I början av 1900-talet skickade Finströmsbördiga Amalia Serafina Eklund över sina tre barn till Amerika med några års mellanrum för att de skulle finna sig ett drägligare liv. Inte långt senare emigrerade hon även själv.
Detta sedan hon fött tre barn under tre års tid runt 1890-talet och strax därefter mist sin man Frans Viktor Häggblom i en drunkningsolycka på Atlanten.
Ålandstidningen möter kusinerna Cheska Jasek och Patricia ”Pat” Hakanson i en villaidyll strax utanför Chicago där de försöker att pussla ihop minnen från sina svenska och åländska arv.
Båda två har besökt Åland en gång var men inte samtidigt.
– Jag har alltid känt mig svensk med smörgåsbord, pannkakor, köttbullar och allt, säger Cheska Jasek med ett skratt.
Pat Hakanson har åkt 1.200 kilometer från sitt hem i Charlotte i North Carolina för att träffa sin kusin i ett inte alltför vanligt möte de två släktingarna emellan.
– Jag brukar ha pepparkaka till jul och baka svenska drömmar, inflikar Pat Hakanson som även känner till det svenska luciafirandet väl.
Kusinerna härstammar båda från Ida Serafina Häggblom som var mellanbarnet i trion som lämnade hemmet i Ingby i Jomala.
Ida var bådas farmor, och steg i 20-årsåldern i land i New York som så många andra emigranter. Hon blev kvar i staden och bosatte sig hos sin syster Signe som rest över Atlanten ett par år tidigare.
Och hon blev kvar i området hela sitt liv.
– Ida jobbade som hattmakerska och tillverkade snygga hattar i New York. Har du hört den historien?, säger Pat till Cheska.
Båda nickar.
– Det finns en bild på henne med en riktigt fin hatt, säger Pat.
Båda två känner till historien att Ida hade tillgång till stora symaskiner som kunde sy både läder och ylle och hon var en bra skräddare som både tillverkade och sålde kappor.
– Det fanns många klädaffärer i New York på den tiden, säger Pat.
Lära sig engelska
Ida träffade den fyra år äldre svenska medborgaren Martin Håkansson som föddes på Öland och emigrerade till Amerika ett par år tidigare än Ida. De gifte sig en majdag 1911 i Brooklyn.
Ida Häggblom och Martin Håkansson fostrade i sin tur tre barn i USA när de kom över.
Först kom Vera. Sedan kom Edgar och sist Valter.
– De vill bli amerikaner och ville medvetet inte lära sina barn att prata svenska. Min pappa kunde bara några få ord på svenska och en snapsvisa, säger Pat vars far Valter var yngst i kullen.
– Min pappa kunde inte heller någon svenska, noterar Cheska vars far var mellanbarnet Edgar.
Ida Häggblom ville snabbt lära sig engelska när hon kom till sitt nya hemland.
– Ryktet säger att hon gick mycket på bio för att lära sig engelska, noterar Pat som även har hittat kärleksbrev mellan Ida och Martin, skrivna på engelska.
– Det kunde stå sådant som ”Jag vill ta med dig på picknick till parken” på engelska, säger Pat.
Paret bosatte sig sedermera i Poughkeepsie vid Hudsonfloden i New York på samma gata där storasystern Signe och hennes man redan bodde. Där blev de kvar så gott som hela livet.
Martin Håkansson var snickare och blev specialiserad på att bygga bowlingbanor – en specialitet han bland annat fick lära sig av världens ledande bowlingföretag Brunswick.
– Han åkte runt och byggde och restaurerade bowlingbanor så att de höll mästerskapsnivåer, säger Pat.
Han byggde till och med egna bowlingbanor i sitt hem.
– När ägaren sålde huset de bodde i tog han bort alla banor och flyttade de till sitt nya hus, säger Pat med ett skratt.
– Bowlingbanor var hans grej. Jag har till och med några av hans verktyg kvar, säger Pat som även hon fortsatt inom snickeriyrket genom hela sitt liv.
Har besökt Åland
Pat Hakansson besökte för ett tag sedan Åland under en hel vecka och fick bra hjälp av Eva Meyer på Ålands emigrantinstitut för att försöka hitta sina geografiska rötter.
– Ingen visste dock riktigt vilket hus mina förfäder växt upp i men det var fantastiskt att bara se landskapet, säger Pat.
Cheska klev i sin tur av på Åland i samband med en Östersjökryssning tillsammans med sin man och fick en hel dag på ön. Även då var Eva Meyer behjälplig.
