Jämfört med det förslag som landskapsregeringen (LR) lade i höstas innehåller det nya lagförslaget två väsentliga förändringar. Ursprungligen skulle kommunen besluta om ifall fastighetsägaren fick välja avfallstransportör. Kommunen kunde också tillåta avvikelse från normen om fastighetsnära hämtning för vissa områden.
Nu föreslås fastighetsägaren fritt få välja vem man anlitar för transporten och dessutom kan kommunen själv välja hur avfallshanteringen ordnas. Det betyder att kommunen kan ha endera fastighetsnära hämtning eller lokala insamlingsplatser, eller ett blandsystem.
– Det ökar valfriheten och möjligheterna till samarbete, men samtidigt ska kommunen nå de fastställda målen för återanvändning och återvinning av olika fraktioner. Utfallet ska rapporteras årligen och en större rapport göras vart femte år. Men ifall målen inte nås ska kommunen anta en avfallsplan, förklarar lagberedare Helena Blomqvist.
Enligt lagförslaget är målet gällande förberedelse för återanvändning och materialåtervinning 55 procent 2025, och höjs 2030 till 60 procent och 2035 till 65 procent.
Påverkar sorteringen
Jomala kommun är i sitt remissutlåtande mycket kritisk till det nya lagförslaget och anser att det slår sönder det samarbete som byggts upp inom Mise. Bland annat påpekar man att upphandlingen försvåras och att det får negativa ekonomiska konsekvenser. (Se artikel här intill)
Mise belyser konsekvenser av de föreslagna lättnaderna i sitt remissvar.
– Styrelsen har diskuterat lagförslaget och vi konstaterar att individens valfrihet ökar, men det försvårar för kommunerna. Det blir svårare och sannolikt dyrare upphandlingar, samtidigt som sorteringsgraden hotar att sjunka. Undersökningar både i Sverige och Finland, liksom LR:s egen plockanalys i fjol visar att hushållen sorterar bättre om det finns fastighetsnära hämtning i fyrfackssystem. Det är lättare att göra rätt då, säger ordförande Anna Holmström.
Ökade kostnader
Hon framhåller att Finland redan nu fått en varning av EU för att de fastställda återvinningsmålen inte nås.
– Om alla får välja själv och fler hushåll övergår från fyra eller åtta fack till endast brännbart, får vi svårt att ställa krav på transportörerna och insamlingen blir oenhetlig. Eftersom antalet hushåll som väljer kommunens tjänster blir oklart kommer det att fördyra verksamheten. Dessutom kan det innebära att vi får ökade kostnader för lokala återvinningsstationer. Nu har vi gallrat bland dem, men då måste fler öppnas och det tillkommer städning.
Anna Holmström påpekar också att miljökraven på transportörernas fordon höjs kontinuerligt, vilket kräver volymer i upphandlingen för att göra investeringarna rimliga.
– Men om Åland sänker kraven finns det risk för att vi får hit mindre miljövänliga fordon från omgivande regioner.
Representerar majoriteten
Ytterligare en faktor som påverkas av en friare lagstiftning är kommunernas rapportering.
– Kraven på att rapportera olika avfallsflöden finns kvar. I dag har Mise ett enhetligt system, men om fastighetsägarna själva får välja transportör är det inte säkert att rapporteringen passar in i vårt system. Det innebär mera administrativt arbete och ökade kostnader för Mise, förklarar Anna Holmström.
Hon understryker att en majoritet av de åländska hushållen tillhör Mise.
– Våra sex medlemskommuner står för 64,5 procent av befolkningen.
I sin årsberättelse lyfter Mise också risken för att fler kommuner drar sig ur och att det kan fattas beslut om nedläggning av Mise.
LR har sänt lagförslaget på remiss till kommunerna, Mise, ÅMHM, transportföretagen och ett antal intresseorganisationer. Svaren ska vara inne senast den 13 april.
