Åländsk och nordisk litteratur tar sig uttryck i många olika former, vilket framgick med all önskvärd tydlighet när Nordens institut på Åland i fredags arrangerade en litterär soaré i samband med den nordiska litteraturveckan. Kvällsföreställningen som också var en del i Åland 100-firandet streamades över nätet, men lockade också ett 70-tal åskådare till Alandicas Foajé. Publiken fick inledningsvis lyssna till en snabbt sammansatt barnkör under ledning av Johanna Grüssner, innan Hufvudstadsbladets kulturchef Fredrik Sonck, tillika författare bakom bland annat barnboken ”Freja och kråkungen”, höll i trådarna för ett panelsamtal på ämnet ”att skriva för barn utifrån ett mångfaldsperspektiv”.
Barnboksförfattaren, illustratören och grafikern Hannamari Ruohonen deltog i samtalet på plats på Alandica, medan moderna konstnären Bolatta Silis-Høegh från Grönland, norska författaren Ole Kristian Løyning och barn-och ungdomsförfattaren Ylva Karlsson från Sverige fanns med via länk.
Diskussionen tog avstamp i Fredrik Soncks bok som bygger på självupplevda erfarenheter i uppväxten.
– Vi var en, på många vis, ganska normativ familj. Men när jag skrev boken tänkte jag inte alls på mångfaldsaspekten – det var inte ett sådant projekt, sade han.
Historian måste komma först
Panelen gav sin syn på en skapandeprocess där man tar hänsyn till just mångfalden, och Hannamari Ruohonen som jobbar med frågan ur två skilda perspektiv menade att det som illustratör är betydligt lättare att förmedla en mångfaldsbild än det är som författare.
– Som illustratör har man ganska fria händer att utforma karaktärerna – oftast.
Hon har även stött på motstånd från författare som har påpekat sina något normativa idéer om karaktärerna.
– Jag har bland annat hört att bilderna är fina, men att man nog hade tänkt sig en blond, eller till exempel en något mindre mullig karaktär än den jag har skapat.
Samtalets kontenta, efter många skarpa svängar, kunde sammanfattas med Ylva Karlssons ord:
– Den goda historian måste komma i första rummet – mångfald eller vad det än må handla om får inte ta huvudrollen.
Frilansande dansaren och performativa konstnären Lisa Schåman tog sedan publiken med på en resa i tid och rum när hon med poesi och dans om kroppsligt arbete skapade en länk mellan oss och förflutna tidevarv. En performance som med sin monotona bakgrundsmusik närapå försatte publiken i någon form av transtillstånd.
Att bli Martin
Efter en kort paus var det Johanna Grüssners tur att äntra scenen och sätta sig bakom flygeln där hon tolkade kompositören och saxofonisten Peter Nordwalls melodier som Isabella Grüssner-Sarling har satt ord på.
Kvällens utmärkta konferencier, Fredrik Erlandsson, bjöd därefter upp skådespelaren Erik Enge som på senare tid har rönt stora framgångar med bland annat rollen som Martin Bengtsson i ”Tigrar”. Erik Enge berättade om arbetet bakom rollkaraktären, och hur han byggde flera kilo muskler under ett års tid för att ”bli Martin”.
– Det är häftigt hur man verkligen kommer in i en karaktär på det viset, sade han.
Sist men på inget vis minst denna litterära kväll klev Peter Hägerstrand, som i år är nominerad till Nordiska rådets musikpris, upp på scenen i Alandicas foajé, med sitt band Badhusepoken. Publiken bjöds på smakprov på nya tonsättningar av åländska dikter, bland dem Signe Mörns ”Välkommen hem” och Joel Petterssons ”Vaggvisa”.
I bandet ingick också Guy Karlsson, Kristoffer Gottberg och Markus Helander. Dessutom hoppade Fredrik Erlandsson in på trumpet i kvällens avslutningsnummer.
