Djurtränaren Nadja Lindqvist flyttade hem till Åland för tre år sedan med sin sambo Daniel Widén. Paret köpte en gård i Toböle, Saltvik, och tidigare i år kunde de flytta in i huset efter en omfattande renovering. Med dem på gården bor hästar, ankor, katter, får och det senaste tillskottet – två spanska jakthundar (galgos).

Den sjuåriga tiken Petal och den femåriga hanhunden Sven är hemlösa hundar från Spanien och har bott på Åland i två månader. Från dörrspringan kikar de nyfiket på Ålandstidningens fotograf och reporter som sitter vid köksbordet. Hundarna är adopterade från den ideella organisationen Galgos del Fénix, som föreslog att de skulle komma till samma hem eftersom de matchar varandra bra.

– Petal är ett mentalt och fysiskt stöd för Sven. Jag tycker det är jättebra om man har möjlighet att ta två hundar, de är flockdjur, säger Nadja.

Galgos del Fénix uppgav i sin beskrivning av hundarna att Petal är glad och fräck, och att Sven ”rapar och fiser mycket”.

– Det stämmer så bra. Hon är busig, har mycket egna idéer och styr upp saker. Han är lågmäld och jordnära. De är väldigt olika, säger Nadja.

Bild

Petal har levt länge som gatuhund och blev upphittad, medan Sven blev inlämnad av någon till hundhemmet.

– De har gått upp i vikt och blir glada när man kommer hem, säger Nadja.

– Nu kommer Sven fram och kikar, det gjorde han inte i början. Han har börjat leka, det är helt fantastiskt. Sven är mer rädd för män än kvinnor, men han litar på min sambo. Petal har varit enklare, hon har levt som gatuhund länge. De är ofta enklare individer, de har lärt sig att ty sig till människor för att få mat. De är lite mer påhittiga än hundar som har levt i bur.

Sven har troligtvis levt mer instängd.

– Sven tycker om att åka bil, han är en typisk bilkille. Han lägger sig direkt tillrätta när han kommer in i en bil, så det har han säkert gjort en hel del. Det är en trygg plats för honom.

Torteras och avlivas

Nadja är en sann djurälskare, hon var tidigare ridlärare men ägnar sig nu mest åt träning och problembeteenden hos djur, något hon är utbildad inom. Flera av hennes hästar är omplaceringar, några av dem kommer från slakterier i Österrike.

Hon har med egna ögon sett hur djur behandlas i andra delar av världen.

– Jag var sex månader i Mexiko och jobbade med hemlösa hundar. Det är helvetet på jorden. Jag har sett hundar med vajrar tre centimeter innanför huden som har växt igen och kapslats in, och hundar som får stryk. Det är fina och bra hundar. Alla hundar kan inte omplaceras, de har varit med om så mycket elände att det bästa är att avsluta deras liv. Men i de flesta fall är det möjligt.

Bild

I Spanien överges eller torteras tusentals galgos till döds varje år. Rasen används till jakt och avlivas på de mest fasansfulla sätt. Endast ett fåtal av hundarna räddas av djurorganisationer och har chans att bli adopterade.

– Det klubbades nyligen igenom en ny djurskyddslagstiftning i Spanien, men jakthundar är undantagna av kulturella skäl. Man ser på det ungefär som tjurfäktning. Det finns en uppfattning om att ju mer det förra årets kull lider, desto mer jaktlycka får man året därpå, säger Nadja.

Traditionellt hängs hundarna så att baktassarna knappt når marken, det kan ta flera dagar innan hunden dör. Det är också vanligt att de kastas ner i brunnar där de till sist äter upp varandra, berättar hon.

Välj seriös organisation

Om man vill adoptera en hund är det a och o att hitta en seriös organisation, säger Nadja.

– Kolla att alla papper är i skick, att hunden är avmaskad, kastrerad och har genomgått en sjukdomskontroll.

Nadja och Daniel valde Galgos del Fénix på grund av att det gav dem möjlighet att välja hundar som hade bott i ett familjehem i Finland under några månader.

– För oss var det viktigt att veta att de klarar av att bo i ett familjehem och inomhus. Vi jobbar och det var inte möjligt att vara hemma på heltid i flera månader, säger hon.

Organisationen åker till hundhemmet i Spanien och ser ut vilka hundar de tror är möjliga att omplacera. Sedan flygs hundarna till Finland och sätts i hem med hundvana människor.

Bild

– Man måste först fylla i en enkät med frågor, sedan gör man en intervju med styrelsen och en majoritet behöver godkänna adoptören. Man måste berätta om sin livssituation, vi sade till exempel att vi inte kan ha hundar med separationsångest för att vi behöver kunna åka iväg och jobba, säger Najda.

I somras åkte hon och Daniel till Helsingfors för att hämta Sven och Petal.

– Vi var där under en helg och träffade dem några gånger. De var så himla enkla, det var inget att fundera över. Efter helgen fick de åka färjan hem med oss.

Nadja har regelbunden kontakt med Galgos del Fénix och rapporterar hur det går.

– En seriös organisation tar tillbaka hunden om det inte fungerar.

Trygga och lojala

De nya familjemedlemmarna trivs i sitt nya hem.

– Galgos älskar att springa, det är deras lek. De springer som dårar, upp till 70 kilometer i timmen. När man tar in dem går de och lägger sig, de är väldiga soffpotatisar och tycker om att vila, krypa ihop och slappa. De är snälla och det bästa de vet är att mysa, säger Nadja.

Sven har synliga ärr, Petal har ännu fler. Hon har också skador på ögonen och ser dåligt, förmodligen blir hon blind med åldern. De visar inga signaler på aggression eller frustration.

Bild

– De är sociala och vill gärna vara med. Gatuhundar är ofta enkla, de blir trygga och trogna följeslagare som gör allt för en.

Samtidigt tycker hon att det är viktigt att prata om problem som kan uppstå, både när det gäller omplacerade hundar och vanliga tamhundar.

– Det måste finnas en öppenhet, man får bli ledsen och trött. Jag brukar tänka att det är som med ett parförhållande, det är inte alltid bra och då har man några kompisar man kan ventilera med. Ibland kan man få bra input. Det finns många duktiga och kunniga djurtränare på Åland. Ta hjälp, det är mitt råd.

Men fördelarna överväger alla gånger nackdelarna, och Nadjas kärlek till hundarna är stor.

– Jag skulle gärna fylla på med tio galgos till, men min sambo sätter stopp, säger hon.