Anhållan skickades per mejl till stadsdirektör Arne Selander. Anhållan motiveras med att arrendegivaren, det vill säga staden, de senaste fyra åren visat intresse för att anlägga ett demensboende på platsen.
”Mariepark Ab har under denna period inte valt att gå vidare med planerna för en hotellstugby. Mariepark Ab har också givit staden en möjlighet att lösa in arrendet och byggnader”, skriver Dennis Jansson i mejlet.
Enligt det gällande arrendeavtalet ska arrendetagaren förbinda sig att uppföra en byggnad eller byggnader som motsvarar 80 procent av den planenliga byggnadsrätten. De ska stå på plats inom fem år från det att arrendetiden börjat löpa. Den tiden löper ut i december i år.
Stadens kanslichef Emma Dahlén säger att anhållan nu registreras och sedan förs den vidare till den instans som enligt förvaltningsstadgan beslutar om den här typen av ärenden.
– Uppskov i fråga om byggnadsskyldighet är infrastrukturnämndens behörighetsområde, så anhållan hamnar i första hand där för att de ska få titta på den.
Avtalsfrihet
Mariepark Ab har låtit göra en ny värdering av byggnaderna, och den ligger på totalt 863.000 euro. Förslaget när stadsstyrelsen sammanträder i dag är att styrelsen ska föreslå att fullmäktige beslutar köpa anläggningen för 675.000 euro.
På Åland Ekonomi på Facebook skriver stadspolitikern Roger Jansson (MSÅ) att lagtexten och texten i arrendeavtalet inte korrelerar med varandra: ”Jordlegolagen stadgar att byggnader vid kontraktsupplösning ska lösas in till gällande värde på den lokala marknaden. Lagen torde gälla framom avtal som inte beaktar lagen. Värdet fastställs i en ojävig process. Kan kanske vara högre än 675 000?”
Men Emma Dahlén säger att detta gäller i första hand om det här inte är reglerat på annat sätt i avtalet – det finns alltså en avtalsfrihet.
– Men sedan kan det finnas andra aspekter av det där. Ett avtal ska ju alltid vara skäligt, och man kan vara tvungen att göra någon slags bedömning om avtalsvillkoren är oskäliga eller inte. Men det handlar inte om att inlösningsskyldigheten på samma sätt som den är formulerad i lagen kommer att gälla, utan man hamnar då på att göra en bedömning av vad skadan respektive nyttan blir för de respektive parterna. Men det har vi inte haft skäl att titta på än så länge. Nu är ärendet bordlagt och vi väntar på nya direktiv.
