”Ack den rinner i min håg,
Hurra, hurra, hurra!
Historien som är jämmerlig,
Den minner om ett åländskt krig.
Sjung fara, sjung fara, sjung farallalalala, Hurra, hurra, hurra!”
Så inleds sången ”Ålandin sota laulu” (Sången om det åländska kriget) i Jerker Örjans nyöversättning. Som Ålandstidningen berättade för ett drygt år sedan har han tillsammans med kulturredaktören och musikforskaren Pirjo-Liisa Niinimäki arbetat med boken ”He tekivät laulun – Oolannin sodan soiva tarina” som ungefär kan översättas: ”De gjorde en sång – en klingande berättelse om det åländska kriget”. Nu är boken, som är skriven på finska, klar och presenteras i kväll av de båda författarna på Mariehamns stadsbibliotek.
Sången ”Ålandin sota laulu” senare ”Oolannin sota” skrevs på 1850-talet och skildrar de finsk-ryska soldaternas kapitulation i Bomarsund 1854. Men när sången efter 1917 började ingå i skolornas sångböcker hade texten omformats så att det nu lät som om Finland tvärtom vann slaget. Detta mysterium i kombination med sångens många nödtorftigt förfinskade svenska ord retade Jerker Örjans nyfikenhet.
– Hur blev sången så missvisande? Och var den månne av svenskt ursprung? frågade han sig.
Välkänd sång
Han gjorde ett upprop i Hufvudstadsbladet som fick många svarande. Det visade sig att sången sjöngs av många svenskspråkiga, men alltid på finska. I Svenska litteratursällskapets folkkulturarkiv fanns dock en svensk översättning. Greta Sundberg i Karlby berättade att hennes far Anton Hellström sjöng sången efter att ha lärt sig den under värnplikten i Helsingfors på 1920-talet.
Jerker Örjans spårade sången till en soldatsångbok från 1918 och ännu längre tillbaka till sångboken ”Laululipas” från 1911. Sedan kallnade spåren.
Men så fick han kontakt med Pirjo-Liisa Niinimäki som kunde berätta att en version av sången fanns med i en sångbok som hittats i mellantaket på en bondgård i Renko i Tavstehus. Den handskrivna sångboken är från 1856.
Ögonvittnesskildring
Det var samma år som den finska grenadjärskarpskyttebataljons soldater, som stridit på den förlorande sidan i Bomarsund och under två år internerats i Lewes i England, återvände till Finland. Troligen skrevs sången ursprungligen av någon av de hemvändande soldaterna, tror Jerker Örjans, eftersom detaljer tyder på att den är en ögonvittnesskildring.
Blandningen av svenska och finska kan komma sig av att ursprungsförfattaren hörde hemma i ett område där det finska och svenska gränsade till varandra.
Men när sången sedan traderades genom åren förvanskades den alltså tills det i den version som gjordes efter Finlands självständighet 1917 låter som om de finska soldaterna vann slaget om Bomarsund.
– Sedan sången trycktes för första gången blev den ett örhänge som sjöngs av soldater, scouter, i nyhetsrörelsen, i skolor i hela landet, förutom på Åland, konstaterar Jerker Örjans.
Populära fångar
I boken skildrar författarna även de finska soldaternas öde i Lewes.
– Där minns man dem ännu i dag. För något år sedan uppfördes en opera med namnet ”The Finnish Prisoner”. I engelska tidningar och böcker från den tiden kan man läsa om skarpskyttarnas läs- och skrivkunnighet, som ansågs mycket bättre än motsvarande för vanliga soldater i England, deras goda uppförande och fina hantverk.
Det bjuds även på musik i samband med kvällens bokpresentation då Stäni Stenbock kommer att framföra sången.
Evenemanget börjar klockan 18.30.
