tänka mig att jag skulle bli 100 år. Lite tråkigt är det att man inte har några gamla vänner kvar från ungdomen. Ingvald Oskarsson fyllde just 100 år, han och jag var ungdomsvänner.

På födelsedagen bjuder Nancy Nordberg de boende på Strömsgården på kaffe och tårta.

– Det brukar vara så. Sedan firar jag bara med familjen, säger hon.