Arbetsrummet Tony Törnqvist delar med två kolleger vid Ålands yrkesgymnasium skvallrar om ett gemensamt intresse – musiken. I en soffa ligger en gitarr och bredvid står en elorgel. På väggarna hänger dessutom flera instrument.

– När arbetsdagen är slut brukar vi bli kvar ibland och spela lite Dire Straits eller Europes ”Final Countdown”. Då står vi här och tror att vi är världstjärnor i en halvtimme innan vi åker hem, säger han.

Intresset för musik fick Tony redan i barndomen, då han lärde sig spela och dessutom sjöng i kör. Och när hans pappa sedan hjälpte honom bygga en gitarrförstärkare av två seriekopplade gamla rörradioapparater väcktes också en fascination för elektroniken. Men mer om det senare.

Hindersböle

Sina första tio år i livet bodde Tony på Scheffersgränd, det här var innan hans farfar Harry Törnqvist rev Hindersböle gård i Mariehamn och tillsammans med Tonys föräldrar färdigställde ett nytt hus på samma plats.

Tony, som är yngst i en syskonskara om fyra, tyckte om att cykla och lärde tidigt känna varje litet hörn av staden. Men just Hindersböle var och är speciellt för honom – i dag är han åter bosatt i det som en gång var hans barndomshem.

– Det är två lägenheter i huset. Vi bor i en och mamma bor i den andra. Det känns bra att ha henne nära, säger han.

Tony har fyra barn: Lucas, Linn och Liam från ett tidigare äktenskap och så minstingen Ida, 6 år, som han har tillsammans med sambon Emma Åkerholm. Ida delar flera av sin pappas intressen.

– Hon älskar att sjunga, spela och dansa så det blir mycket sådant där hemma. Jag spelar helst tillsammans med en eller flera i familjen, säger Tony.

Krokig väg

Sedan 2017 jobbar Tony som lärare vid Ålands yrkesgymnasium, där han dels är grupphandledare för en grupp VVS-studerande i årskurs tre, dels undervisar i ämnen som ellära, hydraulik och värmeteknik.

– Jag tycker jättemycket om att jobba med ungdomar och att få följa en klass under hela deras gymnasietid.

Vägen till lärarjobbet har dock gått via flera utbildningar och arbetsplatser. Tony pluggade först till fordonsmekaniker och jobbade sedan bland annat som lastbilschaufför och med lageruppgifter och matutkörning vid en matbutik.

Han har också pluggat elektroteknik men hoppade av och fortsatte i stället, via en grossist inom el och vvs, vidare till en bilskrot.

– Det lät kul och intressant, vilket det också visade sig vara. Där lärde jag mig att skruva och reparera bilar på riktigt, vilket gjorde att jag snart jobbade mer med krockreparationer och elfel tills jag blev verkmästare.

Han har även studerat både ekonomi och informationsteknologi och testat på livet som egenföretagare då han en tid drev ett litet företag som hyrde ut husbilar.

Det var när han jobbade vid Ömsen som han fick frågan om han kunde tänka sig ett jobb vid yrkesgymnasiet – och svaret blev ja.

Audiofil

Tidigare körde han enduro, det vill säga cross i mer utmanande terränger, men det blir det inte så mycket av numera. Men han tycker om att röra på sig, padel och badminston hör till favoritsporterna.

Ett annat stort intresse är som sagt elektroniken.

– Jag har en liten ”man cave” där jag sitter med mina lödkolvar och sådana grejer.

Tony berättar att han har en tendens att snöa in på olika områden. Ta det här med ljud till exempel, och mer specifikt hur ljud skapas. Sådant fascinerar honom.

– Jag är lite av en audiofil som tycker om att bygga högtalare och förstärkare för att skapa det perfekta ljudet. Och så är jag beredd att lägga ner ganska mycket tid och pengar på att få höra till exempel den där cymbalen i Dire Straits ”Sultans of Swing”. För att få göra det kan jag bygga högtalare och avdelningsfilter eller byta ut vissa komponenter ... Jag har nog lätt för att nörda ner mig i saker och ting.

Gitarren är Tonys huvudinstrument och han har spelat i många åländska band, bland dem Nameless och Moonlight.

– Med Nameless fick vi skivkontrakt, men jag drog mig ur eftersom jag tänkte att jag skulle gå i skolan. Det kan jag ångra nu när jag tänker tillbaka – men jag gjorde ju annat i stället.

Han är en positiv själ, försöker hellre blicka framåt än bakåt. Kollegorna brukar fråga om det är något som kan göra honom på dåligt humör. Inte ens när han berättar om en händelse som kunde ha slutat riktigt illa beklagar han sig utan konstaterar helt enkelt:

– Jag fick ju antibiotika och blev frisk igen.

Fick hjärtstopp

2008 drabbades Tony av en ovanlig form av borrelia, som sätter sig på hjärtat. Men det visste han inte den där sista arbetsdagen före semestern. Han hade haft mycket på jobbet en tid, och tänkte att tröttheten han kände berodde på stress.

– Jag tänkte att jag var slutarbetad, men när jag gick ur bilen hemma på gården kändes det som att jag hade mjölksyra i låren.

Tonys mamma övertalade honom att ta kontakt med sjukvården. Han åkte till hälsocentralen och kollades upp, men inga fel hittades och han skickades hem med uppmaningen att vila. Han hann bara köra in på gården innan telefonen ringde.

– De sade: ”Stanna där du är, vi hämtar dig med ambulans”. Men då hade jag redan hunnit köra till sjukhuset.

Det visade sig att personalen på hälsocentralen trott att pulsmätaren de använt var trasig – Tony hade nämligen en puls på 18 slag i minuten när han kollades upp bara en kort stund tidigare.

Flögs till Uppsala

På akuten mättes frekvensen på hjärtslagen igen, den var fortfarande 18.

– De kunde inte begripa att jag fortfarande var vid medvetande, men de antog att jag haft det så här ganska länge och vant mig vid att ha en extremt låg puls.

Tony flögs med helikopter till Uppsala och där noterades höga borrelianivåer i kroppen. Hjärtstopp AV-block 3 konstaterades också, vilket betyder att inga impulser leds från förmak till kammare.

– Hjärtat slog bara för att jag hade varit i gång och rört mig – hade jag lagt mig ner och vilat tidigare den dagen hade det inte varit så bra. Jag hade tur helt enkelt.

Han fick antibiotika och en pacemaker opererades in. Sedan dess har han inte haft några problem.

– Pacemakern är kvar men behövs inte – jag vet inte ens om den funkar längre.

Planerar resa

I dag fyller Tony 50 år, och födelsedagen firar han med de närmaste. Familjens present blir en historieresa med husbil genom Sverige i sommar, då de bland annat ska besöka Gammelstaden i Luleå och Birka på ön Björkö i Mälaren.

Tony Törnqvist har hunnit med mycket i livet, och än finns det många saker han vill beta av. Även om han trivs på sitt nuvarande jobb är han inte säker på att det är lärare han ska vara ända fram till pensionen.

– Jag ser möjligheter hela tiden, det går inte en dag utan att jag funderar på saker man skulle kunna göra och vad man kan hinna med. Vi får se vad det blir. Men tiden går samtidigt fortare ju äldre man blir. Den 29 mars tar den väl fart och far så in i helsike snabbt, säger han.