Det man ser av Lotsbroverket utifrån är bara en liten del av anläggningen. De stora bassänghallarna är nämligen insprängda i berget i Västerhamn, Mariehamn.
Åren 2004-2006 byggdes anläggningen om och till för att uppfylla nya reningskrav på bland annat kväve och fosfor. I dag, snart 20 år senare, har kraven förändrats och ytterligare skärpta EU-direktiv är på gång.
Förutom från staden leds avloppsvattnet från de sex största landsbygdskommunerna till Lotsbroverket – och i flera av de här kommunerna har invånarna blivit allt fler och nya bostadsområden växer fram.
Ålandstidningen besökte reningsverket för att höra vad driftchefen Tomas Mörn och stadens miljösamordnare Ulf Simolin har för tankar kring verkets framtid, och vilka faktorer som har störst påverkan på den.
Men vi börjar med Lotsbroverkets status i nuläget.
Ökande befolkning
Allt det du spolar ner i avloppet i Hammarland, Jomala, Finström, Lemland, Saltvik, Sund och Mariehamn pumpas vidare till reningsverket genom pumpstationer i samarbetskommunernas och stadens avloppsledningsnät.  
I avloppsreningssammanhang talar man om att reningsverk är dimensionerade för ett visst antal personekvivalenter. En personekvivalent motsvarar det genomsnittliga utsläppet per person och dag – ungefär 150-200 liter.
Lotsbroverket är i dag dimensionerat för en belastning på 30.000 personekvivalenter. Länge har det varit känt att trycket på reningsverket är stort, och att en tillbyggnad kommer att krävas.
I dag finns några tomma bassänger i den äldsta delen av anläggningen, och de skulle kunna användas för att öka kapaciteten från 30.000 till 40.000 personekvivalenter, vilket åtminstone för några år sedan ansågs vara en rimlig siffra på ökningen.
– Men räcker 40.000 personekvivalenter? Det finns visioner om att Åland ska växa till 50.000 invånare. Man kan inte bygga nya bostadsområden om man sedan inte kan spola i toaletten, säger Tomas Mörn.
Mycket regnvatten
Något som i dag ökar belastningen på verket är att en stor del – 48 procent – av det inkommande vattnet utgörs av rent regnvatten. Avloppsledningarna till Mariehamn ägs av respektive kommuner, och dessa har i varierande utsträckning satsat på att rusta upp den VA-teknik som finns under markytan. Vissa delar av avloppsledningsnätet är relativt nybyggda medan andra delar, som legat i marken sedan 1970- eller 1980-talet, nu är inne på sluttampen av sin tekniska livslängd.
När det regnar mycket märks det direkt i vattenflödena till Lotsbroverket.
– Grundvattnet läcker då in i gamla otäta rör, säger Tomas Mörn.
Tillskottsvattnet, i reda siffror rör det sig om 1,3 miljoner kubikmeter varje år, innebär dels en högre energikostnad för pumpning och rening, dels att mer kemikalier måste användas för reningen.
Att minska mängden av tillskottsvattnet genom ett välskött avloppsledningsnät skulle alltså vara viktigt för att frigöra kapacitet. Men i dag saknas, enligt VA-planen från Åland som togs fram för några år sedan, en gemensam strategi för det här bland de kommuner som är anslutna till Lotsbroverket.
Kostnadsfråga
Ulf Simolin har fått uppgifter om att en meter rör kostar ungefär 250 euro att rusta upp på landsbygden, i stadsmiljö är kostnaden ännu högre. Många kommuner får det svårt att själva hantera det stora investeringsbehovet utan drastiska höjningar av taxorna.
– Men EU har avsatt ganska ordentligt med pengar för klimatanpassade åtgärder inom olika områden. En möjlighet att tillsammans genomföra ett större förnyelseprojekt, vilket skulle vara oerhört värdefullt för att skapa en robust avloppsrening i Lotsbroverket. Arbetet med att stärka avloppsreningen är inte bara en nödvändighet – det är en investering i vår gemensamma framtid, säger han.
Bara i Mariehamn finns 69 kilometer avloppsledningar, och av dem renoveras i snitt en kilometer varje år.
– När det gäller vattenläckor har vi fått ner dem till högst en handfull varje år. Det är värt pengarna även om det kostar.
Tomas Mörn är inne på samma linje.
– Minskar man på ledningsförnyelsen ökar skulden hela tiden. En vacker dag går ledningarna sönder och då får man fixa dem eller så är man utan.
Kvävereningen
Men behovet av att bygga ut för att utöka kapaciteten beror förstås inte bara på det inkommande regnvattnet.
– Vi är dimensionerade för att ta emot 3,3 miljoner kubikmeter, och vi är ännu en bit ifrån. Vad gäller näringsämnen ligger vi däremot över 100 procent på vissa parametrar, säger Tomas Mörn.
Lotsbroverket är hårt belastat särskilt vad gäller kvävereningen. Det betyder att mängden vatten som släpps in i kvävereningsbassängerna i dag måste begränsas, särskilt vid stor nederbörd då de inkommande flödena ökar.
– Med flit släpper vi ut vatten halvvägs genom verket. Det är bara delvis renat då men brukar inte vara så smutsigt eftersom det redan är ganska utspätt när det kommer till oss, säger Tomas Mörn.
EU-kommissionen vill dock ytterligare skärpa kraven på kvävereningen framöver. Tomas Mörns förhoppning är att en utredning ska göras nästa år för att få svar på vad de nya direktiven kan innebära för reningsverkets del och för att se om den befintliga ombyggnadsplanen räcker till.
– Min dröm är att vi ska upphandla år 2025 och börja bygga 2026. Men det är politikerna som bestämmer. Men faktum är att vi inte klarar utsläppskraven i dag, och ÅMHM (Ålands hälso- och miljöskyddsmyndighet reds. anm.) har sagt att vi måste redovisa en åtgärdsplan.