I den lilla ateljén hemma i Nåtö tillbringar modellfartygsbyggaren Håkan Lindberg största delen av sina dagar. Redan under skoltiden började han bygga flygplansmodeller och sedan 1995 är modellfartyg hans huvudsakliga sysselsättning. Men just nu är det fullt fokus på HMS Blenheim som landskapsregeringen beställt till en utställning i det kommande besökscentret i Bomarsund.
Tidigare i år byggde Håkan Lindberg en modell av den tremastade barken Mariehamn som ägdes av skeppsredaren Nikolai Sittkoff. Även den är specialbeställd av landskapet till utställningen.
– Fartyg spelar en stor roll i Ålands historia. I utställningen symboliserar barken Mariehamn tiden efter Bomarsund medan det här fartyget representerar den brittiska flottan och avgörandet av anfallet mot Bomarsunds fästning under Krimkriget 1854, berättar projektledare Graham Robins.
Det som gjorde fartygen i den brittiska flottan speciella var att majoriteten utav dem var ångdrivna. 1800-talet var industrialismens tid och Storbritannien hade ett stort försprång vad gäller den industriella utvecklingen. HMS Blenheim, som ursprungligen var ett segelfartyg, konverterades år 1847 till ångdrift. De brittiska ångdrivna fartygen var avgörande för anfallet mot Bomarsund och gjorde den brittiska flottan överlägsen gentemot den ryska.
– Britterna hade svårt att hitta till Bomarsund. De större fartygen hade aldrig kommit in dit genom Ängösund om de inte varit ångdrivna, säger Graham Robins.
Med sig hade de 10.000 franska soldater och tillsammans hade de ett 30-tal fartyg i anfallet. Den ryska flottan hade större fartyg men majoriteten av dem var vanliga segelfartyg, vilket gjorde britterna betydligt överlägsna.
Detta ledde till att Storbitannien och Frankrike fick kontroll över hela Östersjön.
– Fartyget HMS Blenheim var viktigt och representerar den nya teknologin som möjliggjorde anfallet, säger Graham Robins.
Många utmaningar
I mitten av augusti påbörjade Håkan Lindberg byggandet av fartygsmodellen som för tillfället är i ”skelettform”.
– Jag grubblade länge innan jag började bygga. Den ska byggas på spant och det är jag inte van vid. Det är en komplicerad form också. Att få till den är en utmaning då den är väldigt speciell och trubbig, säger Håkan Lindberg.
Hur länge sitter du om dagarna och bygger på den här?
– Ibland blir det morgon till kväll. Jag lägger ner mycket tid på den, det är det här som gäller just nu. Sedan har jag ju nära till arbetsplatsen, säger han och skrattar.
Han började med att bygga kölen och sedan nollspanten. Därifrån jobbar han vidare mot fören och aktern, fyra spanter i taget. Nästa steg är att bygga det nedre däcket för att få en stabilitet i fartyget. Sedan gäller det att slipa och karva för att få en naturlig böj. I mars ska den vara klar.
– Jag har en bra känsla men det är mycket mer jobb än man tror.
Vad tror du blir den största utmaningen?
– Det är nog att få ihop skrovet.
”Mötet mellan två världar”
Den brittiska ambassaden i Helsingfors har bidragit till modellbygget genom att bekosta ritningsunderlag från National Maritime Museum, Greenwich, London. Ritningarna är från 1847 och visar detaljerat hur dessa tidiga ångdrivna fartyg fungerade.
– Sedan har vi fått stor hjälp av professor Lambert från London som doktorerat i ämnet och bidragit med kunskap, säger Graham Robins.
Tanken är att utställningen i Bomarsundscentret ska bli klar till juni 2022. För tillfället går utställningen under arbetsnamnet ”Mötet mellan två världar”, som syftar på mötet mellan Rysslands militär och ålänningarna.
– Den här utställningen ska lyfta åländsk samhällshistoria och berätta om hur ålänningarna påverkades och hur Bomarsunds fästning föll, säger Graham Robins.
I slutet av utställningen visas barken Mariehamn som är en symbol för åländsk sjöfart och guldåldern efter det att Bomarsunds fästning föll. Slaget vid Bomarsund ledde till att Åland år 1856 blev demilitariserat. Detta efter att Ryssland genom freden i Paris förband sig att inte ha någon befäst punkt eller några militära etablissemang på Åland. En annan positiv följd av Bomarsunds fall var att Mariehamn grundades 1861 och blev en viktig knytpunkt för handel och kommunikation.
– Man insåg vikten av att ha en stad, säger Håkan Lindberg.
– Åland har alltid varit utspritt med människor överallt så idén om en stad kändes främmande fram till mitten av 1800-talet. Tiden efter blev en mycket spännande och ljus tid för Åland, säger Graham Robins.