Traditionsenligt firades Självständighetsdagen med att föreningen Krigsveteranerna höll en ceremoni vid minnesstenen vid Mariehamns begravningsplats.
Till minnet av krigsveteranerna höll man tal och lade ner kransar.
MARIEHAMN Vinden drar kallt genom svarta hattar och mörka rockar och på marken ligger små fläckar av is när Åke Hillar tar sats och spelar en sorgset vacker fanfar på sin trumpet.
Det är den 6 december och föreningen Krigsveteranerna har samlats kring krigsveteranernas minnessten utanför Mariehamns begravningsplats för att uppvakta de som kämpade för Finlands frihet.
De som berörs
"Jag ser upp mot bergen. Varifrån ska min hjälp komma?"
Orden kommer från kyrkoherde Jan-Erik Karlström, som med de två meningarna vill lyfta fram de inre dialog som finns inom de som blivit berörda av smärta och sorg.
Han tänker på de som dog i strid, krigsbarnen långt hemifrån och krigsinvaliderna, som fått bära ärr resten av sitt liv.
- De är alla de som gjort det möjligt för oss att vara här i Finland resten av vårt liv, säger han i sitt tal.
Tacksamma för deras insats
Kylan tränger sig ännu längre in och nu är det dags för den traditionella kransnedläggningen. Först ut är föreningens ordförande Karl-Johan Hedlund i armkrok med Ann-Gerd Steinby som tar över hans uppdrag efter årskiftet.
"Tacksamt minns vi kamraternas insats för ett självständigt land", står det på kransen.
Ålands skeppsbefälhavarförening och Skogsbranschens pensionärer lägger även ner varsin krans. Kort därefter tar Åke Hillar sats igen. Nu ljuder psalm 154 "Vår Gud är oss en väldig borg" ut över alla de som samlats för att hedra krigsveteranerna.
Därefter rör sig sakta sällskapet ner mot restaurang Hjorten, där föreningen bjuder på traktering och samvaro.

Liz Lindvall