Karl-Johan Fogelström föddes 1940 och växte upp på Klinten i Mariehamn som då var en del av Jomala. Han minns första dagen i skolan när han skulle börja på Sviby folkskola 1947. 
– Mormor följde mig till Sviby folkskola. Vi var tre som gick, jag, mormor och kon som mormor skulle föra på bete. På något sätt var det typiskt då, det var helt andra tider, säger Karl-Johan. 
Ett annat starkt minne från barndomen är när Karl-Johans pappa kom hem från kriget mot den tyska flottan utanför Färöarna. 
– De slogs på bryggan. Pappa hävde ner sig i sjön vilket räddade honom. Jag minns när han kom hem 1944 och hade kryckor. Det har etsat sig fast. Krigsminnen består även om de inte är så många. 
Från Kenya till Stockholm till Tanzania
1960 tog Karl-Johan studenten och blev sedan diplomekonom vid Åbo Akademi. I unga år jobbade han som revisor åt handelslagen i Åboland och på Åland. När han var 25 år fick han syn på en annons där en biståndsorganisation sökte experter till Tanzania och Kenya. 
Karl-Johan sökte jobb flera gånger och tredje gången fick han napp och skickades till Kenya som 28-åring. 
– Jag åkte ner med familjen. Folk tyckte jag var tokig, det fanns ju ormar och spindlar där. Det fanns många föreställningar om Afrika på den tiden. 
Karl-Johan tillbringade sju år i Kenya innan familjen flyttade tillbaka till Åland. Karl-Johan pendlade till Stockholm och jobbade med ekonomi åt Samgång som var en sammanslagning av flera handelslag. När han sedan fick ett erbjudande att bli kordinator för biståndsprojektet i Tanzania kunde han inte tacka nej. Där blev familjen i tre år.
–Vi åkte inte hem från Tanzania för att vi vantrivdes men för att vi insåg att det var en viktig period för barnen att rota sig. 
”Pendlat mellan Åland och u-land”
Väl hemma på Åland blev Karl-Johan vd för varuhuset Varmans innan han började pendla till Stockholm igen efter fem år. 
– Det var någon som ryckte i mig om ett jobb för en biståndsorganisation i Stockholm som var grundad av de stora folkrörelserna. 
I Stockholm blev Karl-Johan chef för för Swedish Cooperative Centres (SCC) projekt i Afrika. Därefter tog han tjänstledigt för att flytta till Indien och jobba för International Co-operative Alliance och dess verksamhet i Asien och Australien. Efter tre år i Asien återvände Karl-Johan till SCC som vd och fortsatte pendla till Stockholm. 
– Men sedan behövde de mig för att reda upp och omorganisera på International Co-operative Alliances huvudkontor i Geneve så då flyttade Anne-Louise och jag dit.  
Karl-Johan brukar säga att han har pendlat mellan Åland och u-land. 
– Så den sista anhalten måste ju bli Åland. Mentalt har jag aldrig flyttat från Åland. 
Sagt och gjort, våren 2002 gick han i pension och återvände därmed till Åland för gott. 
Fortfarande inte pensionär
Under frun Anne-Louise Fogelströms sista år som lärare i Strandnäs skola insåg Karl-Johan att han måste sysselsätta sig med något.
– Jag tänkte att här kan jag inte gå hemma och dra. 
I samma veva fick han höra att yrkesskolan sökte en lärare i ämnet ”Människor och kulturer”. 
– Jag ringde min gamle kompis Sture Skogberg som var rektor och frågade om han trodde att jag skulle klara jobbet. Det passade mig som handen i handsken. 
Under de nästan fyra åren på yrkesskolan fick Karl-Johan även undervisa i etik och företagsekonomi.
– Jag hade ett förbehåll när jag erbjöds nya ämnen och det var att jag måste veta vad det var jag skulle lära ut innan jag började. 
Enligt Karl-Johan är karriären något som är svårt att planera. 
– Det handlar om tillfälligheter och att vara på rätt plats. Sedan dyker det upp väntade och oväntade behov. 
När Anne-Louise blev pensionär tänkte Karl-Johan att han också skulle pensionera sig för gott, men då ringde Barbro Sundback.
– Jag hade aldrig sysslat med politik, men sossarnas politik och värdegrunder passade mig. 
Samarbete och tolerans viktigt
Karl-Johan blev invald i stadsstyrelsen. När Anne-Louise blev sjuk i cancer lämnade han alla uppdrag. Efter hennes bortgång fortsatte han med politiken och blev än en gång invald i stadsfullmäktige.
– Mycket handlar om att kunna samarbeta med folk och att man jobbar med en klar vision och människor som delar den visionen.
Under sina utomlandsvistelser har Karl-Johan fått erfarenhet av främmande kulturer.
– Jag har framförallt lärt mig att nyckeln till tolerans är att man måste lära känna de personer man jobbar med. Det är erfarenhet som ackumuleras och leder till förståelse.
Han berättar att han brukade säga till sina elever på yrkesskolan att de inte skulle tro att de var något speciellt.
– Korkade människor finns överallt. Vad som är korkat är att tro att man vet bättre än någon annan.  
80-årsdagen firar Karl-Johan med familjen som består av tre barn och sju barnbarn som bor i Sverige och på Åland. 
– När jag fyllde 60 var jag lite mer aktiv. När du fyller 80 ska du vara glad att du är frisk. Jag är glad att jag har alla sinnen i behåll.

Tara Bamberg