På sommaren blir Föglö extra populärt. Turister letar sig till vår exotiska skärgård och stadsbor vill bort från stressen. Arne på Gustavssons stugby har fullt upp med att serva sina gäster.
-Det är många stadsbor som vill komma ut och se vatten på semestern, säger han.
FÖGLÖ På kartan står det att jag befinner mig i Hastersboda, Föglö. Själv är jag inte så säker. Jag är mest hungrig, trött och född med dåligt lokalsinne. Och kamerans tyngd gör att jag ser ut som om jag fått punktering.
Inte en människa i sikte - ingen att få en vägbeskrivning av. Tar upp mobiltelefonen. Magen gör ett glatt skutt när jag inser att det faktiskt finns täckning i Ålands yttre regioner. Tyvärr är det ingen som svarar.
När jag precis gett upp hoppet om att finna människor kommer en åländsk bil. Jag räcker upp handen. Bilen åker förbi.
Det känns som om jag var strandsatt på en öde ö och alla båtar ignorerar mina röksignaler. Jag släcker elden och vänder mig om för att gå i riktningen jag tror är mot stugbyn. Bilen kommer backandes tillbaka. Jag förvandlas till solen som fattas dagen.
Var är Gustavssons stugby?
-Längst ut, 2 kilometer åt det där hållet, säger föraren och pekar åt andra hållet.
Jahapp, bara att vända och boka in ryggskott på morgondagens händelselista.
Bekymren försvinner
När jag kommer fram lättar mina i-lands bekymmer. Det låter klyschigt men ett harmoniskt lugn sprider sig i kroppen.
Stugbyn ligger precis bredvid vattnet. Vågorna kluckar lugnt mot berget. Mittemot, på en kobbe, springer två barn med fiskespön som är dubbelt så långa som de själva.
På en klack sitter en av gästerna-Herbert Lundström-och röker fisk. Det doftar som när man eldar i en vedbastu.
Tre båtar guppar i vattnet.
Måsar skriker.
Barn skrattar.
Det här är sommar.
Fixar fram fisk
Det är Arne och Mona Gustavsson som driver stugbyn sedan 20 år tillbaka. De har tre stugor men skulle behöva fler.
Stugorna är fullbokade ända fram till september.
-Skaffar vi fler får ju inte vi någon ro, säger Arne.
Han säger att det är en hel del jobb. Det går inte att bara sitta på en solstol och räkna pengar. Stugorna och bokningen ska skötas.
Dessutom jobbar Arne som fiskare. Det är han som fixat fram den forell och abborre som Herbert röker.
-Det är bara att säga till så får man så mycket fisk man vill, säger Arne.
Herbert Lundström har bott i en av stugorna en vecka varje sommar i sex år. Han kommer från Ekenäs och jobbar till vardags som porslinarbetare.
-Behöver du en vessabytta är det bara att säga till, säger han med sin härliga finlandsvenska dialekt.
Herbert kommer till stugbyn för att ta det lugnt med sin familj. Han vill bort från stan och bara titta på den fina och orörda naturen. Dessutom är hans son gift med stugägarnas dotter och därför får han lite extra förmåner. Som till exempel fisk.
-I dag blir det rökt abborre och fisksoppa till middag, säger han glatt.
Vill få lugn
De flesta som bor i stugorna kommer från Sverige, Finland och Tyskland. Många gäster återkommer år efter år.
Stugorna är fräscha och har ett litet kök. Alla tre är 45 kvadratmeter fördelat på två sovrum, vardagsrum och duschrum. Ett utedass finns precis runt hörnet till varje hus och bastun nere vid stranden är väl använd.
Bredvid den populäraste stugan finns en vik. Det ser ut som en sagodal och tydligen tycker också företagare det. Nyligen var ett stort åländskt företag dit och fotograferade inför en marknadsföringskampanj.
Små vågor krusar sig på vattnet och dalen ramas in av en ståtlig tall.
Helt plötsligt bryts lugnet av däck som rullar på grusvägen. Ljudet skär genom luften och jag inser varför folk letar sig ut till en stugby mitt i ingenstans. Det är befriat från traffikbuller, betonghus och stress.
Här är det okej att sitta på en klippa och läsa en bok eller att vandra i skogen och känna doften av ljung. Man får göra ingenting.
Tänk att jordens motsvarighet till paradiset ligger längst ute på Föglö.

Ålandstidningen