På torsdagen inleds huvudförhandlingen i målet där en person, som tidigare arbetade som hälsovårdare vid ÅHS, åtalas för brott mot tjänsteplikten. Brottet begicks enligt landskapsåklagare Peter Rikberg under en period från maj 2013 till januari 2016.

Enligt åklagaren behandlade den åtalade kvinnan person- och patientuppgifter i ÅHS patientregister utan att det fanns en vårdrelation eller något annat godtagbart skäl. Det kränkte integriteten för de 443 målsägandena.

43 av dem gör anspråk på ersättning och fem är på plats i rättssalen under rättegångens första dag.

De flesta av de 43 målsägandena yrkar hundra euro per intrång i ersättning. De totala beloppen varierar mellan 100 euro och flera tusen euro, beroende på hur många intrång som skett. En av personerna som är på plats i rätten yrkar till exempel 6.400 euro.

– Jag känner ingen tilltro till ÅHS längre, säger personen.

En annan person yrkar 900 euro för nio intrång.

– Jag anser inte att hon har med mitt liv att göra. Jag har aldrig sett eller träffat henne, säger den personen om den åtalade kvinnan.

Hävdar preskription

Peter Rikberg ser intrången som ett enda brott mot tjänsteplikten, det vill säga som en gärning som pågick till januari 2016.

– Det är ett felaktigt sätt att resonera, säger kvinnans försvarare Trond Hornseth.

Han anser i stället att det är fråga om flera gärningar.

– Om man obehörigen granskar någons uppgifter fullbordas det brottet den dag man gör det, säger han.

Det synsättet skulle i det här fallet innebära att alla journalintrång som inträffade före den 7 september 2015 blivit preskriberade. Det skulle minska antalet målsägande från 443 till 94 personer och antalet intrång från 1.464 till 201 stycken.

Att det inte varit fråga om ett enda brott mot tjänsteplikten stöds enligt Trond Hornseth av att kvinnan haft olika former av länge ledigheter under gärningstiden.

– Hon kan inte ha begått brott mot tjänsteplikten när hon inte ens varit i tjänst, säger han.

Men Peter Rikberg håller fast vid ståndpunkten att det var fråga om ett pågående brott, som begicks mer eller mindre konstant när kvinnan var på jobb. Hon använde samma verktyg, samma förfaringssätt och hade samma motiv.

Målsägandena som är på plats i rättssalen gör olika invändningar efter Trond Hornseths framställan.

– Hon visste att det var en kriminell handling, säger en av dem.

En annan säger att brottet är väldigt grovt och att det fortfarande finns en risk för att den åtalade kvinnan skulle kunna föra vidare information som hon läst, vilket skulle kunna försämra en persons möjlighet att få anställning.

En tredje person arbetar själv vid ÅHS.

– Alla på ÅHS förstår alla regler. Alla får information och en blankett som man skriver under.

”Inget uppsåt”

Enligt Trond Hornseth bör åtalet mot kvinnan förkastas eftersom hon har inte haft uppsåt.

– Hon har förstått att det är moraliskt fel att läsa uppgifter i patientjournaler. Men hon har inte förstått att det är en kriminell handling. ÅHS har brustit i sin information om det här.

Hon fick inte någon detaljerad information om behandling av personuppgifter, säger han.

Trond Hornseth tycker inte heller att läsande av journaler utgör en ”behandling” av personuppgifter i lagens mening,

– Att granska eller ta del av information finns inte med i definitionen, säger han.

Peter Rikberg bemöter även detta.

– Att känna till lagen är en skyldighet som varje medborgare har. Här är det dessutom fråga om en yrkesutbildad person, säger han.

När den åtalade kvinnan hörs under huvudförhandlingen säger hon att hon inte fått någon särskild information av arbetsgivaren om hur man hanterar journaler.

– Den enda information jag fått, 2007, var ett papper angående tystnadsplikt som jag har skrivit på.

Trond Hornseth fråganr om hon kände till att det hon gjorde kunde vara ett brott mot tjänsteplikten.

– Jag visste att man inte får läsa vänners och grannars journaler. Men att det var en brottslig handling och att det skulle få de här följderna hade jag ingen aning om.

– Hade jag kunnat förutse de här händelserna hade jag verkligen inte gjort som jag gjorde, svarar hon.

Sade upp sig

Hon säger också att hon inte har spridit informationen som hon läst.

– Jag har inte brutit mot någon tystnadsplikt och det jag läste i journalerna är ingenting som jag fört vidare till någon.

– Anledningen som fått mig att göra det är nyfikenhet. Det kommer jag inte ifrån, säger hon.

Trond Hornseth frågar vad det har fått för följder för henne.

– Jag har inte kunnat jobba kvar och jag har mått fruktansvärt dåligt på många sätt. Och jag har förlorat vänner. Det har varit väldigt tungt.

När intrången uppdagades valde hon att säga upp sig.

– Skulle jag inte ha sagt upp mig skulle ÅHS ha sagt upp mig.

Ber om ursäkt

Trond Hornseth frågar också vad ÅHS-personalen hade för attityd till hanteringen av journaler.

– Jag har inte tyckt att patientjournaler har hanterats på något stark sätt, svarar hon.

Det var vanligt att ”gå över gränsen”.

– Det har vi sett flera fall av här på Åland på sistone.

I ett skede vänder hon sig till de målsäganden som är på plats i salen.

– Jag vill understryka att det är jag som läst och jag har inte fört informationen vidare, säger hon.

– Jag ber om ursäkt till alla dem som är här och som det här har påverkat.

Huvudförhandlingen fortsätter på fredag morgon. Då ska ÅHS vårdchef vid tidpunkten i fråga höras som vittne. Därefter hålls slutpläderingar. Domen ges den 8 november