Outi Paasivirta och CG Wentzel från Teater Taimine hälsar teaterbesökarna välkomna innan de berättar lite om pjäsen.
– Det här är en bruksanvisning för att lära alla barn att hantera dessa paradoxala, råddiga och inkonsekventa varelser som vi kallar vuxna. Det kan nämligen vara ganska jobbigt att ha en vuxen, säger Kim, spelad av CG Wentzel.
– De kommer inte med någon bruksanvisning som till exempel dammsugare eller telefoner, säger Minna, spelad av Outi Paasivirta.
Eleverna håller med om dessa påståenden.
Skådespelarna frågar eleverna om vuxna verkligen vet vad de säger och de får genast svaret: nej.
– Oftast blir barn behandlade som ett paket och skickas hit och dit. Man ska ta ansvar men man får aldrig bestämma något själv, säger Outi Paasivirta.
För att kanske ha en chans att bestämma lite i alla fall föreslår Minna och Kim att man ska argumentera i stället för att kasta sig på golvet och skrika.
– Mamma vill att vi åker till mormor i dag. Men jag vill inte. Kanske kan jag föreslå att vi åker på söndag, säger Kim.
Förslaget går hem och mamman ser helt förvirrad och förvånad ut.
– Men det fungerar kanske inte alltid, säger Minna.
Godispapper i handskfacket
Att vuxna kan vara inkonsekventa vet de flesta barn. Det säger en sak men gör själva en helt annan.
– Har ni varit med om det? frågar Outi Paasivirta och eleverna ropar ja i kör.
Skådespelarna ger ett exempel på hur det kan vara.
Kim åker med sin mamma på träning och råkar titta i handskfacket. Där hittar han en massa godispapper.
– Men mamma, man ska inte äta godis på vardagar har du sagt.
– Det där är exempel på ett inkonsekvent handlande, säger Outi Paasivirta.
Ett annat exempel är att föräldrar tjatar om hur viktigt det är att inte gå eller följa med främlingar. Men då gammelfaster kommer på besök och ger en sedel som present ska man helst krama henne som tack fastän barnet kanske inte alls känner för det.
– Du har rätt att bestämma över din egen kropp och ingen ska röra vid dig om du inte själv vill, säger CG Wentzel.
Att ha en vuxen är krävande konstaterar skådespelarna och undrar om det är möjligt att välja föräldrar innan man är född.
– Jag skulle välja en som är smart och har mycket pengar, säger Minna.
– Jag skulle välja en som är snäll och doftar bullar när man kramar den, säger Kim.
De frågar eleverna om det fått de föräldrar som de ville ha och de flesta elever tycker att de fått riktigt bra föräldrar.
Aldrig för sent för kramar
Pjäsen fortsätter med att man tar upp frågan om varför föräldrar är arga.
– Det kanske är för att någon har gjort fel, säger Minna.
– Nej, det är för att de är rädda för att barnen ska dö, säger Kim.
Föräldrar oroar sig alltid för barnen, speciellt om de inte kommer hem på utsatt tid eller ringer och berättar var de är.
– De tror naturligtvis att något hemskt hänt och att barnet har dött, säger Kim.
De konstaterar sedan att föräldrar också gör en massa rätt och att barn gör fel ibland.
– Alla har gjort dumheter och fel ibland, säger Kim.
Att man kan justera lite på de vuxna och lära dem saker som att till exempel kramas då det känns jobbigt.
– Det är aldrig för sent att lära sig kramas, säger Kim och Minna i kör.
Pjäsen avslutas sedan med en stor kram.
Både CG Wentzel och Outi Paasivirta uppskattar att komma till Åland och spela teater för skolelever.
– Vi har alltid fått ett så fint mottagande här. Det är så lugnt och idylliskt i de åländska skolorna och man ser att barnen har en trygg vardag här. När man åker omkring i landet ser man tydligt dessa skillnader, säger CG Wentzel.
Han hoppas på alla fått lite tips och en tankeställare efter pjäsen.
Ronja Sjölund från Ödkarby skola, Naima Söderlund från Rangsby skola, Emma Söderlund från Ödkarby skola samt Meline Karlsson, Molly Björling och Agnes Öhman från Geta skola tycker alla att pjäsen var bra och att de kände igen sig i vissa situationer.
– Jag tycker att den var intressant också, säger Ronja Sjölund.
Speciellt tjatet från föräldrarna kände alla igen sig i.
– Att man måste stiga upp och att läsa läxor, säger Meline Karlsson och får medhåll av de andra.
Skulle ni rekommendera pjäsen för de andra skolorna som ännu inte sett det?
– Absolut. Jag skulle kunna se den igen, säger Naima Söderlund.
