Ålands synskadade uppmärksammade Vita käppens dag under onsdagen genom att promenera till självstyrelsegården. Där drack man kaffe i kaféet med de politiker som letat sig dit eller som råkade vara på plats.
EVENEMANG Klockan är nästan halv tre och fler och fler människor börjar strömma in på Nyfahlers på Skarpansvägen. De flesta är äldre och de flesta bär vita käppar. De ska precis ge sig iväg mot självstyrelsegården.
Mitt ibland dem står föreningens ordförande Bern Löfman. Hans vita käpp har en boll på änden.
-Det är för att kunna gå i grus bland annat.
Bern Löfman går väldigt sällan i stan. Han håller mest till ute på landet. Han tycker att det finns mycket hinder som kan ställa till för synskadade både ute i naturen och i staden.
-Torget ska vi inte ens tala om, suckar Bern.
Han fortsätter med att berätta att den vita käppen från början är en fransk uppfinning, men att den pendelmetod som gjorde att käppen fick stor spridning utvecklades i USA efter andra världskriget.
Inre karta
Följet, som sammanlagt består av tiotalet personer, går längs Skarpansvägen. En bilist tittar nyfiket. Bern går i ett snabbt tempo med Jan-Erik Berglund, för stunden ledsagare, i armkrok strax bakom.
Han berättar om öppna dörrar, föremål på trottoaren och annat som kan ställa till det för synskadade. När följet når Torggatan reagerar han på kullerstenarna.
-Om jag inte hade haft boll på käppen hade inte detta gått.
Minnet är viktigt för synskadade. Bern berättar att han ofta är ute i skog och mark. Något han till stor del klarar av genom att han har en karta av området i huvudet.
-När man kommer till en ny plats är det oerhört viktigt att orientera sig. Att när man kommer in i ett rum få det beskrivet för sig.
-Stora, öppna platser är väldigt svåra. Då har man inget att orientera sig efter. Det är som om du skulle släppas ut på ett öppet hav där du inte kan se land.
Måste lyssna
Vad ska man tänka på när man möter en synskadad?
-Att man säger namnet när man hälsar och inte bara säger hej. Annars är det svårt att veta om de pratar med en, säger Bern.
Väl inne på Café hjorten tar Raija-Liisa Eklöw (lib) och Johan Ehn (fs) emot följet. Jan-Erik Berglund låter dem prova glasögon som simulerar olika synskador. Men efter att ha suttit ner och diskuterat med de som verkligen är synskadade står det klart att det är svårt för en som ser att leva sig in i den synskadades värld.
-Vi ska inte tro att vi kan leva sig in i deras situation, utan vi måste lyssna på dem, säger Johan Ehn.

Ålandstidningen