Ålänningen Lars Eric Mattson är en sann veteran inom musikbranschen. Han är både gitarrist, låtskrivare, och producent och under toppen av sin karriär hade han en stor fanbase i länder som USA, Japan och Mexiko. Han har jobbat med artister som Jennifer Batten, Tony Martin, Rusty Cooley och Joe Stump, och han har dessutom varit med och utvecklat subgenren neo-klassisk rock. Trots detta är han en hyfsad doldis på Åland, och han tycker inte om att skryta om sina framgångar.

 – Jag ser liksom inte vitsen med det. Jag jobbar på med det som jag tycker är roligt, och sen om det går bra är det bara roligt, säger han.

Studion i Strandnäs är den plats han spenderar mest tid på. Här har han flera bokhyllor fulla av CD-skivor, både eget material och sådana skivor han producerat genom sitt skivbolag.

 – Det har väl blivit närmare 500 album genom åren, säger han.

I dag jobbar han med skivbolaget i mycket mindre skala än tidigare och satsar främst på sin egen karriär, där han hittills har släppt 14 album under sitt eget namn.

Men hur startade egentligen framgångssagan Lars Eric Mattsson?

Uppmärksammad i amerikansk musiktidning

Lars Eric Mattssons musikintresse började i ungdomen genom kompisar som ville starta band. I dessa band fungerade han som basist, utan att någonsin ens ha plockat upp en bas innan det.

 – Jag kunde absolut ingenting och övade nästan aldrig, det var bara att köra och se om man prickade rätt, säger han.

Efter ungefär fem år som basist i flera olika band bestämde han sig för att lära sig spela gitarr. Då var han i 20-års åldern.

 – Egentligen började jag spela gitarr för att jag ville skriva låtar, och det är svårt att skriva låtar om man bara spelar bas, säger han och skrattar.

År 1983 bestämde han sig för att helhjärtat satsa på sin egen musik. Då blev det fokus på progressiv rock och hårdrock.

 – Det är den genren jag har växt upp med, så det är väl där jag känner mig mest hemma, säger han.

Han spelade in en massa låtar och demos som han skickade in till flera olika musiktidningar. Två år senare blev han uppmärksammad i den amerikanska musiktidningen ”Guitar player”.

 – Det öppnade många dörrar för mig. Helt plötsligt började en massa människor från USA att höra av sig och ge mig flera olika erbjudanden, säger han.

1987 signade han med det franska skivbolaget Black Dragon Records, där han släppte tre stycken album. Efter några år bestämde han sig dock för att gå över till ett japanskt skivbolag.

 – Det gick rätt bra för de skivorna som släpptes där, de låg på de japanska topplistorna och det var genom det skivbolaget som jag fick min karriär i Japan.

Dessvärre gick det skivbolaget efter några år i konkurs. Det var då som Lars Eric Mattsson bestämde sig för att starta ett eget skivbolag, och år 2000 började han på riktigt producera musik under sitt egna skivbolag Lion Music.

 – Vid den tidpunkten hade mitt intresse för att producera musik, både egen och andras, växt och jag tänkte ”hur svårt kan det vara att starta skivbolag?”. Det visade sig vara extremt naivt tänkt av mig, eftersom det i verkligheten var tusen gånger svårare än vad jag tänkt, säger han och skrattar.

”Jag försöker vara mig själv”

Trots att han inte hade någon erfarenhet av musikproduktion och att driva ett skivbolag tog det inte lång tid innan förfrågningarna om att få sin musik producerad genom honom strömmade in.

 – Från dag ett välde det in folk som ville jobba med mig. Jag har aldrig behövt söka upp en enda artist, det trodde jag aldrig att skulle hända, säger han.

Hur har du fått så mycket kontakter?

 – Jag vet faktiskt inte. Men allt finns ju på internet nu för tiden och ryktet sprids. Folk som har spelat med mig tidigare rekommenderar mig till andra som sedan söker upp mitt skivbolag. På den vägen tror jag att det är.

 – Jag försöker att vara mig själv och att vara ärlig. Jag brukar försöka att inte lova guld och gröna skogar, vilket är ganska vanligt inom skivbolagsbranschen, utan jag är ärlig och vågar säga till de jag jobbar med om de har för orealistiska mål. Så klart har det medfört att folk blivit sura och dragit, men jag tycker att det är bättre att vara ärlig än att lova en massa saker som sedan inte slår in.

Han poängterar dock att han aldrig haft den ambitionen att bli känd, utan att det mest bara blivit så.

 – Självklart är det roligt när det går bra för en, men jag har inte haft det målet att bli känd. Därför försöker jag att vara ganska anonym här på Åland och jag trivs bra med att ha min bas här. Självklart skulle det vara roligt att turnera runt i världen, men Åland kommer alltid att vara mitt hem och trygga punkt, säger han.

Rockshow på Alandica

Just nu är Lars Eric Mattsson inne i en lite lugnare period jobbmässigt. Han försöker mest fokusera på sitt eget material, och tycker att det känns skönt att inte ha så mycket på gång hela tiden.

 – Runt 2004 kunde jag släppa ungefär fyra titlar i månaden. Då var det full rulle, säger han.

I helgen spelade han på Åländsk musik- och dansfestival på Alandica, där han avslutade lördagens program med en rivig rockkonsert.

 – Det känns roligt att inta Alandicas scen. Jag har inte spelat på Åland på nästan fem år, senast var då jag spelade med ett bluesband. Men nu blir det mitt eget material, så det blir lite extra roligt, säger han.

Med sig på scen har han sångaren Johanna Mattsson samt ett band bestående av Torgny Sjärnfelt, Örjan Sjöström och Kaj Sundström.

 – Vi tänkte spela några av mina låtar från 80-talet samt några låtar från mitt senaste album, säger han.

Är detta en ”one time only-spelning” eller kan du tänka dig att spela fler gånger på de åländska scenerna?

 – Dyker det upp tillfällen i framtiden som känns roliga här på Åland är det inte alls omöjligt att jag tackar ja.