I mitten av februari överlämnade fullmäktige i en åländsk kommun en uppmaning till kommunstyrelsen, vilket Ålandstidningen berättade om strax därpå.

I skrivelsen, som undertecknats av alla fullmäktigeledamöter utom en, uppmanar fullmäktige den kommunstyrelseledamot som i höstas dömdes för sjöfylleri att i fortsättningen ”iaktta ett värdigt uppträdande även under privata förhållanden”.

Den dömda ledamoten ifrågasatte agerandet, bland annat med hänvisning till den personliga integriteten.

På sitt senaste möte granskade kommunstyrelsen i sedvanlig ordning lagligheten i de beslut som fullmäktige fattat på föregående möte. Gällande beslutet att ge den dömda politikern en uppmaning konstaterar styrelsen ”dels att ärendets rubricering och ärendets innehåll inte korrelerar med varandra och dels att resultatet av ärendets hantering inkräktar på en förtroendevalds privatliv”. Detta med hänvisning till kommunallagen och grundlagen (se faktaruta).

Den dömda ledamoten deltog inte i behandlingen av ärendet.

Ovanligt skicka skrivelse

Skrivelsen till politikern behandlades som ett extra ärende under fullmäktigemötet. Ärendet rubricerades ”återkallande av förtroendeuppdrag”, vilket kommunstyrelsen alltså nu kritiserar. 

Ålands kommunförbunds direktör Magnus Sandberg vill inte ta ställning i frågan, men förklarar:

– Om man rubricerar ett ärende ”återkallande av förtroendeuppdrag” finns det en motsvarade paragraf i kommunallagen, och den beskriver ett förfarande. Det förfarandet har man inte följt här.

Samtidigt påpekar han:

– Det finns egentligen inga gränser för vad fullmäktige kan eller inte kan göra, medan styrelsen har en mer avgränsad uppgift att kontrollera lagligheten i besluten och verkställa dem.

Borde man ha rubricerat ärendet som något annat?

– Det är svårt att säga. Jag kan inte veta om det varit avsikten att fullfölja ett sådant förfarande eller inte. Enligt protokollet har man inte gjort det, utan skickat en skrivelse.

– Och det är klart att fullmäktige kan skicka en skrivelse till styrelsen. Det är inte vanligt, men det finns inga hinder för det.

Ville få det överstökat

Enligt fullmäktiges ordförande hade man inget annat val än att rubricera ärendet som man gjorde. Eftersom skrivelsen inte fanns på dagordningen togs den upp som ett extra ärende. Ordföranden säger att hela fullmäktige måste vara enigt om att rubricera ärendet som ”övrigt”, men att så inte var fallet. Därför valdes den aktuella rubriceringen.

– Vi diskuterade att vi har fullt förtroende för styrelsen, men vi ville ändå göra det här uttalandet. 

Men varför valde ni inte en annan rubrik?

– Ett övrigt-ärende kräver att alla i fullmäktige är eniga om att ärendet ska komma med. Det visste vi att alla inte var.

Det slog er aldrig att det kunde vara en felaktig rubricering?

– Det fanns ingen annan väg.

Hade ni inte kunnat vänta med att ta upp skrivelsen som ett ordinarie ärende på nästa möte? 

–  Det hade vi kanske kunnat göra. Men vår bedömning var att det redan hade gått alldeles för lång tid.

– Vi ville så snabbt som möjligt komma vidare och fokusera på de viktiga frågorna.

Enligt ordföranden har styrelsen och fullmäktige fört diskussioner och är eniga om att nu blicka framåt.

– Det är inte så lätt att alltid följa alla regler. Man försöker och läser på … Det finns också fel i de protokoll de har.

Är det inte extremt viktigt att göra rätt?

– Jo. Och jag måste verkligen säga att vi försöker göra det.