Under min tid som doktorand blev jag lärd att bra forskning är kontroversiell. Vem är egentligen intresserad av en ny studie som säger att rökning är skadligt för hälsan? Samma sak gäller för samhälldebatterande. Vem är egentligen intresserad av debatt som inte är kontroversiell?

Förre direktören för Nordiska institutet för regional forskning i Stockholm och Ålands statistik- och utredningsbyrå (Åsub) Bjarne Lindströms nya essäbok uppfyller kriteriet för att vara kontroversiell med råge. Men den som tror att boken är en populistisk pamflett misstar sig, utan texterna är skrivna på ett snarast briljant språk och med mycket stort djup och med stora kunskaper inom ett vitt fält av samhällsvetenskap. (Den som förväntar sig ett nationalekonomiskt grepp bör dock välja en annan bok.)

I den första essän till exempel, ”Om statistikens Janus-hövdade roll i samhällsbygget”, är analysen klockren. Under 1980-talet stod det klart för Lindström (och säkert för många andra också) att statistik om Åland inte i internationella sammanhang presenterades på samma sätt som statistik om till exempel Färöarna och Grönland. Lindström fortsätter sedan med att redogöra för hur utomordentligt svårt det var att få de finska myndigheterna att gå med på att statistik om Åland skulle publiceras internationellt.

Sedan fortsätter essän med att diskutera förhållandet mellan statistik och offentlig makt och politik i ett mer filosofiskt perspektiv. Lindström argumenterar skickligt för hur viktig offentlig statistik egentligen är. Han kommer också med en helt trovärdig förklaring till varför de finska myndigheterna, åtminstone tidigare, förhöll sig så njuggt till separat åländsk statistik på ett internationellt plan.

Essäsamlingen innehåller mycket välskrivna och väl underbyggda funderingar om språk och nationalstat, och en aspekt som Bjarne Lindström fokuserar på är hur en stats kontroll över sitt eget territorium är suverän, och alla försök att ifrågasätta statsgränser naturligtvis är problematiskt och oacceptabelt. Allt väl så här långt, Lindström problematiserar och funderar. Men sedan hajar man nog till när Lindström skriver följande: ”Vi behöver bara påminna oss om olika inbördeskrig, etniska rensningar, det skoningslösa kriget om några i huvudsak ryskspråkiga gränsregioner i Ukraina och den eskalerande våldsspiralen i Mellanöstern, för att inse den destruktiva kraft som ligger gömd i det politiskt okränkbara statsterritoriet” (sid 48).

Man undrar om inte det här är en mycket misslyckad formulering. Man kan ju lätt få intrycket att Lindström menar att om man bara inte skulle ta så hårt på Ukrainas rätt till oinskränkt territorium, så kunde krig ha undvikits.

Bjarne Lindströms essäsamling har sting. Boken handlar inte primärt om Åland, men alla som är intresserade av samhällsanalys relevant för Åland och självstyrelsen bör läsa den. Alla kommer inte att bli glada, men även de som inte håller med om allt som Lindström skriver bör ändå bejaka att det faktiskt skrivs avancerade men ändå lättlästa alster om för Åland relevanta saker.

Edvard Johansson

Professor i nationalekonomi på Åbo Akademi