Med dagens smarta mobilkameror och datorer är det enkelt, rent tekniskt, att skapa bildspel med snygga bildövergångar, och lägga på lämplig musik och streama det på tv:n. Men före det digitala teknikgenombrottet runt millennieskiftet var det en helt annan sak som krävde flera synkroniserade diabildsprojektorer. Ett riktigt bildspel är något helt annat än en vanlig diabildvisning. Med hjälp av olika projektorer projiceras flera bilder samtidigt och skapar flytande bildövergångar och effekter i lager.

På 1980-talet kom teknik som gjorde att man kunde programmera bildspelens styrning med dator. Innan dess gällde manuella exakt tajmade knapptryckningar för varje enskild projektor.

– Det var då bildspelet som konstform började växa, säger MiQ Bohlin, fotograf, filmare och ljudtekniker, som i många år arbetade med att skapa professionella bildspel åt företag och organisationer.

Aktiverar hjärnan

Han fascineras av hur en välkomponerad sekvens stillbilder aktiverar hjärnan på ett ännu mer involverande sätt än rörlig film gör, förklarar han.

– Tittaren fyller i steget mellan två bilder med sina egna upplevelser. Om den första bilden visar en man på väg ned för en trappa och nästa hur han kliver ut på gatan, då skapar hjärnan själv biten där han går genom hallen och öppnar dörren.

Till det kommer ljudläggningen som MiQ Bohlin tillmäter ännu större värde för upplevelsen än bilden.

– Jag brukar säga att jag bildsätter ljudet, snarare än lägger ljud till bilder. Ljudet står för 60 procent av helhetsupplevelsen och bilden för 40 procent.

Med flera ljudkanaler och högtalare runt om publiken kan han skapa en tredimensionell ljudupplevelse. Han berättar hur en grupp synskadade, lite överraskande, bad om en bildspelsvisning och efteråt var mer än nöjda.

– De hade inte sett ett smack men ljudet gjorde hela upplevelsen, säger MiQ Bohlin.

Slut 2003

1995 grundade han Svenska bildspelsfestivalen som hann med sex säsonger innan den lades ned 2001.

– 2003 gick den analoga eran i graven då den sista Kodak-projektorn tillverkades.

Han har gjort ett 20-tal större bildspel genom åren. Det största byggde på 24 projektorer.

– Det blev så varmt på golvet av alla kablar att jag kände det genom bootsen. Sedan började proppskåpet låta som en popcornmaskin, berättar han och skrattar.

Han kallar sig inte fotograf utan bildspelsfotograf.

– Jag tänker i sekvenser när jag fotograferar. En gång fotograferade jag när dimman lättade över en sjö med Åreskutan i bakgrunden. Jag hade sju kameror på stativ med olika inställningar som jag sprang emellan för att fånga olika aspekter.

Anledningen till att han skänker bort sin bildspelsutrustning till Olle och Benita Strömbergs fotografiska museum är att han gör sig av med sina ägodelar för att ge sig ut på en seglats jorden runt.

– Jag blev tipsad om Olle och Ålands fotografiska museum av en kompis.