När Diana Taburno var tio år bytte hon storstaden Kiev i Ukraina mot Mariehamn. Hennes mamma bor på Åland, men såväl hennes biologiska pappa, mormor som annan släkt och vänner bor kvar i det nu krigsdrabbade Kiev.
– Min mormor och min släkt tvingas just nu sova i universitetets bombskydd – det är inget normalt liv. Det är hemskt att tänka på och jag är helt maktlös att göra något för dem, säger hon med förtvivlan i rösten.
Diana Taburno studerar i Uppsala, men är just nu i Brighton, England, för en utbytestermin. Därifrån följer hon krisen i Ukraina via såväl brittisk, rysk som finländsk och svensk media.
– Jag litar på svenska och finländska medier, men man behöver vara lite observant ibland. Rysk media följer jag för att försöka bilda mig en uppfattning av hur man motiverar attacken på Ukraina.
Hur mycket kontakt har du haft med dina nära och kära i Ukraina de senaste dagarna?
– En del, det är mest mamma som har haft kontakt med dem. Jag har förstås försökt få tag på alla för att få veta att de är okej, men det är väldigt oroligt och hårda strider i den delen av Kiev jag kommer ifrån.
Hoppades undvika krig in i det sista
Hon berättar för Ålandstidningen om den ständiga oron som gnager i kroppen, om hennes pappa och farbror som jobbar för polisen och därför är i en extra utsatt position.
– Jag har inte fått så mycket detaljer, men en allmän mobilisering pågår och de är i en riktigt sårbar ställning.
Hur har de här dagarna varit för dig?
– Hemska. Hemska och väldigt oroliga. Alla hoppades vi in i det sista på att undvika en fullskalig attack från den ryska staten – sättet de gjorde det på är oerhört skrämmande och det finns ingen rimlig motivering till ett sådant steg. Det är tufft att inte kunna hjälpa till, jag tänker hela tiden på hur de har det, vilket jag förstås inte kan veta när jag inte är med om det själv.
Diana Taburno har inte besökt Kiev och Ukraina sedan innan pandemin, men Rysslands närvaro och annekteringen av Krimhalvön har under en längre tid varit föremål för många åsikter och diskussioner.
– Det var inga oroligheter i Kiev då, men det fanns många åsikter om vad som händer och det är få som verkar ha hela bilden klar för sig. Det är ett känsligt ämne, säger hon.
Vad tror du och de du har talat med i Kiev om konflikten – tror och hoppas man ännu på en snar lösning?
– Det är mycket svårt att säga. Många har uppfattningen att allt från och med nu ska ske på ryssarnas villkor. Hur ska det gå att lösa helt på ryska villkor när det först bombar sönder vårt land? Väldigt många är arga och frustrerade också med tanke på Ukrainas oförutsägbara och instabila politiska styre. Allt är bara ovisst och osäkert just nu.
