Väderförutsättningarna för att flyga är perfekta denna onsdagsförmiddag. Sol, fem plusgrader och svag vind. På Mariehamns flygplats har ett mindre sällskap samlats. De har det gemensamt att de alla ska flyga till Åbo för att få cancerbehandling på Åbo universitetscentralsjukhus (ÅUCS).
Än så länge går flyget varje vardag. Amapola hotade att lägga ned rutten i slutet av oktober på grund av lönsamhetsproblem men då kunde Ålands cancerförening träda in och täcka upp för kostnaderna fram till årsskiftet. Men efter det är framtiden oviss. Landskapsregeringen jobbar för en lösning, men det står klart att det inte är någon enkel fråga att lösa. Det är långt ifrån självklart att cancerpatienter har ett flyg att tillgå om ett par månader.
Blev orolig
Den här onsdagen följer Ålandstidningen med Börje Nordberg på flyget. Han ska få strålning för sin cancer.
– Det är andra gången jag får strålning. Jag åker igen på fredag och ytterligare på måndag och onsdag nästa vecka.
Börje Nordberg säger att han blev mycket oroad då han hörde att flyget var hotat.
– Jag bokade för säkerhets skull cancerföreningens lägenhet hela november, men sedan blev mitt behandlingsschema omlagt av läkarna och jag kunde avboka lägenheten. Det var en stor lättnad att höra att cancerföreningen gick in och betalade för flyget fram till årsskiftet, men nu är det ju ovisst och känns oroligt efter årsskiftet.
Han säger att de patienter som flyger för behandlingar pratar mycket om situationen och hur det ska bli med flyget.
– Det är så otroligt smidigt och funkar så bra.
– Det är mycket värt att kunna vakna hemma, ta det lite lugnt, ta sig till flygfältet, flyga till Åbo och sedan komma hem till middagen och få sova i egen säng, säger en man som önskar vara anonym.
De andra i sällskapet är överens om att det vore psykiskt mycket påfrestande i en redan svår situation om inte det här alternativet fanns.
Trafikplikt
De är också förundrade över att landskapet verkar diskutera trafikplikt till Helsingfors, men inte till Åbo.
– Det här borde rimligen vara viktigare, säger Henrik Pettersson i sällskapet.
Uffe Andersson ska behandlas ett tjugotal gånger i Åbo.
– Med så många gånger vore det omöjligt att åka färja, man skulle behöva bo på hotell eller så. Men då kan man ju inte ha sitt vanliga liv vid sidan av cancerbehandlingen och det är jätteviktigt att kunna ha det.
Med på flyget finns också cancerföreningens verksamhetsledare Monica Toivonen som ska till Åbo för administration med föreningens lägenheter.
– Jag för min del kan inte förstå varför man inte kunde ha ett flyg som gick till Helsingfors och som mellanlandade i Åbo. Så flög Finnair förut minns jag, säger hon.
Inte rädd för bieffekter
Väl framme på ÅUCS sätter sig Börje Nordberg invid receptionen vid strålningsenheten. Han har inte tid förrän om drygt en timme.
– Jag fick min diagnos i juli. Lite chockartat var det för jag hade inte känt något utan det märktes på en rutinkontroll. Jag är ändå glad att det upptäcktes i tid, säger han.
Han säger att han inte är rädd för eventuella bieffekter från strålningen.
– Jag har fått en lista på vad man ska tänka på, till exempel vad gäller mat. Kommer det bieffekter så kommer det, det får jag ta då.
Ålänningarna kallas in för behandling en efter en. Däremellan äter de lunch i sjukhusets kafeteria.
Börjes behandling tar ungefär tio till 15 minuter i anspråk. Efteråt känner han sig lugn och tar en bit att äta.
– Det var inga problem att bli strålad. Man får se till att ligga still bara.
Det börjar bli dags att ta sig tillbaka till Åbo flygfält och flyget hem till Åland.
Den lilla Ålandsgruppen som besökt ÅUCS småpratar med varandra och ser ut att ha det ganska trevligt ihop, trots resans allvarliga syfte.
– Visst blir det så att man lär känna varandra så här. Det är ingen söderresa precis, men man får stöttning och hjälp av varandra. Vi håller verkligen tummarna att flyget får en fortsättning.
