Hundra deltagare och ett tiotal inblandade båtar och fartyg. Det är facit efter måndagens stora sjöräddningsövning utanför Föglö. Kolla in filmen från övningen!
SJÖRÄDDNING "Det här är Gudingen. Vi har en lastbil ombord med bensin och 20 passagerare. Åtta ton bensin läcker ut. Vi behöver rökdykare och eventuellt första hjälpen. Vi har också passagerare som har hoppat överbord. Vår position är 60 grader, 3 minuter nord och 20 grader, 24 minuter väst."
Svaret över VHF-radion ekar i patrullbåten. Rösten är lugn och stakar sig kraftigt med finsk brytning.
"MRCC Åbo, uppfattat. Försök evakuera alla passagerare till det yttre däcket."
Det är sjöräddningscentralen i Åbo som har befälet, och man ropar upp de olika enheterna i tur och ordning för att hålla koll på vem som gör vad.
Varje dag passerar ett stort antal fartyg och båtar åländska farvatten. Och varje fartyg är en potentiell säkerhetsrisk -åtminstone för sig själv, men i många fall även för andra.
Många risker
Det kan handla om oljeutsläpp, olycksfall, grundstötningar och felnavigeringar i hårt väder. Men det kan också handla om rena katastrofer. Förlisningar, bränder, och som på måndagen om explosionsrisker.
På onsdagar används en av landskapsfärjornas avgångar för bränsletransporter. Under de avgångarna tar man inga andra fordon än tankbilar, och bara 20 passagerare får följa med.
Ombord på Gudingen utbryter en febril aktivitet. Ankaret fälls, och inom någon minut syns den första besättningsmannen i brandskyddsdräkt. Det dras fram slangar, och hela bildäcket börjar skumfyllas för att förhindra gnistbildning.
10:53, bara en halvtimme efter det första larmet, är Föglö frivilliga brandkår på plats med sin båt. Man går fram till Gudingen, kastar i sugmunstycket och gör sig klara att dra i gång släckningsaggregatet. Ungefär samtidigt dyker en patrullbåt från Storklubb upp.
Gränsbevakningen kommer
"Uisko på plats", en ny radioröst ropar upp MRCC. Samtidigt ser vi bryggan på ett tredäckat fartyg sakta röra sig bakom Gripö på väg mot olycksplatsen.
Uisko tillhör gränsbevakningsväsendet, är beväpnad med en tung 12,7-millimeters kulspruta och sjunkbomber, och är betydligt större än någonting sjöräddningen på Åland kan ställa upp.
Men viktigare för åländsk del är att hon är försedd med ett positioneringssystem och en enda mittmonterad vattenjetmotor. Det gör att hon kan hålla sin position på några decimeter när, oavsett väder och yttre omständigheter. Dessutom har hon avancerad kommunikationsutrustning, och det gör att hon kan ta över ledningen från Åbo vid en större olycka. En livräddningsbåt, utrustning för oljesanering och pumpaggregat gör att hon dessutom kan ingripa direkt.
MRCC lämnar över ledningsansvaret till Uisko, och fartyget blir därmed vad som på fackspråk kallas OSC, on scene coordinator.
Skummet växer
Det innebär i praktiken att Uiskos befälhavare kan använda alla resurser, alla båtar, helikoptrar och all personal, som sina spelbrickor. Det är bara om det behövs ytterligare resurser som MRCC behöver kopplas in.
Skummet ombord på Gudingen har växt till ett berg som nästan omsluter den ensamma röda tankbilen. Passagerare, en del skadade av bränsleläckage och bensinångor, samlas på däck.
- Skulle det här ha varit på riktigt hade det varit en jäkla katastrof. När vi gick vår brandutbildning hällde instruktörerna två kapsyler bensin i en tom 30-litersdunk och tände på. Det blev en enorm explosion. Tänk dig innehållet i den där tankbilen i slutna utrymmen ombord, och så en gnista på det. Explosionen skulle slunga metallskrot fruktansvärt långt bort. Och inga av de där som jobbar på Gudingen nu skulle klara sig, säger Benny Mattsson, äldre sjöbevakare och en av besättningsmännen ombord på Pv 225.
