Majs som djurfoder är en ny företeelse på Åland. Efter flera års försöksodlningar skördas nu den första fodermajsen.
JORDBRUK Krossade bruna majsplantor sprutar ur skördemaskinens rör ned på lastbilen som backar efter. Lerjorden är lika brun som majsplantorna. Allt ser på det hela taget ganska visset ut - i bokstavlig mening. Men David Beckman och Erik Hamnström som sköter själva skördandet ser nöjda ut.
- De kan se ut hur som helst, det spelar ingen roll. Man går på hur mogna kolvarna är. Man pressar på kornen så här, visar mjölkbonden och markägaren Ole Blomqvist och nyper hårt i ett moget korn.
Kornet spricker. Inuti syns den vita frömassan.
- Du ser? Om majsen inte är mogen sprutar det ut vätska. Den här är mogen.
Majsen som gröda har krypt längre och längre norrut de senaste tjugo åren. Nyligen försökte man till och med odla majs i Östersund.
- Det är nytt det här. Det fanns visst någon majsodling på Åland på 70-talet vet jag, men då var det andra skördemetoder, säger Hamnström, bonde och lantbruksentreprenör.
Det är han som äger skördetröskan. Eller självgående exakthack som det heter på fackspråk.
På industriell nivå
Det handlar inte om sockermajs. Det har odlats på Åland länge, men bara i relativt liten skala. Här handlar det om odling på industriell nivå. I Sund har Ole Blomqvist ett fält på sex hektar.
- Först kapar man hela stjälken, med kolvar och allt. Sedan hackas det ned i småbitar, ungefär som i en flistugg.
I det sista steget krossas majskornen. Gör man inte det äter kossorna majskornen hela, och passerar igenom djuret utan att näringen tas upp. Eller stärkelsen, för det är den man vill åt.
- Jag blandar en tredjedel majs i det vanliga fodret. Men det används olika mycket på olika håll. En del har börjat ge djuren 100 procent majs, säger Blomqvist.
Fördelen är att stärkelsen håller högre kvalitet än hos vanligt djurfoder.
- Det är bra det här. Majsstärkelsen tas upp långsammare och jämnare hos djuren.
Bättre skörd
Enligt Ålands hushållningssällskap odlas fodermajs på 10 hektar i år. Tidigare försök med grödan på 70- och 90-talen gick inte särskilt bra, men i år var förutsättningarna bättre. Nya så- och skördemaskiner, bättre ogräskontroll och kanske framförallt bättre anpassade majssorter har gett en god skörd.
Majskrosset ensileras i en plansilo, det vill säga i en hög med plast över. Precis som med hö tillsätts myrsyra, och efter några veckor har majsen blivit färdigt foder.
- Men den växer långsamt i början. Vi sådde i maj och så sent som i juli var plantorna bara så höga, säger Blomqvist och måttar några decimeter över marken.
Majs gillar nämligen inte långa dagar.
- Majsen kommer från Mexiko från början har jag för mig. De behöver växlingen mellan dag och natt för att växa, och det är först efter sommaren som majsen är riktigt nöjd.
Ingen brådska
Efter augusti tar det stopp igen. Majsplantorna slutar växa på höjden och all energi går åt till att bygga upp kolvarna.
I oktober skördas majsen, men det är ingen större brådska. De klarar några frostnätter utan problem, kolvarna är väl skyddade inuti bladkokongen.
- De växer klart, och sedan blir det kallt och då händer det helt enkelt inte så mycket med plantorna längre. Man kan väl inte vänta för länge, men det är ingen brådska heller.
Däremot är fodermajs ingen kulinarisk höjdpunkt för oss människor. Den smakar helt enkelt ingenting. Det hindrar i och för sig varken jordbruksentreprenör Hamnström eller fotograf Saurén från att stå och knapra majs au naturel i leran, men markägare Blomqvist är skeptisk.
- Nej, jag har inte försökt laga till majsen. Det går väl att äta, men det är nog ganska smaklöst.

Fredrik Granlund