Tommi Pohjakallio är från Helsingfors och har en bakgrund inom textil- och modebranschen.

– På 1990-talet flyttade jag till Litauen och startade en stickfabrik. Efter drygt tio år började jag längta hem till Finland och havet. Först flyttade jag till Nagu och efter det har bott på olika ställen i den åländska skärgården.

Ett tag bodde Tommi Pohjakallio på Kökar där han kom i kontakt med Ålandsfåren.

– Jag blev förtjust i rasen och kom över en bagge när jag flyttade därifrån. Sedan skaffade jag en tacka och efter det har besättningen ökat med åren.

En genuin och säregen ras

Ålandsfår är en lokal fårras med anor ända från vikingatiden. Fåren är nära besläktade med andra raser så som skotska Shetlandsfår och gotländska gutefår. Utmärkande för raserna är att fåren har flera lager av ull, så kallad ”double-coated fleece”, en mjuk underull intill kroppen och ett grovt yttre täckhår mot hårt och kallt klimat.

– Forskning har påvisat att Ålandsfåren är en alldeles egen ras, de har levt och utvecklats under utmanande förhållanden på karga holmar i den åländska skärgården genom århundradena.

Tommi Pohjakallio säger att den åländska fårrasen har ett speciellt kulturhistoriskt värde och att rasen var nära på att dö ut under 1980-talet.

Månsas Gård

När Tommi Pohjakallio fick köpa gården på Seglinge 2013 kände han ett kall att flytta dit med sina får för hålla rasen vid liv genom att låta dem bo i sin hemmamiljö.

– Månsas Gård har anor från 1600-talet och är en av sju ursprungliga hemman på Seglinge. Alla hus på Seglinge brändes av ryssarna under 1808-1809-års krig men mangården som finns i dag återupprättades 1911.

I dag har Tommi Pohjakallio omkring 80 får på gården.

– Man fäster sig lätt vid fåren, det är ungefär som att ha hundar och alla har egna namn.

Även om fåren slakats och förädlas till olika köttprodukter hos Marskogens lamm i Finström framhåller Tommi Pohjakallio att fårhållningen mest är lite av en kostsam men meningsfull hobby.

– I juli kommer det börjas säljas garn från mina får i butiken här på Seglinge. Projektet är i samarbete med butiksföreståndaren Edvin Söderlund som för övrigt hjälper mig mycket med att sköta fåren.

Ullen spinns till garn i Finlands modernaste spinneri.

– Garnet är speciellt, spunnet i semi-kammgarn och det ligger skönt mot huden. Det känns inte särskilt stickigt som ullgarn vanligtvis har rykte om sig att vara.

Korna

Det är inte bara får som betar på Månsas Gård och i Seglinge by, Tommi Pohjakallio har även sex kor av östfinsk lantras.

– Även östfinsk lantras är hotad och efter överväganden beslutade jag mig för att införskaffa några djur från en gård i Finland genom att byta några av mina Ålandsfår. När jag flyttade till Seglinge fanns det nämligen inte längre kvar några husdjur här. Tillsammans med fåren bidrar korna med att återställa kulturlandskapet här på ön samt ökar den biologiska mångfalden, säger han.