När som helst kan den där gnistan antända bensin-luft-blandningen. Till exempel i maskinrummet. Det är passagerarna som ställer till det.
- Skulle det inte vara några passagerare där skulle man inte ens gå ombord. Besättningen skulle rädda sig i en flotte, och sedan skulle man arbeta på avstånd och skumfylla hela båten. Med Uiskos hjälp till exempel, förklarar han. 
Hoppade överbord
VHF-radion sprakar till på nytt.
"Det är bensinångor i förliga salongen, och det finns folk där.", ropar Gudingen.
Några av passagerarna, kanske de som bäst förstod faran med bensinläckaget, hoppade överbord när olyckan först upptäcktes. Det är kallt i vattnet, och de överlevande måste hittas snabbt. PAF-båten kommer i full karriär från Mariehamn och efter att ha tagit emot skadade från Gudingen sätter de vattenskotern i havet och börjar söka igenom området tillsammans med sjöräddningens RIB-båt från Långnäs.
En patrullbåt sätter i land hundförare där de kan tänkas ha simmat i land, och de börjar söka.
En räddningsflotte från Gudingen med fyra oskadda passagerare driver långsamt norrut mot klipporna. De paddlar febrilt med den lilla paddeln, med det enda, möjligen nedslående, resultatet att de snurrar runt samtidigt som de driver lika snabbt mot samma klippor.
Ingen bryr sig om dem.
-Det är ju märkligt faktiskt; att ingen har brytt sig om att åka förbi och fråga hur de har det. Att man låter de oskadade klara sig själva en stund är ju i och för sig inget konstigt, så måste man prioritera ibland, men man borde ju kolla att de verkligen är oskadda, säger Mattsson.

Nöjd med övningen
Totalt omfattade övningen fler än 100 deltagare från sjöräddningen, gränsbevakningen, de frivilliga brandkårerna och ett stort antal privatpersoner som ställde upp som figuranter och hundförare.
Övningsledare Gunnar Silander, vicechef för Ålands sjöbevakningsområde, var i stort sett nöjd med övningen.
- Det är egentligen bara några småsaker som behöver rättas till.
Belastningen på Uisko var stundtals hård. Eftersom övningen var planerad var alla beredda på att åka ut, och alla räddningsbåtar dök upp med bara minuters mellanrum.
- I verkligheten kommer inte så många enheter samtidigt, utan de dyker upp efterhand och tilldelas uppgifter i takt med att de kommer till platsen. Nu fick Uisko för mycket att göra.
Ironiskt nog löser sig det mesta per automatik när någonting händer på riktigt.
Lättare i verkligheten
- Verkligheten är ofta lättare att hantera än en övning. Mycket faller sig naturligt att göra i ett skarpt läge, saker som kanske faller utanför övningsramarna nu. Man improviserar lättare. Problemet då är förstås att det handlar om riktigt blod och riktiga liv.
En del missförstånd uppstod också. Från PAF:s sida missförstod man ledningsförhållandena och pratade med MRCC långt efter att Uisko tagit över. Och på Gudingen var det ingen som tog emot när man lade till för att bistå. Inte förrän styrmannen på Gudingen själv kom.
Ett annat problem var radiotrafiken. Alla sjöräddningsresurser använder det interna myndighetsradionätet, men Gudingen är ingen myndighet. De har bara en VHF-radio. Det fick till följd att Gudingen inte fick veta vad som hände omkring dem.
Allt är saker som ska gås igenom och förbättras.
- Det vore ju konstigt om allting fungerade perfekt under en sådan här övning. Då skulle vi ju inte behöva öva, summerar Silander.

Fredrik Granlund