Det åländska paret hade köpt en nästan två månader lång resa av en svensk lyxresearrangör. Prislappen var 221.800 kronor, ungefär 24.500 euro. Resan var till en början till stor belåtenhet. Boendena på fina hotell och i stora bungalower var, som mannen säger, ”jäkligt flott” och servicen var bra. Men förväntningarna grusades i samband med ett hotellbyte. Hotellet de skulle bo på i två nätter var fullbelagt och paret hänvisades till ett annex.
– Antagligen hade det varit tjänstebostad eller kök, eller något stall, säger mannen.
Rummet var så litet att det endast rymde en säng. Utanför fanns en liten trädgård med sittmöbler.
– Det skilde sig dramatiskt från de bungalower vi bott i tidigare.
Paret ville betala för en uppgradering, men inga andra rum fanns. Förutom att rummet inte motsvarade förväntningarna varnades också för en sjukdomsepidemi i området.
Mot bakgrund av detta valde paret att avbryta resan och inte åka på en inplanerad rundtur. De hade tappat förtroendet för researrangörens underleverantör, och befarade att nästa hotell i regionen inte heller skulle hålla måttet.
De åkte vidare till en ort de ändå skulle besöka senare. Detta innebar fem extra nätter på den nya orten, och en merkostnad som paret måste betala själva.
Krävde 93.000 kronor
Researrangören ersatte paret med 7.780 kronor för den hotellnatt man inte utnyttjade på orten man lämnade. Vidare erbjöds paret 10.000 kronor för den outnyttjade rundresan.
– De försökte tysta oss. Att vi var förlorade som framtida kunder var ganska uppenbart, säger mannen.
Han anmälde researrangören till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) i Sverige, och krävde en återbetalning på drygt 93.000 kronor. Bolaget motsatte sig kravet, och menade att hotellet motsvarade det paret betalt för. Man hade också informerat paret om merkostnaden att boka ett annat hotell, och att det inte var möjligt med återbetalning av den avbrutna rundresan.
Brist i bevisningen
ARN, som är ett rådgivande organ, gav researrangören rätt. Vid en tvist om felaktigheter i resan ligger bevisbördan hos resenären. ARN anser inte att mannens utredning visar att resan haft sådana brister att paret är berättigat till ytterligare ersättning.
– Man ska tydligen bli väldigt illa behandlad för att vinna mot researrangörer. Men det var inte helt oväntat eftersom bevisproblemet är ganska stort. Det handlar sist och slutligen om brist på förtroende för det fortsatta arrangemanget.
Handlar det här ärendet om prestige eller pengar?
– Resonemanget är inte totalt fritt från pengar. Hade det handlat om tiotusen kronor skulle jag inte ha drivit det. Men jag tyckte också det var intressant att se var gränserna går.
– Jag har vunnit en gång tidigare i ARN, så de är inte oresonliga.
Att vända sig till ARN kostar inget, men mannen säger att det kräver en viss processvana för att veta vilken typ av bevis man ska lägga fram.
– Resebyråerna har specialister som presenterar deras del av fallet på ett professionellt sätt, medan den klagande är lekman. Man hamnar i ett ofördelaktigt läge.
Paret kommer inte att driva frågan vidare i domstol.

Sandra Widing