För att förstå vilka möjligheter myndigheter har att vidta åtgärder vid misstänkta sabotage mot infrastruktur i havet gäller det att förstå komplexiteten i det regelverk som finns.
Redan på 1600-talet väcktes frågan om vem som egentligen har rätt till haven. Det eftersom vissa stater började proklamera att olika vattenområden tillhörde just dem.
– Principen som gällt efter det är att haven tillhör alla. I dag kan ingen lägga beslag på dem, säger professor Henrik Ringbom.
Förenta Nationernas havsrättskonvention säger – något förenklat – hur världens länder ska dela upp haven och använda dess resurser.
– Konventionen rör allt som handlar om havet, både hur zonerna ska se ut och vem som får göra vad i dem.
Flera zoner
Det finns sju olika zoner för haven och två till för havsbottnen. De viktigaste i det här sammanhanget är inre vatten, territorialhavet och den ekonomiska zonen.
Inre vatten är områden innanför så kallade baslinjer som dras mellan skärgårdens yttersta öar. I de vattnen har utländska fartyg inga rättigheter alls.
Territorialhavet är en upp till 12 sjömil bred havsremsa från baslinjen. Här har kuststaten suveränitet, inte bara över vattnet utan också över havsbottnen och luftrummet. Utländska fartyg får dock passera genom området så länge de inte hotar säkerheten.
Naturresurser
Den exklusiva ekonomiska zonen sträcker sig i sin tur upp till 200 sjömil från kusten. Inom detta område har kuststaten möjlighet att utnyttja och bestämma om naturresurser som till exempel fisk och vindkraft, och på kontinentalsockeln olja och gas. Andra länder har rätt till fri sjöfart och överflygningar samt att lägga ut undervattenskablar eller rörledningar, men de får inte exploatera området på andra sätt utan tillstånd.
Vattnet utanför den ekonomiska zonen kallas för fria havet. Här märks den flera hundra år gamla tanken om att inget land ska kunna hävda äganderätt. Men i Östersjön finns inga fria hav, eftersom hela havet är täckt av kuststaternas ekonomiska zoner. Samma sak gäller havsbottnen, som täcks av kontinentalsocklar.
