Till vardags arbetar Daniel Gustavsson som bibliotekarie på Gävle stadsbibliotek, men är även författare och radiopratare på P4 Gävleborg. Tidigare har han utkommit med böckerna ”Självmördarens ABC” (2002), ”Serier på biblioteket – allt du vill veta om serier du inte visste fanns” (2010) och ”Monster i populärkulturen. Död, levande död eller bara jävligt arg” (2014). Dessutom har han medverkat som förordsskribent i andra böcker och som moderator i ett stort antal samtal på Gävle stadsbiblioteks författarscen.
”Monster i populärkulturen” och ”Skräck i populärkulturen”, vad är skiljelinjen titlarna emellan?
– Framför allt ger jag ut på nytt förlag, Swedish Zombie. ”Monster i populärkulturen” gavs ut på Bibliotekstjänst (nu BTJ Förlag, reds.anm.) och därför behövde jag vara lite neutralare och tråkigare. Nu tar jag ut svängarna och lyfter fram konstigheter på ett humoristiskt sätt, tänk ungefär Kalle Lind och hans podd ”Snedtänkt”.
Det var just förlaget Swedish Zombie som hörde av sig till Daniel Gustavsson med förfrågan om att skriva en bok i stil med hans sociala medier-konton ”Skräpkulturbibliotekarien”.
– Det har blivit en essäsamling där den röda tråden är att jag tar upp skräpkultur med skräcktema. En seriös kärlekshyllning till tramset och det som inte alltid är så fint.
Oväntade historier på vägen
Så vad är egentligen skräpkultur? Daniel Gustavsson backar bandet till 2003, då han började jobba som bibliotekarie och bestämde sig för att bli skräpkulturens försvarsadvokat.
– Många av mina kollegor hade en lite föråldrad syn på bibliotekarieyrket som uteslutande folkbildande och uppfostrande, där allt ska hålla hög kvalitet. Det är klart att jag själv också gillade Augustprisvinnare, men jag ville ha mer till biblioteket – till exempel Madonnas barnbok som ingen annan ville köpa in. Den här bråkigheten gjorde att jag fick upp ögonen för det som kultur- och litteraturvärlden konventionellt sett inte tycker om.
20 år senare får nu allt från sjungande zombier och mördande moussaka till vampyrdräpande wrestlers och en twistande Frankenstein plats mellan den nya bokens pärmar. Researchprocessen har fått en mängd oväntade historier att uppenbara sig på vägen, berättar Daniel Gustavsson.
– Jag har till exempel lärt mig att Stephen King har skrivit en barnbok, ”Charlie the Choo-Choo: From the World of The Dark Tower”, under pseudonymen Beryl Evans. Bara att Stephen King skrivit en barnbok med den titeln tycker jag är fantastiskt roligt. På bokomslaget är han själv citerad, där han säger att om han hade skrivit en barnbok hade han skrivit den här, och man hyrde till och med in en skådespelare för att spela pseudonymen Beryl Evans och signera böcker på mässan San Diego Comic-Con.
”Älskar den kreativa passionen”
En annan guldklimp ur kulturhistorien som Daniel Gustavsson blivit förtjust i, och som finns med i ”Skräck i populärkulturen”, är den amerikanske sångaren, skådespelaren och författaren Pat Boone.
– Han var den trygga, vita, kristna musikern som vägrade spela in film med Marilyn Monroe för att han tyckte hon var för slampig. Men så fick han ett ryck och gjorde en hårdrocksskiva på 90-talet, vilket resulterade i att folk fick för sig att han blivit satanist. Han uteslöts ur sin egen församling, trots att han betonade att Gud älskar även hårdrockare. Det slutade med att självaste påven dök upp till stöd för honom.
Lika förtjust är Daniel Gustavsson i kultskräckfilmerna ”Evil Dead”, en filmserie som får en oväntad plats i nya boken.
– Visste du nämligen att det finns en ”Evil Dead”-musikal? Den har satts upp i olika delar av USA och flera skådisar från filmerna har sett den med nöje. Precis som i filmen finns det splatter-inslag i musikalen som gör att man kan räkna med att få en drös blod över sig om man sitter långt fram i publiken.
Skräck är förstås den röda tråden i Daniel Gustavssons nya bok, men det är också glädjen till skapande och kreativitet – inte minst i form av skräpkultur – som han vill lyfta fram.
– Jag älskar den kreativa passionen som gör att folk bara måste få testa att göra något, oavsett om det blir bra eller inte.
Har du själv funderat på att skriva skönlitterärt om skräck och monster?
– Jag har några misslyckade skönlitterära projekt i bagaget, och vissa vill jag nog göra något av en dag. Men jag har upptäckt att det är så jäkla roligt att skriva faktaböcker. Det bara rullar på och kan hända så oväntade saker. När jag skrev ett kapitel om mördarclowner till nya boken efterlyste jag en yrkesverksam clown på sociala medier, och lyckades få en pratstund med den svenska clownen Manne. Bara en sådan sak!
