En strålande tisdagskväll högtidlighölls det finska krigets offer på Åland, i Eckerö.
Deltagarna blickade ut över samma vatten som blev räddningen för den svenska armén år 1809.
CEREMONI Vindarna vid post- och tullhuset i Eckerö är överraskande lätta och himlen är klar efter många dagar med locket på. Så ingen musik behövs, inget större pompa och ståt för att högtidligheten ska infinna sig. Bara några ord och den fantastiska kvällen.
Runt 20 personer har samlats för att högtidlighålla minnet av det finska krigets offer på Åland. Det är på dagen 200 år sedan den svenska armén marscherade under komplicerade förhållanden från Åland över isen till Sverige. Uttåget blev den svenska arméns sista markkänning med det som senare blev det ryska storfurstendömet Finland.
-Det var fem mils vandring till Grisslehamn och Roslagen. Samtidigt blev de angripna av ryssarna. Många dog under vandringen över, berättar Eckerös kommundirektör Jörgen Lundqvist.
Avgörande vandring
Han säger att marschen hade en viktig påverkan på krigets fortsättning.
-Om man inte hade fört mannarna över isen skulle Stockholm ha legat öppet för den ryska armén.
Ryssarna landsteg nämligen i Grisslehamn den 19 mars, men Ålandsfördelningen bildade en oväntad försvarslinje på plats. Händelserna ledde efter viss krigslist till fredsförhandlingar.
200 år senare i Eckerö går den samlade skarans tankar går till den fiskare från Föglö som sägs ha fördröjt de ryska trupperna i försöket att genskjuta svenskarna under vandringen över Ålands hav. Hans insats kan ha bidragit till att de svenska trupperna klarade sig över isen.
En bön för de döda
Hela vandringen hade sin början här just där vi står. Det är därför naturligt att talman Roger Nordlund (c) senare konstaterar att vi befinner oss på historisk mark och att det är nyttigt att påminnas om att vi inte är de första människorna som har vandrat på den här planeten.
-Det är de människor som tidigare har vandrat på orten som gör den till en hembygd, konstaterar han.
-Och de händelser som inträffade då lade grunden för möjligheten till Finland att senare bilda en egen nation, det samma gäller för den åländska självstyrelsen.
Under högtidsceremonin lägger Ellinore Kullenberg från Eckerös näringsnämnd en krans i de åländska färgerna vid postrotemonumentet. Kransen är från Ålands folk och Ålands lagting. Kyrkoherde Mårten Andersson håller en bön.
-Vi ber för alla människor som har vandrat här genom århundradenas lopp.
Historiens fläktar i Eckerövinden får fjunen att resa sig försiktigt i nacken.
-Låt dem få evig vilan. Låt Guds ljus lysa över dem.
Och solen har ännu inte glidit ned bakom horisonten i väst.

Tone Nordling