Företagarna på Åland har skickat sin skrivelse om de upplevda bristerna till landskapsregeringen. Den har även sänts för kännedom till Åda, Jomala, Mariehamn och Ålands kommunförbund.
Enligt Företagarna är det vanligt att kravspecifikationen i en upphandling utgår från en specifik tillverkares produkter, till exempel vad gäller mått eller energiförbrukning. I flera fall har tekniska data kopierats direkt ur broschyrer för varumärken som saknar återförsäljare på Åland. Detta upplevs som synnerligen oprofessionellt, skriver Företagarna på Åland.
Ökar konkurrensen
En för snäv specifikation snedvrider marknaden och påverkar ofta konkurrensen väsentligt, anser Företagarna. Man tillägger att detta skett inom vitt skilda områden, till exempel fordon, möbler, kontorsmaterial, it-utrustning och storköksmaskiner. Bland andra landskapsregeringen, Åda och kommuner har varit upphandlande enheter.
Om upphandlaren ställer mer allmängiltiga krav och beskriver användningsområdet tydligare kan fler anbud erhållas, vilket ökar både konkurrensen och möjligheterna för lokala företag att vinna upphandlingar, skriver Företagarna.
Enligt Mårten Broman, specialsakkunnig inom upphandling vid landskapsregerings finansavdelning, är det svårt att ta generell ställning till kritiken. För att bedöma om det till exempel kopierats för mycket teknisk data behöver man titta på enskilda fall.
– Sedan beror det på vad man upphandlar. Ligger någon typ av teknisk kompabilitet till grund för kravet? Då är det helt okej. Man behöver ställa kraven så att de fungerar med det man har sedan tidigare, säger han.
”En evighetsfråga”
Missnöje med kraven i en upphandling är inte ovanligt, enligt Mårten Broman.
– Om någon som ska ge anbud upptäcker att det man offererar inte uppfyller kraven vill man förstås att vi ska ändra kraven. Ibland ändrar vi dem, om vi anser att det inte har någon betydelse för oss.
Det har förekommit upphandlingar där kraven varit lite väl detaljerade, säger han.
– Det gäller speciellt vid möbelupphandlingar. Ofta använder man då en arkitekt med specifika åsikter om vilka modeller och märken det ska vara. Men man får inte säga i upphandlingen att det ska vara en viss modell eller märke. Man måste säga att det ska vara en viss storlek, färg och material.
Samtidigt kan man inte göra upphandlingarna för öppna. Enligt lagen måste man kunna jämföra anbud och det går bara om det ställts sådana krav att man vet att anbuden motsvarar varandra.
– Det här är lite av en evighetsfråga. Man får försöka luckra upp så mycket man kan, men måste ändå behålla någon typ av jämförbarhet.
