Concrete Winds består av bortaålänningarna Mikko Josefsson på trummor och Jonatan Johansson på gitarr och sång eller ”skrik”, som han kallar det. De kommer båda ursprungligen från Mariehamn men bor numera i Helsingfors respektive Stockholm.

Tillsammans står de bakom Concrete Winds två album; debuten ”Primitive Force” från 2019 och ”Nerve Butcherer” från 2021.

Hur kommer det sig att just ni två slog er samman och ville fortsätta med samma sorts musik som Vorum?

– Det blev så. Vi har spelat samma musik ihop sedan vi var 14-15 år. Nu är vi 34, så det måste vara så bara.

Under liveframträdanden får bandet förstärkning av gitarristen Mika Heinonen från Åbo.

– Mika kom med lite senare när vi skulle börja spela live. Honom kände vi genom hans före detta band Obscure Burial från Åbo, för de hade också slutat spela ungefär samtidigt som Vorum. Vi nappade honom så fort vi kunde nästan.

Hur uppstod namnet Concrete Winds och vad betyder det?

– Det är från en Vorum-text så det finns en koppling dit. Det betyder betongvindar, för att beskriva någonting väldigt hårt och krossande.

Ni har spelat samma musik sedan ni var i tonåren. Vad är det med death metal som får er att vilja fortsätta?

– Det är det som har hållit tag i oss längst och inte släppt greppet med åldern. Jag menar, vissa saker börjar man kanske tycka om i perioder när man är yngre och så håller det i sig i ett år eller någonting, men det här har hållit i sig för oss i 20 plus år, från att vi började lyssna på det.

– Vi började när vi var kanske redan 12-13 att gräva efter det (musiken, reds anm.) och ville bara gå in på mer extremt och liksom snabbare och mer högljutt. Och det har fortsatt, den jakten. Och att hela tiden också själva försöka överträffa kraften. Det är väl det mest bestående i våra liv, det här intresset. Vi ifrågasätter inte så mycket varför vi känner saker. Vi särskådar det inte utan vi bara vet: det är det här vi ska göra.

Uppmärksammades tidigt

På Åland finns ingen utbredd metalscen som det finns i många större städer. Hur introducerades då två tonåriga grabbar från Mariehamn för genren?

Mikko Josefsson och Jonatan Johansson har Pub Bastun att tacka. Då de var i tonåren var Pub Bastun fortfarande en plats där det hände mycket för alternativ och extrem musik. Det var också delvis via evenemangen där som killarna introducerade till genren.

– Och sen är det folk som varit betydelsefulla där, som Grulle Eklund till exempel som tog mycket band till Åland och som också tidigt uppmärksammade våra band när vi började spela. Han jobbade som journalist då. Och Joakim Westerlund som jag lärde känna ganska tidigt och som har ett väldigt kunnande inom sådan musik och är villig att dela med sig. Det är inte en så stor krets på Åland som gillar sådant här. Och de som gjorde det var väldigt viktiga för vårt lilla sällskap.

– Sen så är vi ju självklart uppvuxna med internet, men det var kanske inte ett internet som var lika lättillgängligt då 2003-2005 som det är nu. Men det gick ändå att hitta vad man nu ville hitta ganska enkelt.

35-minuters utskällning

Concrete Winds använder sig av growling i sina låtar, en typ av extrem sångstil typisk för death metal-genren, och för en ovan lyssnare kan deras låttexter vara svåra att urskilja.

Vad handlar era låtar om? Finns det några centrala teman?

– Det tenderar och har tenderat att bli så att vi skriver musiken först och så kommer texterna på det. Och då tenderar texterna att bli så att de passar sammanhanget, både med hur vi väljer att presentera det visuellt på omslag och med logotyper och hur vi presenterar oss på scenen. Det blir väldigt dystopiskt skulle jag säga, texterna. Och nu lever vi ju nästan i en dystopi här i verkligheten så det finns ingen bättre inspiration än nutida liv.

– Dystopiskt är det. Vi tenderar att beskriva omgivningar och sammanhang som är ganska jävliga. Det är så det låter också. Det ska vara som en audiell skräckfilm eller katastroffilm. Det ska påverka sinnena. Det ska inte vara bekvämt att lyssna på, det ska kännas. Vi försöker inte framkalla njutning eller avkoppling utan det ska kännas tungt och jobbigt att lyssna på.

En spelning ska vara som en 35 minuter lång utskällning, säger de.

Aldrig uppträtt på Åland

Ni har släppt två album, varav det senaste är från 2021. Hur ser ni på framtiden gällande att ge ut nytt?

– Vi arbetar på en ny skiva just nu som ser ut att kanske ta lite längre tid innan vi kan spela in den än vad vi hade tänkt. Vi har haft problem med lite fysiska skador här på sistone. Men vi har ungefär en halv skiva klar så vi hoppas väl på att kunna få ut den under nästa år.

På grund av bandmedlemmarnas skador släpps skivan troligtvis senare in på nästa år än vad de från början planerat.

Efter ett år av turnerande lägger de nu fullt fokus på musikskapandet.

Ni har spelat och uppträtt runt om i världen. Vilken spelning har varit mest betydelsefull?

– I maj var vi på en turné med ett svenskt band som heter Watain. Det var stora spelställen som vi kanske inte skulle spelat på om vi inte hade varit förband. Då spelade vi i Kraków i Polen, det var den andra dagen på turnén och det var säkert vårt publikrekord hittills. Vi har haft en historia med våra tidigare band också, av hängivna lyssnare i Polen. Det var häftigt, det var nog runt tusen och alla var på plats redan när vi spelade. Så är inte alltid fallet när man är förband, folk kommer till huvudbandet liksom.

– Det är svårt att plocka ut, de är bra på olika sätt. Vi har alltid gillat att spela på små ställen och det har vi fått göra mycket med det här bandet.

Har ni som Concrete Winds någonsin uppträtt på Åland?

– Nej, det har vi inte gjort. Och vi har inte uppträtt på Åland med Vorum heller sedan 2012. Så det börjar bli länge sedan vi spelat med något av våra brutala band.

Orsaken de uppger är att publiken för en death metal-spelning på Åland troligtvis är för liten för att fylla en lokal.

– Det ska nog vara ett ganska litet ställe om det ska gå. Men vi spelar gärna på Åland, det är nästan att vi börjat fundera på att dra ihop någonting själva i egen regi.