Det är ingen poäng med att ha en närvårdarutbildning, om man kan arbeta i 20 år med nästan samma lön utan utbildning. Det anser Anne Sjölund, Susanne Jansson och Solveig Ehnström som alla arbetar med äldrevård. De vill att fler utbildar sig, både för sin egen skull och för patienternas.
FAKTA
Närvårdare
Super är det största fackförbundet för personer som avlagt social- eller hälsovårdsexamen på andra stadiet. Det innebär bland annat närvårdare, primärskötare, hjälpskötare och mentalvårdare. På Åland finns det 283 medlemmar. I hela Finland är medlemsantalet 69.000 personer.
Snittlönen för en närvårdare på Åland skiljer sig mellan kommunal- och landskapsanställda. Som exempel är grundlönen i Mariehamn i snitt 1.885 med inbakat Ålandstillägg. Till det kommer arbetstidstillägg för kvällar och helger samt årstillägg och eventuella individuella tillägg.
Inom ÅHS är grundlönen för en närvårdare i snitt 1.882 euro plus Ålandstillägg på 118 euro. Även där tillkommer årstillägg och tillägg för obekväm arbetstid.
Det skiljer 230 euro mellan närvårdarens och det icke behöriga vårdbiträdets maximilön.
VÅRD Anne Sjölund arbetar på Trobergshemmet, Susanne Jansson arbetar på De gamlas hem och Susanne Ehnström som egentligen är bosatt i Vasa arbetar på Gullåsen.
Alla tre ser en enkel förklaring till varför så många jobbar i vården utan utbildning.
- Det finns stor brist på personal i hela Finland och arbetsgivarna är inte tillräckligt hårda med att ställa krav på utbildning. Lönen för närvårdare höjs inte tillräckligt mycket, det sporrar inte till att utbilda sig, säger Anne Sjölund.
För att arbeta som närvårdare krävs det att man är behörig. Det finns dock ett undantag i social- och hälsovårdslagen, man får anställa obehörig personal för högst ett år för att sedan utlysa tjänsten på nytt. Men många får förnyat vikariat år efter år.
Kan ställas till svars
Vårdpersonal kan själva bli ansvariga om det skulle inträffa felbehandling. I närvårdarutbildningen får man information om ansvarsfrågan och dessutom grundläggande kunskaper om medicin.
- Arbetsgivare informerar inte tillräckligt om det här till vikarierna, säger Anne Sjölund.
Alla de tre närvårdarna tillägger att inskolningen för de nya ofta är alldeles för kort. Om arbetsgivaren struntar i behörighetskraven hamnar patientsäkerheten i riskzonen, det är en fara de ser.
Hur många visstidsanställda utan utbildning som är anställda inom äldrevården varierar mycket över tid. På Gullåsen och Trobergshemmet handlar det om 10-15 procent just nu medan nästan hälften av personalen på De gamlas hem är utan närvårdarutbildning.
Vill höja yrkets status
De här problemen är något Lena Öhman-Jokinen gärna skulle se att förändras. Hon arbetar med utbildningsfrågor och yrkesmässig intressebevakning för Super, närvårdarnas fackförbund, och är på besök på Åland.
- Det är viktigt att göra vårdyrket mer attraktivt, det är brist på vårdpersonal i hela Europa. Att höja lönen är förstås den viktigaste frågan, men även att förändra bilden av yrket. I media kommer det ofta fram en bild av vårdarbete som tungt och otacksamt.
Varför ska man arbeta som närvårdare då?
- Du är den som arbetar närmast människan.
- Man delar patienternas glädje och sorg.
- Man tar hand om grundvården, en väldigt viktig del av vården av människor.
Det svarar de tre yrkesverksamma vårdarna i mun på varandra. För dem var frågan inte det minsta svår att besvara. De säger även att äldrevården är särskilt eftersatt, samtidigt som den är ständigt växande.
Lena Öhman-Jokinen arbetar en hel del med tutorverksamhet på högskolenivå, blivande närvårdare träffar yrkesverksamma som kan ge en bra bild av hur arbetet fungerar i verkligheten.
- Men man borde kanske gå in redan i högstadiet för att få eleverna intresserade av vårdyrket.
Ålandstidningen
