Professor Martin Scheinin har på beställning av Ålands landskapsregering gjort en juridisk analys av Ålands ställning då undantagsförhållanden råder och beredskapslagen tillämpas i Finland. 
Rapporten, som presenteras i form av svar på sju frågor från landskapsregeringen, ger belägg för att den finska regeringen gjorde fel när man körde över självstyrelsen i den juridiska hanteringen och det åländska folkets rätt till självbestämmande.
En av frågorna som landskapsregeringen har ställt gäller normhierarkin mellan Ålands självstyrelselag och den finska beredskapslagen.
I sin rapport skriver Martin Scheinin:
”Beredskapslagen har inte infört någon ändring i självstyrelselagens behörighetsfördelning mellan riket och landskapet Åland”.
Skapar handlingsutrymme
Vice lantrådet Harry Jansson (C) är tillfreds med professor Scheinins analys.
– Rapporten ger kraftiga belägg för att hanteringen av Åland under coronans tid inte har varit korrekt från Helsingfors sida. Martin Scheinin pekar ut det faktum att Åland inte nämns överhuvudtaget i den finska beredskapslagen – men ändå har det haft stora konsekvenser för vårt självbestämmande. Det är ett viktigt dokument inför den fortsatta hanteringen av pandemin. 
Hur kommer LR att använda sig av rapporten?
– I det första skedet handlar det om att vi kan hänvisa till rapporten i de situationer där vi anser att Åland ska avvika från Finlands pandemipolitik. Det åländska epidemiska läget nu är ett helt annat än i Finland. Vi får viktigt stöd för att vi har ett eget handlingsutrymme oavsett vad Finland gör i form av lagar, förordningar och rekommendationer. Det är upp till oss själva att avgöra om, när och i vilken omfattning vi ska använda handlingsutrymmet. 
Ger tungt stöd
Harry Jansson menar att det på längre sikt handlar om att få till stånd förändringar i systemet.
– En överenskommelseförordning måste etableras för de rättsliga relationerna mellan Åland och Finland. I samband med revisionen av självstyrelselagen, som reglerar Åland under undantagsförhållanden, vill vi införa möjlighet att kunna reglera den här typen av situationer. 
Vad är rapporten värd i de fortsatta diskussionerna med regeringen?
– Den är värd en hel del. Professor Scheinin är en erkänt kunnig specialist i de här frågorna och har i regel fått rätt när han har uttalat sig om juridiska strider tidigare. Det blir ett tungt argument i de fortsatta diskussionerna. 
Betyder det här att Åland i fortsättningen kommer att säga nej när Finland kommer med nya direktiv?
– Ja absolut, där vi anser att det är befogat att avvika från det finska systemet har vi nu fått belägg för att göra det. 
– Många anser att vi från Ålands sida har varit för mjuka, att vi inte har protesterat tillräckligt. Men vi har från början valt en mycket pragmatisk syn på det hela. Vi har hela tiden försökt komma ihåg att det handlar om att förhindra att pandemin skadar ålänningarna och det åländska samhället mer än nödvändigt. Vi har valt att lämna konflikter när det gäller behörighet åt sidan. 
Vilken typ av markering kommer landskapsregeringen att göra?
– Det måste vi diskutera. Under onsdagen hade vi en sittning med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd. Martin Scheinin var uppkopplad från Florens och universitetet där han jobbar. En av punkterna som jag själv lyfte var på vilket sätt vi ska markera frågan. 
– Vi har en pandemi och måste koncentrera oss på att reducera skadeverkningarna. Men det är helt klart att inför processen med den nya självstyrelselagen, som ligger ganska nära runt hörnet, kommer vi att lyfta in den här rapportens argument.
 
Landskapsregeringen ställde sju frågor, eller grupper av frågor, till professor Martin Scheinins svar. Vi publicerar dem här, fast i kraftigt förkortad form. 
1) En rättslig bedömning av självstyrelselagen för Ålands juridiska ställning i förhållande till beredskapslagen och faktumet att självstyrelselagens behörighetsfördelning påverkas av en lag på lägre normhierarkisk nivå. 
Martin Scheinins svar: Beredskapslagen inte har infört någon ändring i självstyrelselagens behörighetsfördelning mellan riket och landskapet Åland och att beredskapslagen inte skapar något undantag från grundlagens 120 §.  