– Hon körde runt oss till de egendomar som hon trodde kunde ha varit i släktens ägo. Jag är verkligen glad att jag fick komma dit en gång även om det bara blev en dag, säger Cheska.
Farmor och farfar har de bara fina minnen av.
– Vi hälsade på dem i Poughkeepsie ungefär en gång per år. Jag har en minnesbild av Ida som med sitt förkläde sitter under ett träd och skalar ärtor, säger Cheska med ett leende.
Och visst smög det sig in någon svenska i språket ibland.
– Vi hörde att de pratade svenska med varandra i köket ibland.
För språk känner Cheska Jasek igen.
– Jag har jobbat som lärare i franska och studerat ryska och spanska, så jag kan språk, säger hon.
Fick ett bra liv
Cheska Jasek och Patricia Hakanson är övertygade om att deras farmor och farfar fick ett bra liv. Ida Häggbloms mamma Amalia Serefina Eklund emigrerade så småningom till Amerika där hon slutade sina dagar i Poughkeepsie 1947.
Överens om presidentvalet trots allt
Donald Trump eller Kamala Harris?
Det ville Cheska Jasek gärna veta innan hon släppte kusinen Pat Hakansson in genom dörren.
– Jag var tvungen att fråga var hon stod i valet, säger Cheska Jasek.
Att det stundande amerikanska valet kan röra upp känslor står ganska klart. Aldrig tidigare har ett val varit så pass polariserat och så jämnt som det står mellan demokraten Kamala Harris och republikanen Donald Trump om drygt två veckor.
Cheska Jasek var rätt osäker på var hennes kusin Pat Hakansson stod i frågan vid ett möte släktingarna emellan när Ålandstidningen var på besök i Chicago för ett par veckor sedan.
– Jag var tvungen att fråga var hon stod i valet direkt när vi möttes, säger Cheska Jasek, som för egen del visserligen betecknar sig som konservativ – men den här gången är allvarligt oroad över en republikansk seger.
– Jag kan inte förstå hur någon kan rösta på en sådan lögnare, säger hon med eftertryck.
Kusinen Pat Hakansson betecknar sig som republikan.
– Det har jag alltid varit, säger hon.
Nu fick dock Cheska Jasek ett positivt besked från sin kusin. För båda två är tvärsäkra på att ett maktskifte i presidentämbetet är fel väg och släktingarna kunde därmed fortsätta sin debatt vid köksbordet.
– Donald Trump får inte vinna valet, säger de.
Cheska Jasek gör i sin tur allt för att påverka sin omgivning att Kamala Karris är rätt beslut denna gång.
– Jag har röstat både demokratiskt och republikanskt tidigare men nu är jag så säker som jag aldrig varit. Det försöker jag att säga till alla jag möter, säger Cheska Jasek.
Pat Hakansson är fortsatt kluven i hur hon ska agera i presidentvalet.
– Donald Trump är en brottsling, fuskare och lögnare och han får inte min röst.
Det betyder dock inte att hon gått över till Demokraterna.
– Jag kommer i alla fall inte att rösta på Donald Trump men jag vet inte heller om jag kommer att rösta på Kamala Harris, funderar hon.
Pat Hakansson bor dessutom i en av de så kallade vågmästarstaterna, North Carolina, som sägs kunna avgöra valet.
– Det är ett viktigt val. Kanske det viktigaste, säger hon.
Cheska Jasek har dock ett problem. Och det rör abortfrågan där Demokraterna stöder rättigheterna till abort.
– Jag har en son som är väldigt religiös och han kan inte rösta på någon som är för abort. Det spelar ingen roll att just den frågan ligger hos delstaten och inte hos presidenten. Jag kan i alla fall inte påverka honom att inte rösta på Trump, säger Cheska Jasek.
– Och det som inte ens borde vara en valfråga, säger Pat Hakansson, som även hon är för rättigheten till abort.
Av Ida och Martins tre barn tog alla examen från college. Vera gifte sig så småningom med sin collegeprofessor men fick inga barn. Cheskas pappa Edgar utbildade sig i sin tur till maskiningenjör.
– Han sålde delar till maskiner som tillverkar maskiner, förklarar Cheska.
Även Pats pappa Valter blev maskiningenjör.
– Ryktet sade att Ida en gång ville gifta sig med en ingenjör och så fick hon två söner som fick det yrket, säger Pat med ytterligare ett skratt.
Varken Ida eller Martin reste tillbaka till Europa under sin livstid.
Martin Håkansson dog i Poughkeepsie 1962 medan Ida Häggblom dog 1971 samma år som sin syster Signe Häggblom. Yngsta brodern Viktor Häggblom dog 1981.