I enkätresultatet framgår det att trakasserierna handlar om bland annat respektlöst beteende bland kollegor, samarbetssvårigheter och bristande ledarskap. Men också trakasserier från anhöriga och kränkande bemötande från politikers håll finns med på listan.

Enligt Sari Hautamäki, personalchef inom Mariehamns stad, ser man en viss ökning i antalet svarande som upplevt trakasserier i arbetet. I den förra medarbetarenkäten låg talet på cirka 8 till 9 procent jämfört med 12 procent i årets enkät.

– De externa hoten har ökat märkbart, vilket är något som är väldigt svårt att tackla för arbetsgivarna. Interna trakasserier är en ledarskapsfråga och handlar bland annat om arbetskulturen, men det går ju inte att portförbjuda en anhörig till exempel. När det gäller det externa behöver vi ha ett bra samarbete med företagshälsovården så att medarbetare kan få hjälp om något skärrande har hänt.

Drygt 800 personer arbetar i olika branscher inom Mariehamns stad, vilket betyder att nästan 100 av dem upplevt någon form av trakasserier på arbetsplatsen. Siffran är dessutom bara baserad på de 70 procent av arbetsstyrkan som svarade på enkäten.

Det finns plats för utveckling på alla plan inom organisationen, säger Sari Hautamäki.

– Jag ser väldigt allvarligt på siffran och på att den stigit. Att prata illa om någon kan verka oskyldigt, men vi måste diskutera sådant här på arbetsplatsmötena och betona att det inte är okej. Pandemin har också gjort sitt – det har uppstått interna dilemman kring hur vi ska hantera och förhålla oss till den, vilket gjort att vissa medarbetare har känt sig otrygga.

Negativ ton i stadsfullmäktige

Stadsdirektör Arne Selander är också oroad över nyheten.

– Jag har bara hunnit titta översiktsmässigt på enkäten, men vi ska jobba vidare med det här efter sommaren och både ta fram handlingsplaner och analysera hur vi kan förbättra situationen. Det finns definitivt ett behov av en öppnare diskussion, och vi måste jobba i dialog med politikerna.

Stadsfullmäktige är nämligen ett forum där det stundtals finns en negativ samtalston, säger han.

– Tjänstemän har inte möjlighet att försvara sig där med information och fakta. Att i det läget vara kritisk mot tjänstemän som politiker kan alltså bli väldigt ensidigt. Det har dessutom visat sig att det ofta är svårare att föra en diskussion med politikerna om det här problemet än med tjänstemännen.

Arne Selander understryker att det inte finns någon snabb lösning på problemet, särskilt inte eftersom styrdokument för till exempel god arbetskultur och likabehandling har en tendens att få mycket uppmärksamhet när de tas fram, för att sedan falla i glömska.

– Det är lite knepigt eftersom enkäten å ena sidan visar att medarbetarna upplever att de gör en meningsfull insats och att uppgifterna är intressanta, men å andra sidan upplever det här. Att bara ta fram en policy är alltså inte lösningen, utan vi måste jobba med det aktivt och systematiskt.