2) En tolkning av behörighetsfördelningen gällande stadgandet ”beredskap inför undantagsförhållanden” i 27 § 34 punkten självstyrelselagen. Ska begreppet även anses omfatta själva undantagsförhållandet fast det inte uttryckligen nämns? 
Martin Scheinins svar: Beredskapslagen har inte infört någon ändring i behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet då beredskapslagen tillämpas, utan i enlighet med självstyrelselagen upprepat vad som gäller beredskap för framtida situationer.
3) Det är inte juridiskt möjligt att ålägga åländska myndigheter skyldigheter genom rikslag, varför åländska myndigheter inte heller kan åläggas uppgifter genom beredskapslagen. Vad har det för juridisk betydelse att de åländska självstyrelsemyndigheterna inte direkt utpekas som skyldiga att agera i enlighet med beredskapslagen? Skulle det vara möjligt att ta in hänvisningar till åländsk lagstiftning i beredskapslagen? 
Martin Scheinins svar: Jag anser de juridiskt korrekta alternativen vara att a) förhandla och anta en ny överenskommelseförordning i enlighet med 32 § självstyrelselagen; b) införa ifrågavarande bestämmelser i självstyrelselagen; eller c) införa hänvisningar till beredskapslagen i åländsk lagstiftning.
4) De rättsliga relationerna Finland-Åland under undantagsförhållanden. I vilken utsträckning kan statliga myndigheter och andra funktioner ersätta självstyrelsemyndigheternas normala befogenheter? Finns det en gräns hur långtgående inskränkningar i självstyrelsen som kan göras?
Martin Scheinins svar: Finlands åberopande av undantagsförhållanden inte på något sätt kan innebära att statliga myndigheter kunde ersätta självstyrelsemyndigheternas normala befogenheter eller för övrigt inskränka Ålands självstyrelse enligt självstyrelselagen och 120 § grundlagen.
5) Hur stort handlingsutrymme har Åland i praktiken då smittskyddslagen används som grund för att vidta åtgärder, exempelvis för att stänga skolor?
Martin Scheinins svar: Vad gäller de åländska myndigheternas handlingsutrymme utgör smittskyddslagens decentraliserade modell en grund för att basera alla beslut och åtgärder på vetenskaplig och annan expertis. Det som presenteras av social- och hälsovårdsministeriet eller Institutet för hälsa och välfärd bör tas i beaktande, men inte som juridiskt bindande instruktioner för beslut. Besluten bör fattas självständigt på basen av expertis och under tjänsteansvar.
6) Ett konkret förslag eller ett tydligt utlåtande kring hur behörighetsfördelningen mellan riket och Åland ska hanteras och regleras i självstyrelselagen i samband med undantagsförhållanden eller då bestämmelser utfärdas med stöd av beredskapslag och/eller smittskyddslag. 
Martin Scheinins svar: primära svar på fråga nr 6 är att en dylik risk kunde motarbetas genom att förhandla om och sedan anta en ny överenskommelseförordning om hur landskapet Åland och riket koordinerar sina åtgärder efter att statsrådet i samverkan med republikens president har, genom att tillämpa den första delmeningen i den första meningen i första momentet av 6 § beredskapslagen, konstaterat att undantagsförhållanden råder för Finlands del. En dylik överenskommelseförordning skulle på förhand göra det klart för rikets myndigheter att beredskapslagens ibruktagande inte betyder ändringar i behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet Åland. I tillägg anser jag det önskvärt att det i en reform av självstyrelselagen introduceras en kort och koncis bestämmelse om koordinering och samarbete mellan landskapet och riket under undantagsförhållanden, enligt vad som mera allmänt framförts som ett förslag till 50 § i Ålandskommitténs slutbetänkande från 2017.
7) Enligt 23 § grundlagen kan tillfälliga undantag införas som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna om undantagsförhållanden råder. /…/ Vad finns det för möjligheter att begränsa 23 § grundlagens effekter på Ålands självstyrelse genom en ändring av självstyrelselagen och vad skulle en sådan bestämmelse behöva innehålla?  
Martin Scheinins svar: Det finns inte något behov av att införa ändringar i självstyrelselagen på denna punkt, eftersom 23 § grundlagen inte kan användas på ett sätt som skulle utgöra ingrepp i den åländska självstyrelsen. Även på en mera allmän nivå vill jag betona att grundlagens bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter inte borde ses som ett hot mot Ålands självstyrelse. De representerar och betonar rättsstatliga principer som hänvisas till i självstyrelselagen 21 § 1 moment, andra meningen.

Linda Blix