En finlandssvensk humorgrupp från Österbotten står för ett genombrott i den svenska Melodifestivalen vars like knappast skådats sedan en då 16-årig Carola Häggkvist slog igenom 1983. Musikhistoria skrivs – men vad har Kevin Holmströms, Axel Åhmans och Jakob Norrgårds skrällseger för betydelse för samtiden och framtiden?
Svaret är förstås skrivet i stjärnorna, men det går ändå inte att komma ifrån att KAJ:s framgångar kommer i en speciell tid, och kan ha en speciell betydelse.
De senaste åren har förhållandet mellan Sverige och Finland blivit väldigt mycket närmare än vad varit fallet under lång tid. Man kan med fog säga att de båda länderna inte stått varandra så nära politiskt och försvarsmässigt sedan Finland tillföll Ryssland efter fredsavtalet i Fredrikshamn 17 september 1809.
Det har i sin tur lett till att också mångfalt fler svenskar både lärt sig mer om, och börjat intressera sig mer för, grannlandet. Brödrafolken har hittat till varandra, till stor del på grund av utvecklingen i Ryssland och kriget i Ukraina.
Men den dystra anledningen till trots, ligger det nära till hands att tänka att det nyväckta svenska intresset för den tidigare östra rikshalvan också ställde dörren på glänt för tre gossar i bruna kostymer. Sedan sparkade de upp den på vid gavel med glädje, musikalisk finurlighet och en medryckande refräng. Förhoppningsvis blir familjeåterföreningen än djupare i framtiden.
Eller som utrikesminister Elina Valtonen (Saml) skrev på X efter finalen i lördags: ”Musiken och bastukulturen förenar våra länder i en tid då nordiskt samarbete behövs mera än någonsin”.
Tidigare kollegan Kerstin Österman-Rosenqvist konstaterade efter den historiska vinsten att den var det bästa som hänt svenska språket i Finland på mycket länge. För KAJ slog inte bara igenom i västerled, utan också i Finland. Som första svenskspråkiga artist toppar de Spotifylistan i Finland. Bandmedlemmarna vittnar också i intervjuer om det stora intresset från den finskspråkiga delen av landet som uppstått efter framgångarna i Mello.
Kanske kan en tre minuter lång slagdänga om det finskaste som finns visa på fördelen för den finska befolkningen att lära sig svenska, som varandes ett språk som förstås av de flesta i det nordiska samarbetet. Att svenskan allt eftersom trängts undan i Finland har gjort att avståndet till övriga Norden växt. Tre minuter av finsk räkning kombinerat med en målande beskrivning av hett bad kan bli en osannolik brygga över språkglappet.
Vid sidan av de politiska analyserna av KAJ:s vinst i Melodifestivalen kan man konstatera att Vörå-trion stod för en makalös prestation. Enligt SVT:s eftersändning fick bandet fler röster än något annat finalbidrag fått tidigare. Dessutom föll – otippat – den ena europeiska jurygruppen efter den andra för de finlandssvenska tonerna.
Men för den som följt KAJ:s utveckling från den studentikosa humorgrupp som gjorde företagsspelningar i Vasa för 15-talet år sedan till helgens monumentala genombrott inte bara i Finland och Sverige utan också i stora delar av Europa är framgångarna välförtjänta. Det som av vissa krönikörer och konkurrenter i musiktävlingen kallas för skämtnummer, basturejv eller ett finlandssvenskt svar på Hooja är i själva verket en humorgrupp i samma anda som Karl Gerhard, Povel Ramel, Hasse och Tage, Galenskaparna & Aftershave och Grotesco.
Det handlar om att beskriva samhället genom musik och humor. I KAJ:s fall gör de detta genom att slänga sig mellan genrer och skoningslöst men ömt driva med självbilder av såväl den finlandssvenske mannen som av pollenallergiker, tacomys på fredagskvällar, skärgårdsbor och plikttrogna tjänstemän. Det är långt mycket mer intelligent än den buskismusik vissa tycks vilja göra det till.
Och därför vann rätt låt.
Jonas Bladh
